Kolonilottsglädje – mycket mer än färska grönsaker

Oavsett vad man tycker om smuts under naglarna är trädgårdsarbete, liksom matlagning och målning, en aktivitet som kan bjuda på mycket glädje. Det är klart att det inte är alla som påtar i en trädgård som blir överväldigade av dess skönhet och hypnotiserade av dess doft, men det finns onekligen något magiskt med att kunna observera livet som spränger ut ur karg jord.

Om du saknar en trädgård att gräva i så är en kolonilott, eller huerto urbano som spanjorerna kallar det, ett socialt och roligt alternativ.

Ett koloniområde är ett stycke mark som odlas av en grupp människor, vanligtvis i städer eller förorter. Området kan ha enskilda eller delade kolonilotter där kolonister, eller hortelanos, har tillgång till mark så att de kan odla sina egna prydnads- och nyttoväxter. Här i Spanien drivs koloniområdena ofta av en ideell organisation som ägs kommunalt eller privat. Som kolonist betalar man hyra för sin lott och användande av vatten och så omfattar det även underhåll av gemensamma utrymmen. De flesta koloniområden odlar ekologiskt och rekommenderar växter som är lämpliga för just det området och det klimat där man befinner sig. Många koloniområden har även undervisning och sociala inslag som lokalsamhället kan ta del av.

Tanken att ha ett avgränsat område för kollektiv odling började redan under romartiden för att sedan utvecklas vidare under den industriella revolutionen, då utvecklingen av stora städer ledde till brist på parker och grönområden. I ekonomiska kristider ser man normalt att antalet köksträdgårdar ökar. Under både det första och andra världskriget bidrog ”Poor Gardens” (fattiga trädgårdar) till att bekämpa livsmedelsbrist. Vid millennieskiftet blev koloniområden återigen populära, när icke-konventionella platser såsom nerlagda järnvägar och tak gjordes om till offentliga grönområden. Konceptet att stadsbor skulle kunna bidra till sin egen livsmedelsförsörjning fick fotfäste när människor såg den ekonomiska, hälso- och miljömässiga bördan av livsmedelsimport.

I södra Spanien är kolonilotter- och områden något relativt nytt. Folk på landsbygden i Andalusien har alltid haft mark där de odlat oliver och grönsaker. Eftersom människor i städer sällan har denna möjlighet har man i städer i stället avsatt plats för kolonilotter. Den äldsta är Miraflores utanför Sevilla, som anlades 1991. Detta koloniområde har 170 lotter och en lång väntelista med ivriga stadsbor som vill blir en del av denna gröna lunga i storstaden.

Jag har frågat jordbruksekologen och landsbygdsspecialisten Patricia Montesinos Maestre varför huertos urbanos är så viktiga i Andalusien.

”Dessa områden utnyttjar ofta övergivna tomter som tidigare har varit ett konfliktområde för lokalsamhället, till exempel en plats där många narkomaner har rört sig eller där människor har dumpat sina sopor. Genom att återställa marken skapar man liv och värde samt gör det till något som lokalbefolkningen kan använda. Ett koloniområde är en plats där människor med olika bakgrund kan träffas kring en gemensam sak. Det är också bra att kunna odla sin egen mat. Det är inte det samma att gå till matbutiken och köpa något som att äta något som man själv har odlat”, förklarar hon.

Patricia är teknisk rådgivare till den ideella föreningen Silvema, som etablerade det första ekologiska koloniområdet i Ronda 2013.

”Tanken från början var att återställa traditionella arter av ätbara växter som håller på att försvinna. Tyvärr är det få platser som sysslar med denna typ av arbete i Spanien och vi var de första i Andalusien med denna vision. Vår plan är att etablera huertos urbanos i alla stadsdelar och dessa är tänkta att så småningom bli självständiga.”

Patricias företag La Indiana Rural är en del av ett andalusiskt nätverk av fröbanker, som i sin tur utgör en del av det nationella nätverket.

”Det är mycket viktigt att hjälpa och stärka traditionella spannmål och andra grödor just nu. Vill man så kan man bli stödmedlem av den andalusiska fröbanken (Red Andaluza Semillas) och få utskick med frön några gånger om året. Man kan också beställa traditionella fröer genom deras katalog, byta fröer eller bli sponsor till en hotad traditionell växt.”

Målet med att driva ett koloniområde är mycket mer än att erbjuda stadsbor möjlighet att bli delvis självförsörjande. Genom utbyte av idéer, frön, växter och tips uppmuntrar koloniområden till social interaktion och aktiviteter mellan olika åldrar och generationer. Vissa koloniområden samarbetar med lokala skolor och lär eleverna vikten av insamling av regnvatten, kompostering och ekologiskt jordbruk. Dessutom erbjuder många koloniområden kurser, fröbyte, öppna dagar, föreläsningar och utflykter i naturen m. m.

De flesta hälsofördelar med verksamheten är uppenbara men det finns även fördelar som inte är lika tydliga. Till exempel kan koloniområden ge både bin, grodor och andra små insekter och djur tillflykt i en annars ovälkomnande stadsmiljö. De främjar biologisk mångfald och ökar respekten för jorden. Trädgårdsarbete omfattar alltid en viss grad experimentering och ger obegränsat utrymme för kreativitet. En del personer ser det också som en slags meditation.

De 30 lotterna som ingår i det koloniområde, Huerto Leveque, som jag tillhör, drivs av barnfamiljer, pensionärer, arbetande och arbetslösa, studenter, läkare, konstnärer och politiker. Jag har frågat några av dem varför de valt att vara hortelanos. Juan säger att han vill göra något produktivt med sin tid, Mari Carmen förklarar att hon tycker om att det involverar fysisk aktivitet och José Antonio tycker om att sitta under sitt kvittenträd och växterna växa.

De fem familjerna som delar på den största lotten har alltid en kylväska med öl på bordet, så för dem är trädgården en anledning till fest. Laura, koloniområdets senaste tillkomna medlem, berättar att hennes pappa dog för några år sedan, så för henne är kolonilotten en plats där hon finner styrka till att fortsätta med sitt liv. För många kolonister är trädgårdsarbetet en slags terapi.

Även om mina naglar alltid är trasiga och jag har rivmärken på armarna så älskar jag min lilla kolonilott. Det är en grön och lugn tillflyktsort. Jag kan gräva och vattna i mitt lilla miniparadis medan jag lyssnar på fågelsång och bin som surrar i lavendeln. En ödlefamilj bor i rosmarinbuskarna och då och då kommer en orm för att sola. Det är fullt med myror, skalbaggar, maskar och fjärilar. Varje sommar ger min kolonilott, som är 9 x 10 meter, gott om grönska att dela med vänner och grannar. Naturligtvis innebär det mycket arbete men man kan säga att det är positivt slit. Ogräset växer alltid snabbare och djupare än våra ätbara växter men även det utgör en del av kolonilottens magi.

Som utlänning i Spanien ger en kolonilott en chans att integrera, träffa vänner, lära sig nya saker, lära känna nya jordbrukstraditioner, hantera växter, spara pengar i stället för att gå på gym och slipa på spanskkunskaperna. Dessutom blir man också friskare och lyckligare när man äter egenodlade ekologiska grönsaker.

Vill du veta mer? De flesta spanska koloniområden drivs kommunalt, så hör med din lokala ayuntamiento. Får du inte de svar som du söker här, är det bästa tipset att söka på internet eller fråga dina äldre grannar.