La Herradura och byns nya sevärdhet

La Herradura (hästskon) är känd som en mysig liten by belägen vid en vacker bukt mellan foten av Punta de la Mona i öster och Cerro Gordo i väster. Byn ligger i Granadaprovinsen, ca 20 km öster om Nerja. Byn är populärt bland folk som ska ut och äta, för här kryllar det av restauranger och barer, samt personer som vill njuta av sol och strand. Och nu har byn en ny sevärdhet – och det är en storstilad sådan. I byns gamla borg har man nämligen inrättat ett ”Centro de Interpretación” (informationscenter). Här berättas det om det enorma skeppsbrott som ägde rum 19 oktober 1562, när Spanien förlorade nästan hela sin medelhavsflotta i en storm.

Centret heter mycket passande ”La Furia del Mar” (havets raseri) och det är både mycket spännande och välgjord.

Jag tycker att det är horisontutvidgande att som turist känna till historien om de platser som man besöker, varför jag är mycket nyfiken på ”La Furia del Mar”.

År 1562 satt Felipe II vid makten (det var han i vars rike solen aldrig gick ner) och på den tiden plågades hela den spanska Medelhavskusten av pirater och plundring. Piraterna plundrade inte bara mat och vatten utan de tog även gisslan för att senare kräva lösen från familjer för att släppa dem. Om lösensumman inte betalades dödades gisslan. Det var naturligtvis en fruktansvärd situation att befinna sig i och det innebar också att många fattiga familjer ruinerades ekonomiskt.

Situationen blev med tiden allt mer oacceptabel för kungen varför han lät bygga alla de många vakttorn som man fortfarande i dag kan se utmed den spanska Medelhavskusten. Men det räckte inte med tornen och Spanien var inte heller det enda Medelhavslandet som plågades av piraterna. Därför ingick länderna kring Medelhavet i en pakt för att skapa en flotta som skulle bekämpa piraterna. Många av piraterna härstammade från den ottomanska härskaren sultan Solimán el Magnífico, som var baserad på Turkiets södra kust.

Till detta försvarsändamål ville Spanien skicka hela den spanska Medelhavsflottan (som bestod av 28 skepp) österut för att ansluta sig till de andra paktländernas flottor vid Oran, för att besegra piraterna en gång för alla. Flottan lämnade Málaga på morgonen den 18 oktober 1562. Skeppen var galärer, det vill säga skepp som kunde seglas med segel, dock endast i när det var tillräcklig vind, men de kunde också ros. En galär hade normalt 306 roddare, varav de flesta var galärslavar bestående av krigsfångar, straffångar eller vanliga brottslingar. På dessa skepp fick lov att ro i stället för att sitta i fängelse.

När flottan gav sig ut på denna resa blåste en kraftig storm upp från öster, och när flottan på morgonen den 19 oktober anlände bukten vid La Herradura hade de inget annat val än att söka skydd från stormen just där. Denna bukt är den första naturliga hamnen som kan erbjuda lä när man kommer från Málaga och seglar österut. Därför styrdes 25 av 28 skepp in i bukten där de ankrade sida vid sida i lä på västsidan av Punta de la Mona, som är en stor, robust udde.

Men de hann inte mycket mer än att kasta ankar och få en halvtimmes lugn innan vinden bytte riktning och plötsligt började rasar med full kraft från väster. Nu krossades skeppen mot klipporna och mot varandra och resultatet blev ett enormt kaos, död och förstörelse. Alla 25 skepp sjönk och omkring 5 000 män miste livet.

De tre sista skeppen, de som inte sökt skydd i lä, manövrerade runt den östra sidan av Punta de la Mona och tog sin tillflykt där i stället. Så när vinden plötsligt vände och kom från väster låg dessa i skydd, och många av männen på dessa skepp överlevde. Man tror att omkring 2 000 män från de 28 fartygen räddades, och de flesta överlevande var galärslavar, som hjälptes i land av lokalborna i Almuñécar. Skeppens kaptener hade varit nådiga nog att lossa galärslavarna från deras kedjor så att de inte skulle gå till botten med skeppen.

Denna händelse var ett stort slag mot Spanien, både ekonomiskt och militärt. Nu hade landet ingen flotta i Medelhavet och låg således helt öppet för korsarerna.

Det var först under 1700-talets senare hälft som man lät bygga borgen i La Herradura, som en försvarsverk mot piraterna. Det var många pirater som gick i land i La Herradura, detta då den västra delen av kusten är brant och stenig, och svår att angripa. Borgen eller” el Castillo ” i La Herradura är en låg byggnad som på den tiden var försedd med fyra kanoner och tolv soldater plus officerare. Men nu har den köpts av Almuñécars kommun (som ju La Herradura tillhör), som har spenderat en betydande summa pengar på att färdigställa byggnaden till ett högteknologiskt museum på både spanska och engelska, som berättar om skeppsbrottet.

Det första man kommer till när man kliver in i borgen är ett rum som berättar om El Reino de Granada (kungariket Granada), som under många århundraden sträckte sig väster om Málaga och därför var mycket större än vad Granadaprovinsen är i dag. Ett annat rum berättar om tiden och situationen under Felipe II, som ledde fram till katastrofen. Ett rum beskriver livet som en galärslav och om de eländiga förhållandena ombord. Ett annat rum berättar om Miguel de Cervantes omnämnande av La Herradura och skeppsbrottet i andra delen av Don Quixote. Ett rum handlar om själva borgen och till slut visas en video på storskärmen, på både spanska och engelska, som berättar om stormen och förlisningen. En av de överlevande står 1571 och berättar om skeppsbrottet med all skräck och rädsla. Här sitter man i mörkret och ser katastrofen utveckla sig med allt som hör till. Männens desperata rop på hjälp, havets brus, vågornas som slår mot klipporna och klagan, förtvivlan och död. Det är ett stort scenario som utvecklas framför ens ögon.

Centret är öppet onsdag till söndag kl. 10–14 och 16–19. Inträdet kostar 2 euro för pensionärer och 4 euro för vuxna, och det är väl spenderade pengar.

Jag tycker att man, oavsett om man är turist eller permanent bosatt i Spanien, bör bekanta sig med historien och de många händelser som ägde rum innan turismen satte sitt prägel på landet. Spanien är så mycket mer än sol, stränder och billigt vin, och det måste ha varit ett av de länder i Europa där det bott människor längst tid, har det största kulturarvet, den mest hisnande naturen och den vildaste historien, och det är både synd och skam att inte känna till det. Därför välkomnar jag initiativet med berättelsen om skeppsbrottet 1562, och så vill jag uppmuntra alla att bege sig till La Herradura för att uppleva historiens vingslag.

Att La Herradura är en pärla är ett vida känt. De spanska turistmyndigheterna har vid ett tillfälle kallat staden ”Spaniens bäst bevarade hemlighet”, och bukten är mycket vacker där den ligger med sin 2 kilometer långa strand mellan de två klipporna. Detta är verkligen en sällsynt naturpärla.

Byn och området inåt land erbjuder också härliga vandringsrutter med spektakulär utsikt, och här presenterar jag två:

La Ruta de los Pescadores

Denna vandring går från La Herradura till Almuñécar längs den gamla vägen som var den första vägen mellan de två orterna, som ligger bara 5 kilometer ifrån varandra. En gång i tiden var stigen som man går på här det enda sättet att ta sig mellan La Herradura och Almuñécar, om man inte hade en båt och således kunde segla mellan dem. Här ska det dock tilläggas att denna stig inte är något för personer som lider av höjdskräck.

I dag har den gamla vägen fått namnet ”Ruta de los Pescadores” (Fiskarnas väg) och den går från centrum i La Herradura till Cotobro, som är en lite stadsdel strax väster om Almuñécar. Vandringen börjar vid den stora femvägskorsningen under kyrkan på vägen Barranquillo. Där finns det en stor skylt över vandringen och man går nu upp längs Barranquillo och svänger till höger två gånger varefter man fortsätter till dess man kommer upp på den ganska branta grusvägen, som kallas La Negrita. Vägen planar snart ut och så fortsätter man högt ovanför bukten och har en underbar utsikt över det vackra landskapet. Snart kommer man fram till en trappa till vänster, denna för upp till en liten utsiktsplats och dit ska man. Efter detta fortsätter man uppåt till dess man ser en stor skylt varpå det står Marina del Este. Här går man in och förbi ”Hotel Best Alcázar” och fortsätter till det översta vänstra hörnet av torget. Sedan fortsätter stigen österut och snart kommer man till en helt nyanlagd stig som leder ner till Marina del Este.

Men vi stannar här upp och fortsätter i stället mot ”El Peñon del Lobo” (vargklippan), som är en liten kulle där det en gång i tiden låg ett hus, som nu har rivits. Stigen leder ner för kullen och en skylt, på vilken det står ”Playa del Muerto” (död mans strand) visar vägen runt kullen. Här fann man en gång i tiden ett lik som hade spolats upp på stranden, därav namnet. Efter en kort, jämn sträcka runt klippan kommer man till en väggaffel och nu kan man välja vilket håll man fortsätter åt. Går man till höger ska man ha i åtanke att den stigen är mycket brant och leder nära klippkanten. Det är 140 meter lodrätt ner till stranden härifrån och stavar är ett måste. Men inom kort svänger den högra stigen bort från kanten och leder sedan rakt fram förbi några tält, i vilka det bor hemlösa. Sedan är det bara att följa stigen ner till stranden, och den sista delen är det trappor. La Playa del Muerto är en mycket populär nudiststrand. Nu fortsätter man bara längs stranden, och kommer till två anlagda stigar som gör att man kan gå torrskodd till Cotobro. Från Cotobro är det bara 2 km till Almuñécar. Hela sträckan, från centrum av La Herradura till centrum av Almuñécar, är ca 5 km med 140 höjdmeter upp och ner. Följande länk visar stigen till Cotobro. https://es.wikiloc.com/wikiloc/view.do?pic=rutas-senderismo&slug=de-almunecar-a-la-herradura-por-el-camino-de-los-pescadores-la-herradura-granada&id=13784084&rd=es

La Pista del Cerval

Den andra vandringen är något mycket sällsynt i La Herradura. Detta då det här nu handlar om en 4,5 km nästan helt plan stig. Det leder högt över bukten och bjuder därför på spektakulära vyer utöver det vackra landskapet.

För att komma upp till stigen ska man följa den gamla landsvägen N 340 västerut, förbi rondellen, där en väg leder upp till motorvägen, och vidare till dess man kommer till en kurva där det står några återvinningsbehållare på höger sida och en rondell efter ca 20 m. Här finns en skylt som pekar mot El Cerval och Rescate. En brant och smal väg leder nu uppåt, och ca 100 m efter att man ha kommit upp till den plana delen ser man en väg som leder till höger, där det finns en skylt på vilken det står ”Casa Ginete”. Här parkerar man på vägen och går in på grusvägen som leder till Cerval och därför bär namnet ”Pista del Cerval”. El Cerval är en liten by som ligger på en sluttning bakom La Herradura. Först går det lite nedför och sedan lite uppför, men för det mesta är stigen plan. Stigen följer bergssidan och slingrar sig fram, och hela tiden har man en vacker utsikt ner över La Herradura-bukten och bergen på andra sidan.

Vid ett tillfälle passerar man en metallport, men det är enkelt att bara gå förbi, för stigen är allmän hela vägen till El Cerval. Efter ett tag kommer man fram till några nyanlagda terrasser med en ny vattenreservoar, men bassängen är tom och det finns ännu inget planterat på terrasserna. Efter 4,5 km slutar stigen och man står nu och tittar ner över El Cerval. Vill man hela vägen ner till El Cerval måste man välja den branta stigen som går till höger där stigen som man just vandrat på slutar. Har man gått hela den plana stigen och nu i stället vänder om får man totalt en 9 km lång härlig, jämn och vacker vandring.

La Herradura är en pärla som man inte bör missa.