Det är oroliga tider. Inte bara för covidpandemin (när ska detta ta slut?!) utan det känns som om det sker oroligheter över allt. Något mycket skrämmande är det som sker i Afghanistan. Det känns hemskt att som åskådare utifrån se historien upprepa sig. Ibland känns det verkligen som om det inte finns hopp om förbättring. Jag lider med alla som nu tvingas leva under talibanernas regim och blir så vred när jag hör talibanernas talesman uttala sig om att de ska respektera kvinnors rättigheter ”inom ramarna för sharia”. Det är väl inte att respektera några rättigheter över huvud taget! Jag tror inte ett dugg på att talibanerna ”mognat” eller att vi kommer att se någon ”skillnad” från förr, som de också gått ut med – i alla fall inte till det bättre. Demokrati och alla likas värde, jämställdhet, då kan vi tala om förbättring. Men det är okända begrepp för dem.
Talibanerna säger sig sträcka ut en hand för relationer, politiska förbindelser, med omvärlden, men hur kan omvärlden möta en regim som agerar med våld, förtryck och vapen, och som dessutom sprider systematiska lögner via deras media. Jag blir upprörd och jag får kämpa för att behärska mitt mina ordval. Jag känner avsky. Jag lider speciellt med flickorna i landet – vad har de för framtid? Jag känner besvikelse mot att styrande organ i omvärlden inte agerar hårdare och tydligare mot talibanregimen.
En klok, mycket berest man, min pappa, svarade mig en gång när jag frågade hur det kom sig att han inte reste till populära resmål i arabvärlden; att det helt enkelt berodde på hur kvinnor och barn behandlas i dessa länder. Han ville inte på något sätt stötta det. Jag är stolt över att vara min pappas dotter och känner att han visade mig som kvinna så mycket respekt när han sa det.
Medan jag skriver detta pumpar de svenska nyheterna ut nyheten om att det för första gången regnat på toppen av Grönland… samt arbetet med utredningarna om 15-åringen i Eslöv som knivskar en lärare på sin skola – andra skoldagen på terminen. Jag försöker koppla bort. Då är det bra att jag har mina artiklar till En Sueco – som tvingar bort mina tankar från tråkigheter och i stället fokusera på trevligheter vi här på redaktionen vill föra ut till er – våra läsare!
Så, låt oss ta en paus tillsammans här med En Sueco. Följ denna månad med och träffa den svenska artisten Jenny ”Velvet” Pettersson, som liksom många av oss hittat en frizon på Costa del Sol, närmare bestämt i Marbella. Jenny var så glad och positiv när vi träffades här på redaktionen, att hennes glada energi smittar av sig på mig även nu när jag skriver dessa ord! Missa inte Profilintervjun och denna duktiga artist som skapat sig nya möjligheter under covidpandemin.
Följ också med på en spännande, nattlig druvskörd! En Suecos utsända har begett sig till Dezcalzos Viejos vid Ronda-bergen för att uppleva hur det är att sköra vin mitt i natten – och tagit reda på varför man gör det! Och om du själv vill ut och uppleva härligheter ska du inte missa månadens utflyktsartikel, som tar med dig till Estepona. Denna stad har verkligen blivit supertrevlig, med mysiga gränder, härliga restauranger och nu även vandringar både i staden och vid havet. Så vad passar inte bättre än att turista på vår soliga kust en dag!
Så, gör som jag, förträng omvärldens tråkigheter en stund och möt både spännande personer och upplevelser (och mycket mer såklart!) med En Sueco.
Soliga hälsningar – för här på Costa del Sol fortsätter ju faktiskt sommaren 🙂
Sara Laine, sara@norrbom.com
Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tlf.: 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com
PUBLICERAD AV:
D.L. MA-126-2001