Möt Victoria Mörner - Landskapsarkitekten i Marbella med det stora Afrikaäventyret

”Att krama en noshörning är som att krama en dinosaurie. Tänk scenen i filmen Jurassic Park, när de kramar en dinosaurie – noshörningen andas tungt och frustar på samma sätt. Det är helt fantastiskt. Och när man sitter på en höjd i den Afrikanska naturen kan man verkligen föreställa sig stora dinosaurier nere i dalgångarna.”

Förverkligar drömmar 1.0

Orden kommer från Victoria Mörner, som när hon var 26 år följde sitt hjärta och gav sig ut på ett stort äventyr – drömmen om att jobba med djur i Afrika. Efter uppväxten i Saltsjöbaden, åren vid Sigtuna Humanistiska Läroverket, ett års spanskstudier i Salamanca, jobb som reseledare och mäklarassistent i Fuengirola och examen som landskapsarkitekt i England, kände hon att hon var trött på livet i Europa.

”Jag kände mig fast och ville ut och söka livet! Mina föräldrar blev inte förvånade – de har ju alltid vetat hur jag är. Å andra sidan fick jag många varnande fingrar från andra om hur besviken jag skulle bli – att Afrika inte alls är något paradis utan lider under fattigdom. Men jag registrerade inte detta. För mig var Afrika det bästa som kunde hända. Jag packade väskan med tanken om att jag kanske skulle leva i Afrika resten av mitt liv”, berättar Victoria.

Äventyrslysten

Vägen till volontär i Afrika gick inte genom någon organisation. Victoria gick sin egen väg. På internet föll hon över Mokolodi Nature Reserve i Botswana, som hon kontaktade, och som välkomnade henne med gratis boende mot att hon jobbade gratis för dem.

”När man vill någonting när man är ung och bestämd så finns det ingenting som kan stoppa en. Att resa är det lättaste beslut jag gjort i mitt liv. Ska jag jämföra var det en betydligt större utmaning att hoppa bungyjump vid Victoriafallen”, skrattar Victoria, som förstår att andra kanske ser henne som en person som söker utmaningar – själv följer hon drömmar: ”Vid ett tillfälle var jag fast besluten att jag skulle till Antarktis, så jag bestämde mig för att hoppa på ett forskningsfartyg som skulle segla dit från Kapstaden. Dessvärre visade det sig att fartyget satt fast i isen i Antarktis, så den resan väntar fortfarande.”

Namn: Victoria Mörner
Född: 1976 i Saltsjöbaden
Bor: Marbella
Familj: Sönerna Patrick (17) och Daniel (15)
Gör: Landskapsarkitekt
Fritid: Älskar att spela padel och försöker lära sig spela golf.

Enkelt men enormt

På flygplatsen i Botswanas huvudstad Gaborone, som Victoria beskriver som skokartongsstorlek, hälsades hon av en kvinna från naturreservatet, så började sex månaders volontärarbete.

Boendet på reservatet var ett litet skrymsle med en madrass på golvet att sova på i en gräshydda, och kök samt badrum delades med de andra. Att giftiga skorpioner ofta kom på besök kunde inte hjälpas. Dagarna började kl. 6 på morgonen och fylldes med att hjälpa skadade djur samt att designa inhägnader till djuren, köksträdgården och annat, för reservatet tyckte att det var ypperligt att Victoria var landskapsarkitekt.

Förverkligar drömmar 2.0

Tiden på Mokolodi Nature Reserve beskriver Victoria som väldigt fin, men dagen kom då hon ville tillbaka till sitt yrke – nu hade hon tickat boxen att hjälpa till i ett naturreservat. Men återvända till Europa ville hon fortfarande inte. Victoria började jobba i Botswana, på en liten firma tillsammans med en annan landskapsarkitekt. Nu kom hon ut i samhället, även i områden som t ex kåkstäder, där hon av säkerhetsskäl nog inte bör ha varit, men som hon så här i efterhand förklarar fick henne att lära känna landet. Hon kom också att träffade mannen som hon snart gifte sig och fick barn med, och drömmen om familj blev verklighet.

Livet i Botswana

”Vi byggde ett stort hus, ca 600 kvm, vid en nyanlagd golfbana. Det var ett underbart drömprojekt. Allt var stort, tänkt USA, men mycket mer primitivt. Man tog bilen överallt. Allt var privat – skola, hälsovård m.m. Och där infann sig en vardag – jag tog hand om barnen och försökte jobba, men det gav inte mycket. Vi umgicks med vänner, grillade och tittade på rugby. Men det var samtidigt mycket annorlunda, som t ex att en elefant kunde komma gående på golfbanan, en zebra kunde stå och beta i rondellen, apor kom in i köket för att stjäla frukt och vi hade giftormar i trädgården”, berättar Victoria.

Så ändras hennes ansiktsuttryck: ”Det finns en annan vardag också. Livet i Botwana är hårt. Fattigdomen är stor liksom okunnigheten om det mesta, servicen är dålig och våldet finns överallt – vilket blev värre med åren. Jämställdhet är ett okänt uttryck, rasismen märks överallt – som t ex när myndigheter frågade när man skulle resa tillbaka till Europa, och korruptionen är mycket utbredd.”

Landar i Marbella

Äktenskapets första tio år var bra, sedan började det dala. Efter skilsmässan var det svårt för Victoria att behålla sitt uppehållstillstånd, trots att hennes söner är medborgare, och efter en tids boende i Sydafrika, där sönerna gick på internatskola, valde Victoria att återvända till Europa. I december 2020 flyttade hon till Marbella, för att börja nästa kapitel i sitt liv, med närhet till familj både i Spanien och Sverige samt med fokus på egen utveckling och karriär.

”Spanien har energi och frihet, vilket speciellt märks i Marbella. Det passar mig utmärkt nu när jag ska stå på egna fötter. Jag trivs fantastiskt med det intellektuella och professionella, och alla människor här är så djärva. Och så är det fantastiskt att jobba. Här förstår folk att miljön utanför väggarna också är viktig.

Landskapsarkitekten

”Med det sagt, få vet vad en landskapsarkitekt arbetar med. Det jag gör är att skapa flöden och rum utomhus. Jag skapar trevliga utomhusrum i t ex staden, åt hotell och bostadsområden. Belysning ingår, liksom vatten – ja alla element och olika material. Tänk urban planning”, förklarar Victoria, och fortsätter: ”Kanske tänker man nu växter och trädgård, men det är ett senare steg i mitt arbete. Mitt jobb är att planera att parken i staden är trivsam och funktionell för alla åldrar och inte har dolda utrymmen, för att undvika brott och våldtäkter. I ett hem är det viktigt att planera så t ex barnfamiljen har utsikt över poolen från köket och att alla i familjen har ett trivselrum ute. Och till alla som planerar att köpa tomt för att bygga hus vill jag säga: Ta in en landskapsarkitekt tidigt i processen. Vill du ha stora träd ska dessa planteras från början, för de lyfts in med stora kranar. Har man då redan lagt plattorna på terrassen eller gräsmattan så blir den förstörd. Tänk på det praktiska och säkerhet – det finns så mycket.”

Tillbakablick

Totalt blev den 19, nästan 20 år för Victoria i Afrika. När hon ser tillbaka nämner hon direkt de fantastiska naturupplevelserna med mäktiga vidder, oslagbara solnedgångar och vilda djur.

”Afrikas natur är ett paradis, det är som att leva i en National Geographics-film”, säger Victoria och fortsätter: ”Jag är också tacksam för att ha sett den enkla glädjen som finns där trots extrem fattigdom. Det lärde mig att för mycket inte gör en lyckligare. Jag vill också nämna kvinnorna som jag träffade – de afrikanska kvinnorna är de starkaste jag mött. De lyfter, bär, släpar och ger aldrig upp, samtidigt som de tar hand om sina egna och andras barn. Hon står där, oerhört stark, trots det förtryck hon lever under av mannen.”

Förverkligar drömmar 3.0?

Pratstunden med Victoria lider mot sitt slut men jag kan inte låta henne gå utan att fråga – hur gick med drömmen om Antarktis?

”Vem vet?! Kanske blir det ett Antarktisäventyr i framtiden. Tanken har faktiskt väckts hos mig igen. Barnen börjar bli stora och jag är själv. Jag vill leva livet fullt ut och jag har inte spärren ’tänk om’ – av erfarenhet vet jag att livet ordnar sig”, svarar Victoria lättsamt, så tillägger hon: ”Men först ska jag rota mig och etablera mig som landskapsarkitekt i Marbella.”