På andra sidan... Arbetslösheten minskar – fattigdomen ökar

Det är många nya projekt på gång. Det skapas ny tillväxt och nya arbetstillfällen på Costa del Sol som aldrig förr. Politiker, fackföreningar, företagare och branschorganisationer tvekar inte när det kommer till att hänga en medalj om halsen på sig själv. Medaljen har dock en baksida – en baksida som det alltför sällan sätts fokus på.

Institutet för främjande av samhällsstudier (Foessa) har upprepade gånger försökt att lyfta fram de sociala problem som finns i Málagaprovinsen i dag. De får dessvärre inte mycket uppmärksamhet. Men det får de å andra sidan här.

Eftersom Foessa är oberoende och inte har något politiskt inflytande är det definitivt värt att lyssna – även om informationen är skrämmande. Utöver tusentals intervjuer, analyser och studier drar institutet slutsatsen att 21,50 procent av Málagaprovinsens invånare har allvarliga problem med att klara av att betala hyra – oavsett om de bor i en bostad som de hyr eller äger. Än mer skrämmande är det att 280 000 invånare inte längre köper läkemedel som de har fått utskrivna på recept, på grund av ekonomiska orsaker, liksom att nästan 200 000 invånare i provinsen lever under EU:s fattigdomsgräns. Detta är fler än var tionde invånare!

Det här är nya siffror från Institutet för främjande av samhällsstudier – och en ny bild av Costa del Sol, en bild som ytterst få utlänningarna känner till. Och bilden har (dessvärre) inte manipulerats. Trots flera goda år med tillväxt och skapandet av nya arbetstillfällen i en sällan skådad takt, finns det alldeles för många som har alldeles för lite. Det är en stor skam, för det finns annars så mycket som har gjorts mycket bra här.

När jag kom hit i slutet av 1990-talet kämpade vi och Spanien som helhet med enorm arbetslöshet och dåligt betalda jobb – ofta svartjobb. Det har vi fått ordning på. Sedan dess har arbetslösheten halverats och arbetstillfällen av karaktären tillfälliga är nu fasta med kontrakt. På lönebeskedet ser man helt andra siffror och särskilt efter pandemin har den spanska minimilönen samt andra låga löner tagit några inte tidigare sedda hopp uppåt.

Även saker som kunde ha gått helt fel har gått bra. Corona-pandemin kunde ekonomiskt sett ha orsakat en ny finanskris. I stället har vi sett en återhämtning.

Dessutom har konkurrerande destinationer som Turkiet, Thailand och Costa Blanca, som det kunde ha gått bättre för jämfört med oss, både som rese- och bygg-/investeringsdestination, hamnat i vårt kölvatten.

Costa del Sol har blivit så populärt att även mindre spännande områden har sett en ökad efterfrågan.

Det finns massor med plus. Alltför många plus blir dessvärre nu till minus. Detta sker när man inte ligger i framkant av utvecklingen, över huvud taget. De senaste fem till tio åren har det byggts alltför lite, och det gäller i hela provinsen. När man samtidigt släpper tyglarna fria gällande alla typer av entreprenörer och kapitalfonder på de få tomter som har gjorts byggfärdiga – och kryddar det med det faktum att vanliga hyresbostäder fritt kan omvandlas till turistbostäder, hamnar man där vi nu har hamnat. Det vill säga med en oöverträffad stor bostadsbrist och motsvarande skyhöga köp- och hyrespriser för gemene man, vilket urholkar ekonomin hos allmänheten.

Det är därför som 200 000 personer i dag lever under EU:s fattigdomsgräns.

Balansen är rubbad.

Vi växer och det skapas jobb som aldrig förr – men fattigdomen ökar.