På andra sidan... Kan ”Mutter Europa” ersättas?

”Tyskarna kommer” – och tack för det!

Hade jag sagt det för 80 år sedan hade det varit ett väldigt dåligt skämt. I dag är det tvärtom. Ska det städas upp, organiseras och investeras – ja då är tyskarna mer än välkomna i dag. Detta kan Angela Merkel ta stor del av äran för.

Efter 16 år som förbundskansler och ett långt liv inom politiken har 67-åriga Angela Merkel nu gått i pension. Det är inte speciellt överraskande. Dock är det överraskande att så många av hennes största kritiker redan börjar sakna henne.

I mina ögon är det en av den senaste tidens största statsledare som dragit sig tillbaka. En kvinna utan like, som har gjort mer än någon annan för EU – och Spanien! Hennes insats har allt för ofta överskuggats av pressens billiga kritik och några enstaka felsteg, vilket ju alla gör här i livet – även den mest korrekta förbundskanslern. Felsteg och billig kritik lämnas det inte plats åt här. Här används spaltplatsen till rena ord om en statsledare som alltid hållit sin väg ren och hållit kursen helt klar för vart hon, Tyskland och Europa skulle.

Angela Merkel har två egenskaper, som dessvärre har blivit en bristvara hos många av dagens politiker. Hon kan konsten att kompromissa och hon kan ta ansvar. Helt missvisande har hon – speciellt i Spanska medier – ofta framställts som den stenhårda, kalkylerande och högerorienterade politikern. Låt oss byta ut de första två begreppen mot ambitiös och ekonomiskt ansvar och notera att Merkel var ledare för mittenpartiet CDU – jag upprepar: mittenparti. Och det var just från mitten som hon på ett alldeles formidabelt sätt lyckades samla trupperna – både i Tyskland och i EU.  Det kan inte ha varit enkelt, för inte en enda gång lyckades hon nå majoritet i hemlandet. Ännu svårare måste det ha varit i ett allt mer splittrat EU.

Just i EU har Angela Merkel visat sitt sanna jag samt vad hon går för. För exakt 10 år sedan, mitt under finanskrisen, när Spanien och Italien balanserade på gränsen till bankrutt och de första tankarna kring ett engelskt Brexit-val började ta form, tog hon tag i fransmännen och fick tillbaka Europa på rätt spår – både moraliskt och via de ekonomiska hjälppaket som aktiverades kort därefter. Det var mästerligt gjort. Och mästerverket upprepade hon förra året när hon drog sin del av lasset för att få samtliga medlemsländer att godkänna de så omtalade covid-19-hjälppaketen som, inte minst, kommer Medelhavsländerna till godo. Återigen visade Merkel hur mycket hon brinner för EU, sin sympati för medlemsländerna i söder samt att hon om någon har förstått vikten av att lyfta ihop och samtidigt.

Angela Merkel vet att om man bara har bra partners så kan ett plus ett bli tre. Och hon vet att ska den stora, tyska bil- och vitvaruindustrin växa och skapa nya arbetstillfällen så måste de sydeuropeiska familjerna ha ekonomi så att de klarar sig.

Merkels bakgrund är intressant – inte minst för dagens yngre européer. Hon är nämligen östtysk och hon har själv upplevt hur det är att bo i ett splittrat Europa. Hon har sett fördelarna med att riva gränser samt sett hur man genom samarbete kan nå nya höjder. Angela Merkel har nämligen inte glömt bort att det för bara 35 år sedan rådde varubrist och så hårda levnadsvillkor att vi nästan kan prata om fattigdom, i halva Europa. I dag har allt förvandlats till en samlad och välfungerande enhet.
EU har nått långt – på mycket kort tid.

Och Angela Merkel kan ta åt sig en (mycket) stor del av äran. Hon är en äkta Mutter Europa.

Det blir svårt att ersätta henne.