La Cueva del Tesoro och Macharaviaya

La Cueva del Tesoro ligger i Málagas östra utkant, närmare bestämt i Rincón de la Victoria. Det är en mycket fin grotta och den enda i Europa skapad av havsvatten. Totalt känner man bara till tre sådana i hela världen. När man nu bor här i närheten av Málaga så bör man verkligen se denna spännande grotta, och när man ändå är i närheten kan man passa på att göra dubbelbyarna Macharaviaya/Benaque ett besök. Dessa är två fina små bergsbyar och här kan vi röra lite på benen genom att ge oss ut på en härlig promenad mellan dem.
Först ska vi besöka La Cueva del Tesoro och den första frågan som poppar upp är nog vad det är för skatt (tesoro) som har gett grott-an dess namn. För att få svaret måste vi förflytta oss bakåt i tiden till 1100-talet, då den arabiska kalifen Tasufín Ibn Alí gömde den dyrbara skatten ”El Tesoro de los Cinco Reyes” i grottan. Vad skatten bestod av och om den någonsin hittades avslöjar inte historien, men många har letat efter den. En av dessa var schweizare och i sin iver att hitta skatten råkade han spränga sig själv i luften nere i grottan. Idag kan man, när man besöker grottan, se hålet som han omkom i och som heter ”El poxo del Suizo”.
I grottan har man hittat många intressanta fynd bl.a. verktyg från den yngre stenåldern (neolitikum), människoskelett, keramik från arabtiden, kvartsföremål, några guldmynt och några granatstenar. Grottan är 1 500 meter lång och den går upp och ned och ut och in genom smala passager som av och till öppnar sig och avslöjar stora grottsalar – en av salarna har till och med en underjordisk sjö. Att gå i grottan är verkligen en upplevelse, som är skönt sval en varm sommardag. Varje dag ges det 8 rundvisningar men det är inte tillåtet att gå runt själv och upptäcka grottan på egen hand. På grottans hemsida: www.cuevadeltesoro.com, finns tider för guidade turer och en karta som visar hur man kommer dit. Vuxna betalar 4,65 € för att besöka grottan.

La Cueva del Tesoro ligger i västra Rincón de la Victoria och det är ”bara” att följa skyltarna som leder till grottan. De är dock lite sparsamt uppsatta, så det kan vara bra att veta att man ska köra längs Avenida de Picasso en ganska bra bit, tills man ser en parkeringsplats på vänster sida. Konstigt nog finns det ingen skylt, men i bortre delen av park-eringen finns en stor tavla var på det står Parque Arqueológico del Mediterráno. När man ser den vet man att man har kommit rätt. Ingången till grottan ligger i det bruna huset till höger.
El Parque Arqueológico del Mediterráno är också värt ett besök. Parken öppnade 2005 och är med sina 90 000 m2 som en lunga för staden och ett “monument” över det rika historiska arv som finns i området. Bland annat finns det en vägg med grottmålningar, det är en grottmålningskopia som man hittade i La Cueva de la Victoria, som idag är stängd för allmänheten pga. problem med fukt. Denna gotta ligger också i parken. Allt detta påminner om att människor har bott här längst Medelhavets vackra kust redan under stenåldern.
Då upplevelselusten knappt kan stillas genom ett grott- och ett parkbesök får vi hitta på mer att göra och se. Då passar det bra med de två vackra historiska bergsbyarna Macharaviaya och Benaque, som ligger endast ca 20 km från Rincón de la Victoria inåt landet.
Efter det pulserande livet i Rincón de la Victoria är det en fröjd att komma till den lugna byn Macharaviaya, som med sina 324 invånare inte har någonting hektiskt i sig. Tvärtom kan man uppleva byn som lite sömnig. Byn anlades av araberna, så namnet är arabiskt. Det betyder någonting i stil med Ibn Yahyas betesmark, då ”machar” är arabiska för bete eller äng. Det syns
tydligt att byn har snyggats upp
för allting ser välbevarat ut. Runt-omkring finns olika affischer med information om byn som har förklarats som historisk betydelsefull av det spanska kulturministeriet.

Det historiska värdet ges den inflytelserika familjen ”Los Galvez” vars män, genom generationer, har suttit på viktiga administrativa poster i Sydamerika. 1775 beordrade Miguel de Galvez att byns gator skulle broläggas, att vatten skulle föras in i byn så att varje hushåll skulle få tillgång till vatten från de tre källorna. Han upprättade en skola för barnen och lät uppföra en tvättplats med tak. Även en slaktare etablerades. Allt detta gav byn ett stort lyft. Den blev så fin att den kallades ”lilla Madrid”, för på 1700-talet var brolagda gator och vattenförsörjning i centrum en sällsynt syn.
I byn finns ett museum, ”El Museo de los Galvez”, som berättar om familjens betydelse i byn. Här kan man bl.a. läsa att en av Los Galvez fick igång exporten av det lokala söta vinet och att Katarina den Store av Ryssland var mycket förtjust i detta Málagavin. En del av byns forna välstånd kom från fabriken där familjen Galvez tillverkade spelkort (La Real Fábrica de Naipes), vilket de hade monopol på i hela Latinamerika.
Då spelglädjen otvivelaktigt var stor, trots påvens påbud mot kortspel, har det säkert varit en inkomstbringande verksamhet. Man kan fortfarande se fabrik-ens fasad, men idag är huset privatägt. Man bör parkera bilen lite i utkanten av byn och promenera genom de fina gatorna. Det är
inte stort, så någon längre pro-menad blir det inte. Man bör se El Humilladero de los Galvez (monument över Galvezfamiljen), kyrkan ”Iglesia de San Jacinto” med den nyfina fasaden, de intressanta ”fuentes” genom vilka vattnet fördes fram, kortfabriken, museet och Louisiana parken (en av Los Galvez var guvernör i Louisiana), i början av byn.
Efter detta är vi färdiga med vår promenad. Vi låter bilen stå kvar och går till Benaque. Vi går längs asfaltsvägen då trafiken mellan byarna är mycket gles. Efter ca 1 kilometer går vi förbi det nybyggda Hotel Macharaviaya, på vänster sida. Det är ett engelskt par som driver hotellet, men det verkar inte vara många gäster. Se: www.hotelmacharaviaya.com.
Det är 3 kilometer till Benaque och man går längs frodiga marker, så turen är inte ansträngande. I Benaque finns det två saker att se: den stora fina kyrkan, som under arabtiden var en viktig moské och man kan fortfarande se dess fina fresker. Här i byn ligg-er också den kända författaren Salvador Ruedas barndomshem. Han var en betydande författare i slutet av 1800-talet och föddes alltså här. I dag är hans födelsehem ett museum dedikerat till hans minne.
Vi går en promenad runt på stadens gator och inandas den fridfulla atmosfären innan vi går tillbaka till Macharaviaya. På tillbakavägen väljer vi en ny fin stig som börjar i utkanten av byn på vänster sida och strax är vi återigen i Macharaviaya.