Här presenteras en superfin dagsutflykt under vilken vi besöker en fin anläggning med lodräta trädgårdar och spännande grottor, samt en sympatisk källa i Vélez de Benaudalla. Därnäst kör vi ned mot Motril där vi lite utanför staden hittar den spännande parken Cerro del Toro, med en härlig liten bergstopp och stigar som leder ned mot ravinen Barranco de la Provincias. Där finns en plats där det bodde människor redan innan bronsåldern samt ett mycket sällsynt geologiskt fenomen. Därefter ger vi oss upp till en mystisk platå där magiska ting har skett. Tillslut avslutar vi utflykten med kaffe och kaka hos El Nuevo Rex i Motril.
Vi har många gånger suttit i bilen och kört motorvägen på väg till Granada, och bara susat förbi skylten med Vélez de Benaudalla. Men i dag ska vi inte längre bara susa förbi. I stället tar vi avfart 181 mot Vélez de B. från motorvägen A7/A44. Vi parkerar precis vid infarten till byn där en skylt vid en rondell hälsar oss välkomna. Nu beger vi oss mot huvudgatan. Efter 700 m ser vi till höger en skylt med El Nacimiento vilket ju betyder källa, så dit ska vi och se vad det är. Faktiskt var det på grund av denna källa som romarna slog sig ned här på sin tid och sedan dess har den försett byn med vatten. Nu för tiden finns det en liten damm vid källan, där man kan läsa de fina orden ”Om du inte är född i synd, ska du blöta dina händer i mig, för då kommer du får kärlek och hälsa, och med dig härifrån kommer du ta den livsglädje, som det andalusiska folket har”. Vi sätter oss därför på knä för att doppa händerna i vattnet och få mer livsglädje. Vattnet är ganska varmt så det kommer nog långt nedifrån. En fin stig leder oss till utloppet och nu fortsätter vi vidare längs stigen förbi den gamla tvättplatsen, där kvinnorna en gång i tiden satt på knä för att tvätta och skrubba innan tvättmaskinen uppfanns.
Stigen leder ned till huvudgatan igen och vi går tillbaka mot bilen tills vi ser en skylt som säger Jardín Nazarí, och nu följer vi bara skyltarna. Denna park är stadens huvudattraktion och den anlades av dynastin Nazarí på 1300-talet. Källan, som vi just besökt, försåg och förser fortfarande hela byn med vatten, och än i dag porlar det vatten i kanalen ned mot ravinen, som byn ligger vid. El Jardín Nazarí blev och blir också vattnad av källan, och så rinner vattnet bara ned över klippan. Detta vatten som porlar konstant har gjort att det bildats flera droppstensgrottor, som man kan besöka i parken. Parken har öppet onsdag-lördag mellan kl. 11-13 och kl. 16-18 samt söndag kl. 11-13. Måndagar och tisdagar är det stängt.
Parkens ingång ligger vid turistkontoret och för oss som är pensionärer kostar det bara 1 euro att komma in. I samband med att vi betalar inträde får vi en karta över parken och så får vi också veta att denna park är den andra i Granadaprovinsen efter El Generalife vid Alhambra. Hm, ja, riktigt så fint är det inte här men den har vissa intressanta delar; liksom den ursprungliga trädgården används den nu till dels prydnadsväxter och dels till grönsaker. I parkens ena del finns det en vacker lövsal av jasmin och i den andra delen leder en trappa ned till de lodräta trädgårdarna, eller grottorna. Dessa grottor, som man kan gå in i, är mycket speciella och det droppar vatten hela tiden. Det är både fint och spännande på samma gång. Ja, faktiskt går dessa vertikala trädgårdar/grottor ända ned till den gamla huvudvägen mellan Motril och Granada. Men innan man går ända ned bör man tänka på att man sedan faktiskt ska upp igen. Denna park öppnade i sin nuvarande form 2014. Innan dess hade den legat i glömska under flera århundraden, efter att den förstördes under Napoleonkrigen. Så man kan alltså vara glad att den återöppnats, för den är verkligen värd ett besök, speciellt på grund av de mystiska grottorna.
Innan vi lämnar byn kastar vi en blick upp mot det stora arabiska tornet som tronar över byn.
Nu kör vi tillbaka mot motorvägen och i rondellen väljer vi väg A4133 mot La Gorgoracha och Motril. Ca 1,1, km efter att vi har passerat tunneln vid La Gorgoracha ska vi hålla utkik efter en skylt på vänster sida. Man kommer nämligen till en plats där det står en stor skylt med: Adecuación Infraestructuras Parque Periurbano del Cerro del Toro, Motril, och nedanför finns det en liten vit skylt med Aparcamiento. Här svänger vi in och kör längs grusvägen mot vänster, till en kägelformad figur, och därefter kommer vi upp till en stor parkeringsplats. Här parkerar vi, och rakt fram ser vi den lilla toppen som heter Cerro del Toro, som sträcker sig 314 m ö.h. Den ska vi upp på! Det är inte mer än 65 höjdmeter upp till toppen, så det är ett måste. Det är lite brant i början men snart sicksackar stigen sig fram och då är det lätt. Tillslut måste vi klättra lite över några stenar, men det tar oss mindre än 15 minuter att ta oss upp till toppen.
Härifrån är det en härlig utsikt ned mot havet och Motril, ned över parken som vi just besökte men även upp mot snön i Sierra Nevada. Efter en fin stund på toppen tar vi oss ned till bilen igen. Därefter beger vi oss nu ned mot ravinen Barranco de las Provincias. Det finns en kedja över en grusväg till höger och den leder ned till ingången till en gruva och ett gruvmuseum. Dessvärre är båda stängda. Jag ringer till Motrils kommun för att få information om när gruvan är öppen men får information om att den är stängd tillsvidare. Det är ju tråkigt! Ingen jag talar med säger ger en förklaring till varför. Det verkar lite underligt då man nu ju har spenderat en massa pengar på några roliga byggnader och broar, som vi nu ska se. Det ska dock sägas att platsen är värd ett besök trots att gruvan är stängd.
Så nu tar vi i stället väg nummer två till höger och går ned längs den tills vi når en gaffel, där en väg svänger skarpt till höger, och där det står ”coto privado de caza”. Här går vi ned och snart kommer vi till en plats där det finns bänkar och toaletter, som aldrig används. Och platsen passar bra för att äta vår medhavda matsäck.
Nu tar vi bron över dalen och kommer till ytterligare en stor plats där det finns några stora byggnader, som är öppna mot platsen. Det ser ut som om man har haft en massa pengar att spendera på detta projekt, som trots det har gått i stå. Synd. Och så ser vi två stora skyltar med intressant information.
Den första skylten berättar om att man här vid dalen har funnit spår (krukskärvor) från mänskliga bosättningar från kopparåldern, alltså perioden som ligger mellan stenåldern och bronsåldern. Fynden finns troligtvis i det stängda museet uppe vid gruvan, så vi kan inte se dem, men det är i alla fall roligt att tänka på att denna plats är fylld med så mycket historia.
Den andra skylten berättar om ett mycket våldsamt geologiskt fenomen som inträffade för 251 miljoner år sedan. Man tror nämligen att en mycket stor geologisk händelse skedde, vilket innebar att stora kontinentalplattor förflyttade sig. Det var så våldsamt att många djurarter dog ut på grund av det. Detta ägde alltså rum 186 miljoner år innan den händelse som gjorde att dinosaurierna dog ut. Det är så långt bak i tiden att det inte går att greppa. Men i alla fall, just här, där vi nu står, kan vi se resultatet av denna geologiska händelse som kallas el límite Permo-Triásico, som på tidslinjen ligger mellan Paleozóica och Mesozoica.
När man tittar över mot bergssidan lite till vänster om toppen ser man tydligt två olika bergarter, som tryckts ihop mot varandra. Till höger är berget lite rödaktigt och till vänster är det lite grått. Det är el límite Permo-Triásico som vi alltså står och tittar på och det är speciellt.
Efter att ha beundrat detta fenomen fortsätter vi gå upp mot La Cartuilla. På vägen upp längs denna lilla stigning tittar vi flera gånger över mot toppen och berget, där vi också kan se några gruvöppningar under den som nu är stängd. Det är alltså en speciell plats.
När vi kommer upp och underlaget jämnar ut sig går vi till höger längs en stig som leder fram utmed ett lite mindre berg. Stigen leder upp till en lite platå mellan några berg. Här känner vi en mycket speciell energi, som om det, just här, förr i tiden, skulle ha varit en offerplats eller någon sort helig plats. Och det är ju troligt att de människor som bodde nere i dalen hade någon form av helig plats. Vi kan i alla fall alla känna ”någonting”. Det är till och med så att håren reser sig på armarna. Men energin är god och behaglig. Vi stannar och sitter ned en stund och överlämnar oss åt landskapet och forna tiden. Därefter följer vi den lilla stigen ännu längre upp, till en kam med vacker utsikt.
Det enda som är kvar nu är att gå ned till den stora platsen och se ut över de många vandringsstigar som ligger nedanför och därefter gå upp till gruvtornet, som har rests till ära för de gruvarbetare som här utvann så sällsynta mineraler som zinkblände som ger zink, galenit, smithsonit (också zink) och fluor. Den moderna gruvdriften ägde rum här under speciellt 1970-talet. År 2013 invigdes tornet.
Även här vilar det en speciell stämning över hela området. Och det är värt ett besök, även om det nu är stängt och lite övergivet. Men det gör ingenting.
Nu beger vi oss in till café El Nuevo Rex i Motril, där vi serveras riktigt gott kaffe. Originalet till detta café, café Rex, stängde till vårt förtret när gammelfar dog och det tog mer än 10 år innan ett av de tio barnen öppnade ett café igen. Men nu ligger caféet alltså här, öppet, med en fin uteservering och samma goda kaffe och smarriga croissanter a la placha con mantequilla, precis som förr, dessutom har de även kakor. Vad mer kan man be om? Adressen är Avenida de la Constitución 5, Motril.
Våra vandringar i Cerro del Toro kan man se och ladda ned på: elsebyskov.com under Hikes / Maps and routes / La Danesa. Vandringarna heter Op på Cerro del Toro (0,8 km) och Cerro del Toro (3,8 km.).
