Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Den som sa att man blir uppbunden av att ha djur, att man kan inte resa någonstans utan att ordna hästvakt, den har inte träffat Hasse eller hans fru Helen. Med en lägenhet i Spanien och ett hus i Sverige så är de vana att resa och att flytta fram och tillbaka. Men att det skulle innebära att åka fram och tillbaka med en häst genom Europa två gånger varje år, var kanske inte riktigt vad de hade planerat från början. Helen har alltid varit en hästtjej, och det var tack vare henne som Hasse kom i kontakt med hästarna och började rida, och sedan var det kört. Hasse ville ha en egen häst, och när ridskolan på El Hipodromo stängde, så fanns Yada och Bosse där, och så fick det bli. Yada blev Hasses häst och Bosse Helens häst.

Hasse och Helene åker alltid hem till Sverige över sommaren. De insåg dock att deras hemresa på 400 mil skulle bli lite annorlunda, med två hästar i en transport. Men med noggrann planering så bar det av, första stoppet på deras resa blev i den vackra staden San Sebastian, som ligger i Baskien, vilket också är den längsta etappen. Andra stoppet fick bli strax norr om Paris. Där stannade de ett par dagar extra, för att kunna njuta av ridturer i den vackra slottsskogen i Chantilly. Efter att ha käkat äkta croissants till frukost i några dagar så var det bara att lasta in hästarna igen, för avfärd mot Lastrup som ligger utanför Bremen i Tyskland. Dagen efter så gick de i land i Sverige där övernattningen brukade ske antingen i Hökerum eller i Helsingborg. Sista dagen så kom de fram till Yadas och Bosses sommarstall med de stora gröna hagarna i Dalarö. Det är denna route som Yada och Hasse nu åker två gånger varje år. Helene som dock har ett jobb att sköta, övervintrar numera i Sverige.

Denna resa låter kanske relativt enkel, det är ju bara att stoppa in hästen i transporten och köra, men riktigt så enkelt är det inte. Det är mycket pappersexercis som ska klaras av. Hästen måste ha pass, och ska gå igenom en veterinärbesiktning för bli friskförklarad. Transporten måste vara godkänd av länsstyrelsen, och man måste ha kompetensbevis för hästtransporter från jordbruksverket. Utöver detta så är det en fördel om man besitter egenskaper som planering och organisationsförmåga. Sedan så skadar det inte att kunna några fraser på spanska, franska och tyska. Fast låt er inte avskräckas, man lär sig med åren, och det är med en fråga om rutiner.

När jag frågar Hasse om hur det kommer sig att de åker upp och ner varje år, och varför han helt enkelt inte lämnar Yada uppstallad här i Spanien under sommaren, medan han är i Sverige? Så kommer svaret fort och utan tvekan, ”Yada har blivit min bästa vän, och jag skulle aldrig lämna henne. Om man lever under längre perioder på olika ställen så är det ju värt mödan att ta ner och upp hästen varje år. Vi har aldrig haft några problem med våra hästar under resorna” och det är väl ett underbart tecken på att det fungerar. Och egentligen, varför inte, det finns ju tävlingshästar som åker hela världen runt. ”Men det är ju klart det kostar ju både pengar och tid att köra upp och ner, fast det är det helt klart mödan värt”, tillägger Hasse.

I år så var det den tionde resan som Yada och Hasse gjorde, från stallet i Dalarö till stallet här, El Cartujano, som ligger i Mijas Costa. Och det är här som Hasse och Yada njuter av de vackra höst och vinterdagarna här nere på solkusten.
 

Av Anna Johansson

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco