Kära läsare april 2010

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Härom kvällen satt min man och jag på en gammal stamrestaurang. Ett mysigt ställe med god mat till bra priser. Det var ovanligt få gäster och då vi hade njutit av vår middag, sa vi i munnen på varandra: “ Det påminner om den tid då vi just hade kommit till Spanien”. Det kändes fint, säkert och… spännande. Kanske ett gott tecken för den tid vi lever i, lite som tillbaka-till-framtiden. Och det är en av de stora fördelarna med det förbjudna K-orden. Så upplever jag det i alla fall. Det är slut med att jaga runt efter de senaste designersolglasen, månadens it-väska och den riktiga färgen till silestone-bordsskivan. Helt över är det med chokladmassage, honungs-healing och reningskurer – de många, mer eller mindre självutnämnda terapeuter och wellness-rådgivare får erkänna att äventyret är slut, på samma sätt som de besökande investeringsrådgivarna iförda golfbyxor och joviala jokes samt alla de många coacher som har önskat analysera min vrede(?) utan att märka att det faktiskt gjorde mig rasande. De har serverat den sista banaliteten – vilket de i övrigt försökte göra, som om de gav en gåva som man inte har bett om – och så har man inte hjärta att säga till dem att det var synd att de var tvungna att läsa 17 böcker om självhjälp för att lära något, som man själv förstod redan när man var 19 och full och lämnad efter ett party. För många började första decenniet av detta årtusende som en fest med flat screen och flexlån och slutade i en katastrof i antingen lätt, svår eller ingen grad. Många vill säkert påstå att man skall vara bra dum för att inte ha kunnat se det komma… i så fall var jag en jubelidiot. Även under en tortyrbödels händer hade jag förnekat att jag skulle komma på idén att investera mina surt förvärvade pengar för usel mammon. K-ordet hjälpte mig lyckligtvis ur villfarelsen, för voilà så hade varenda cent försvunnit. Granatchocken uteblev, för min intuition tar aldrig fel; jag visste ju mycket väl att det inte flyger stekta sparvar in i munnen – oavsett vad den monstruösa självöverskattade bankmannen försöker övertyga mig. Det ligger inte för mig att låta andra ta kontrollen över mig och mitt.
Fullt så stor jubelidiot har jag lyckligtvis inte varit på business-fronten, där vi kör med full fart och humöret och arbetsivern är på topp. Vi var förberedda på k-ordet och har tagit lärdom av erfarenheter från förra gången, det var galet.
Tänk att det redan är två och ett halvt år sedan k….. började. Lyckligtvis finns det många, som liksom jag, har anpassat sig till den nya situationen, men vi får inte glömma, att massor av människor fortsatt förlorar sina jobb och att vårt land är i en så allvarligt kris att det står med på EU:s svarta lista. Skönt att vi har Grekland, som lyckligtvis slår oss med flera längder.

Glad vår!

Helle Espensen

Av Helle Espensen

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco