Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

I Sverige brukar grillen åka fram så snart det varit en vårdag med någorlunda värme i solen i lä. Grillbilagor till tidningarna och rubriker som ”Svenskar är världsbäst på att grilla”, Facebook-grupper som heter ”Vi som grillar med Weber”, ”svenskar grillar som aldrig förr”, ”svenska folket är världsbäst på att grilla”. Sverige är ett kallt land med ett folk som tydligen älskar att grilla. Men när svensken ska grilla tycks det kunna behövas så mycket utrustning. Grilla är så mycket mer än maten, tänk allt som kan köpas till grillen, som gärna får vara av märket Weber, och gärna en större än en mindre, de tillhörande redskapen gärna i samma märke. Den som sett hur stora dessa grilltänger är vet vad jag menar, det är någon sorts ”störst tång vinner” mentalitet, och gärna ”var har du Webern”, inte ”var har du grillen”. Längs husväggarna på altanerna i villaförorterna står männen ute i fleecetröjor med gigantiska bestick i händerna och stora gasolgrillar i borstat stål.

 

I en artikel beskrivs Bromma järn i Stockholm som bl a säljer Webergrillar. Innehavaren berättar att ”Den som vill vara värst köper en Weber Summit. För inte länge sedan sålde han en Summit med fyra brännare till en kund i Ålsten. Dagen efter dök grannen upp och köpte en med sex brännare. Pris: strax över 30 000 kronor. Det var en ren statusfråga. Han kunde helt enkelt inte ha en sämre grill än grannen. Det var viktigt för honom.” Det är rätt i linje med TV-serien Solsidan, där grill i villaförorten är ett hett tema. Johan Rheborgs rollfigur demonstrerar sin grill för vännen Alex (Felix Herngren) ”Cockpiten är ju här… satte in en option här, kycklingrouter, kan grilla tre kycklingar på raken, 3-fasanslutning på elen och en anslutning för vatten, den sitter ihop med vasken här.” När han sedan frågar Alex vad han grillar på svarar han ”Jag vet inte..det är en röd kolgrill…”. Rheborg: ”Hur kan man inte veta vad man grillar på?!”

 

Alla gillar grillat
Ja, oavsett prylarna som för en del, såklart inte alla, är huvudsaken vare sig de ska åka skidor, snickra, eller grilla, så gillar svenskar mat och att grilla. Det gör även spanjorer och vi andra som bor här. Ändå är den bild jag får i huvudet när jag tänker på den grillande familjen här så annorlunda än den bild jag får av en familj i Sverige. Spanien är ett varmt land där folk tycker om mat och att njuta av livet. På somrarna ligger grillröken tät kring strändernas chiringuitos och på stränderna lite varstans grillar familjer sin söndagslunch. Härom söndagen på stranden låg en hel familj och jäste i timmar i skuggan under sitt partytält efter att först ha grillat sin lunch på galler som vilade på tegelstenar. Det liknar de härliga grilleftermiddagar på terrassen eller vid poolen jag upplevt här och i andra varma länder. Det liknar inte det svenska doktorerandet i grillutrustning. Människor här kan njuta av grill och koppla av i timmar vid något enkelt campingbord i skuggan under något träd.

Måhända är det klimatet som gör att svenska grillandet skiljer sig från de jag upplevt i Spanien. Måhända finns även här Weberfanatiker och jag bara inte har träffat dem. Men de grillmiddagar och söndagsluncher jag varit på här har gått ut på att umgås och ha trevligt. Jag har inte hört något prat om grillstorlek eller märke. Det borde rimligen vara tvärtom. Här där det är fint väder nästan jämt, här borde grillen med tillhörande utrustning och vaskarna bredvid vara standard i varenda hem. Expertisen borde vara oändlig i ”hur det ska vara och vad man bara måste ha”. Det mycket mer här än i Sverige, där många gånger det mest handlar om att stå ute och huttra för att få maten klar, så man kan gå in och äta i värmen. Det är väl underligt, att det är på grillfronten som på många andra fronter, att där vädret inte finns, där finns intresset för utrustningen och prylarna så mycket mer. Och där vädret finns njuter nog många gånger människor mer av att ”bara vara”.

 

Grillning
Efter fyra långa månader av kyla och vinter så är det äntligen vår och grillsäsongen är i antågande. Därför är det viktigt att påminna er alla om hur det går till. Eftersom grillning är den enda matlagningen som en riktig man ägnar sig åt. Detta förmodligen med anledning av att grillningen medför vissa risker (tändvätska, eld osv.). När en man erbjuder sig att grilla händer vanligen följande:

 

Rutin:
1. Kvinnan handlar all mat.
2. Kvinnan gör en potatisrätt, en sallad, bakar vitlöksbröd, fixar till en eller ett par såser och förbereder efterrätten.
3. Kvinnan marinerar köttet och lägger det på lämpligt fat tillsammans med de nödvändiga grillverktygen och eventuella kryddor. Sedan bär hon ut detta till mannen som sitter bredvid grillen – med en iskall öl i handen.

 

Här kommer det viktiga:
4. Mannen placerar köttet på grillen!

Mera rutiner:
5. Kvinnan tar fram tallrikar, glas, bestick, servetter, underlägg, värmeljus, myggspiraler med mera .
6. Kvinnan går ut till mannen och säger till honom att köttet bränns vid. Han tackar henne och frågar om hon kan gå in och hämta en öl till medan han försöker att rädda köttet!

 

Viktigt igen:
7. Mannen tar bort köttet från grillen och lämnar över det till kvinnan.

 

Ännu mera rutiner:
8. Kvinnan dukar nu fram tallrikar, glas, bestick, servetter, sallad, bröd, potatisen, såserna och allt annat hon tidigare burit ut till bordet där hon dessutom lagt på en ren duk.
9. Efter maten så dukar kvinnan av och diskar.

Och viktigast av allt:
10. Alla tackar mannen för den utsökta maten och berömmer honom för hans färdigheter i grillningens ädla konst.
11. Mannen frågar därpå kvinnan om hon har njutit av sin matlediga dag? Då han ser hennes reaktion så kommer han fram till (det han sedan länge misstänkt)..:

"Det går banne mig aldrig att göra en kvinna riktig nöjd.."

Av Emelie Andersson Adamovic

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco