”På sikt är det största problemet att det inte ser ut som om situationen vänder”

”På sikt är det största problemet att det inte ser ut som om situationen vänder”

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Sex miljoner arbetslösa och 400 000 vräkningar, demonstrationer och kungliga skandaler, det är verklighet i dagens Spanien, samt för en stor del av en tillsynes apatiska befolkning når det komplexa och oöverskådliga storlekar. Det finns rörelser, som 15M, som hoppas på radikala förändringar mot vänster, och en rörelse, España 2000, som drar i motsatt riktning.
Vi har tagit en närmare titt på Spaniens aktuella och akuta situation samt talat med Astrid Berg, som är bosatt i Madrid sedan 2009. Astrid har bl.a. en master i politisk kommunikation från Universidad Rey Juan Carlos som ligger i huvudstaden. Innan flytten till Madrid bodde hon ett halvår i Málaga, hon befinner sig titt som tätt till Barcelona och reser runt i Spanien både på semester och i samband med arbete. Hon har således koll på situationen, också från landets mitt, hon är journalist och vi har bett henne att bidra till debatten på dessa sidor.
Även Astrid Berg menar att Spaniens dominerande problem är den stora arbetslösheten och konsekvenserna av denna, som kan få mycket långa eftersvallningar.
”På lite längre sikt är det största problemet att det inte ser ut som om situationen vänder – varken ekonomisk eller socialt. Med en arbetslöshet på 27 procent, en fortsatt äldre befolkning och en ekonomi i recession är det svårt att se hur landet kan ta sig ur krisen. Denna kris kommer att märka Spanien många år framöver”, säger Astrid Berg.
Sedan kedjan hoppade av den spanska ekonomin 2008 har 400 000 bostadsvräkningar ägt rum. Bolånen är för höga och när alla i ett hushåll blir arbetslösa, rätten till bidrag tar slut, knackar banken, fogden och polisen på dörren och det ser omedelbart ut som om det inte finns någon hjälp. Men hon ser positivt på uppbackningen bland den del av befolkningen som inte själva är berörda.
”Det är svårt att säga om det värsta är över. Det har varit
tankeväckande att se att ett problem som berör en liten del av befolkningen har satt igång en folklig, nationell solidaritetsvåg. Rörelser som PAH, Plataforma de los Afectados por la Hipoteca (Plattformen för berörda av bolån, red.anm.) har t ex arrangerat så att grannar och aktivister mött upp framför hus där det bor familjer som skulle vräkas för att förhindra att polisen och fogden skulle komma fram. Även om det inte har lyckats att förhindra fler än 500 vräkningar har rörelsen lyckats få med frågan på den politiska dagordningen. Rörelsen själv menar att de på så sätt har varit med och ersatt den enskilda skammen över att förlora sin bostad med en kollektiv ilska”, förklarar hon.

Desperation, apati eller pionjärsanda
Den före detta socialistiska regeringen, ledd av PSOE:s José Luis Zapatero, försökte göra en heimlichmanöver och skövlade in pengar i offentliga byggprojekt, medan den nuvarande regeringen, konservativa PP med Mariano Rajoy i spetsen, som fick makten i slutet av 2011, har valt sparmetoden. Ingen hjälper och många kan nu bara tycka på axlarna i ren desperation.
”Det råder apati i Spanien nu för tiden, särskilt bland de ung, som för bara två år sedan nog hade mer hopp om att deras protester skulle göra skillnad. Jag upplever nu att många av dem är mer fokuserade på att hitta individuella lösningar istället för kollektivt svar på krisen”, säger Astrid Berg och tänker då på arbetslösheten bland unga under 25 år, som nu överstigit 57 procent. Men hon ser dock tecken på privata initiativ, pionjärsanda, vilket landet är i akut behov av:
”Det finns flera exempel på privata initiativ. Under de senaste två åren har det t ex dykt upp flera köksträdgårdar och ’gröna platser’ här i Madrid. Det är speciellt de unga spanjorerna som står bakom detta – antingen ockuperar de nedlagda byggområden eller så får de ett område till förfogande av kommunen. Filosofin bakom dessa platser är hållbar och mer närdemokrati. På dessa platser odlas det grönsaker som byts mot varor och så används de som samlingsplatser för allt från politiska rörelser till människor som gärna vill lära sig mer om hur man planterar tomater”.
Ett annat initiativ, eller kanske egentligen en demonstration och ett tecken på desperation, är dörr-till-dörr-protester, de så kallade escraches, då människor träffas hemma hos bl.a. politiker för att protestera. Om denna tendens säger hon:
”Arrangörerna bakom dörr-till-dörr-protesterna har inte sett lika många deltagare vid sina aktioner som vid andra demonstrationer. Trots det visar opinionsundersökningar att en majoritet av befolkningen backar upp protestformen”.

Proteströrelser och högertendenser
Spanien har protesterat, strejkat och demonstrerat, och så var det rörelserna, Real Democracia Ya eller 15M, som efter en hel del stöd vid starten för två år sedan har varit förvånansvärt tysta.
”Det är viktigt att klargöra att 15M aldrig varit en tydligt definierad grupp. Det var snarare en mycket komplex rörelse som lyckades samla spanjorerna på gator och torg för att protestera mot landets politiker och deras hantering av krisen.
15M existerar fortfarande men har flyttat ut i de små lokala samhällena där de består av grupper som tar sig an specifika frågor som t ex offentlig undervisning, hälsa osv. Utöver det har flera av rörelsens medlemmar blivit aktiva i andra organisationer som t ex organisationen mot vräkningar, PAH”, säger Astrid Berg, som tillägger att rörelsen 15M rent ideologiskt sett kan vara för spretig för att vara effektiv:
”Det är ett sätt att se på det. Det hela handlar om vad rörelsen eller organisationen har för mål. Om det handlar om att samla så många spanjorer som möjligt rakt över deras politiska övertygelse för att demonstrera mot den politiska klassen på grund av den stora motviljan mot politikerna så lyckades det. Om målet var att skapa någonting liksom Grillos (Italien)femstjärnerörelse, ja, då lyckades det inte”.
Huruvida spanjorerna liksom deras ekonomiskt lidande grannar, först och främst grekerna, skulle välja vägen att följa partiet längst ut till höger, España 2000, vågar hon inte sia om.
”Det kräver en titt i kristallkulan – men det man kan konstatera är att partiet inte lyckats få så många anhängar och min omedelbara kommentar är att det inte heller kommer att få det. Det beror bl.a. på att det är mycket svårt för nya partier att vinna mark i Spanien, som de facto har ett två-parti-system med de konservativa respektive socialisterna. Men det betyder naturligtvist inte att España 2000 inte vinner mark lokalt, vilket vi sett i t ex Valencia”.

Solidaritet vs. främlingsfientlighet
Astrid Berg upplever att det finns en stor rådande solidaritet med invandrare, vilket man som nämnt bl.a. har sett vid vräkningar, då människor hjälpt sina utländska grannar.
”Tendenser till detta sågs redan förra året när spanska läkare och sjuksköterskor startade en kampanj mot regeringens beslut om att förhindra läkarhjälpt till illegala invandrare”, förklarar Astrid Berg, som dock även upplevt främlingsfientlighet.
”Här i Madrid hölls för inte så länge sedan en demonstration mot just främlingsfientlighet, då det också går att hitta i det spanska samhället”.

Åsikter, monarki och kristallkula
I en nyligen genomförd undersökning, gjord av institutet Centro de Investigaciones Sociológicas (CIS) är spanjorernas poäng till det spanska kungahuset historiskt låga. På en skala 1-10 får kungahuset bara 3,68. 2011 var motsvarande siffra 4,89. Men Astrid Berg tror inte att monarkin som institution är i fara.
”Nej inte på kort eller lång sikt. Det är fortfarande fler spanjorer som är positiva till monarkin, även om antalet minskat markant under senare år”, menar hon, även om kungafamiljen trampat ordentligt i klaveret under den senaste tiden – speciellt monarkins överhuvud kung Juan Carlos, som ju hade oturen att bli påkommen med en elefantjakt till Botswana samt en förmodad älskarinna.
”Man talar om att elefantjakten var droppen som fick glaset att rinna över hos befolkningen och speciellt hos de spanska journalisterna. Dessutom hade spanska medier kort innan elefantfadäsen påtalat misstankar om att kungens svärson, Iñaki Urdangarin, hade orent mjöl i påsen vilket lade grunden till ilskan som kulminerade med kungens resa till Botswana. Det råder nog inga tvivel på att rättssaken är mycket negativ för det spanska kungahusets image”.
Hon menar alltså inte att Spanien kan se fram emot en tredje republik, men frågan om vilken framtid som är att vänta är inte lätt att svara på.
”Det är svårt att se in i kristallkulan, men det finns inte mycket som tyder på att Spanien vänder tillbaka till den ekonomiska uppgången som landet upplevde under åren före krisen. Den spanska regeringen har just låtit meddela att arbetslösheten som mest kommer falla ett par procentenheter under de kommande åren. Så länge Spanien inte förmår att få igång ekonomin så kommer man inte bli kvitt den höga arbetslösheten. Spanjorerna måste ut ur den onda cirkel som de befinner sig i just nu om de ska ha en chans att se en radikal skillnad om tio år”, avslutar Astrid Berg.

Av Jette Christiansen

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco