Palats, palats, palats… en utflykt till Osuna och Sevilla

 Osuna ligger 100 km utanför Sevilla. Man kör faktiskt förbi den när man kommer körandes längs motorvägen A 92 från Málaga mot Sevilla. Det är inte någon stor stad, här bor bara drygt 18 000 människor, men staden är fylld med palats. Los Condes de Osuna var nämligen en gång i tiden megarika och hade hela 40 adelstitlar. De var så rika att de enligt sägnen kunde köra från den ena änden av Spanien till den andra utan att stiga utanför sin egen mark. När man är så rik måste man ju också bygga någonting och i Osuna byggdes det en jättestor kyrka (La Colegiata), ett universitet, 19 kloster och fyra sjukhus. Naturligtvis skulle man också bo ståndsmässigt vilket innebar att det ena palatset efter det andra byggdes i staden. Med tiden sinade dock rikedomarna och palatsen tvingades ut till försäljning. Men än i dag ligger de där. I ett av dem går barnen i skolan, i ett annat huserar rådhuset, skattekontoret i ett tredje och ett hotell i ett fjärde. Och det är på detta hotell som vi ska övernatta: Palacio Marqués de la Gomera. Detta palats är från 2700-talet och byggt i barockstil med en bombastisk fasad. Det är ett vackert hotell med en fin restaurang som består av 20 rum, varav ett par sviter samt åtta superior-rum. Vi bodde i ett ”vanligt” rum, nr 3, som visserligen inte var en gnutta vanligt. Istället liknade det mer en förnämt inredd lyx-juniorsvit. För denna extravagans betalade vi 65 euro. Vi kan inte säga annat än att vi verkligen fick valuta för pengarna. Se: www.hotelpalaciodelmarques.es

 Hotellet ligger på gatan San Pedro och på denna gata ligger också flera andra palats. Det är alltså en mycket fin gata att promenera upp och ned samt passa på att beundra de fina palatsen, där de flesta nuförtiden ”bara” är privata bostäder.

 Vi är här juni och såhär om eftermiddagen är det 30 grader varmt i skuggan. Trots det vandrar vi runt ett par timmar och beundrar alla de vackra byggnaderna. Samtidigt insuper vi atmosfären i denna fina stad, som grundades av ibererna för att senare övertas av romarna. Romarna kallade staden för Urso, vilket onekligen påminner om ”urs” – det latinska ordet för björn. Därför utgör också björnen stadens symbol och vi stöter på ett par stycken där vi vandrar runt – i form av statyer förstås.

Denna kväll är härlig och vi har ingen lust att sätta oss i en mörk restaurang, så istället sätter vi oss på en tapasbar vid en trottoarkant och får fantastiska tapas. Stället heter Torresvera och ligger precis nedanför El Arco de La Pastora, en välvd port från 1700-talet, som man kan hitta med hjälp av kartan från hotellet. Vi åt bland annat ”papas aliñadas” och ”tempura de verduras”, och det kan jag verkligen rekommendera. Vi var verkligen nöjda.

Nästa morgon fortsätter vi till Sevilla och kommer fram vid elvatiden. Med hjälp av GPS:en hittar vi fram till hotellet ”Las Casas de la Judería”, som ligger mitt i ”smörhålet” – kvarteret Santa Cruz. Utan GPS hade det nog varit svårt men vi hittade det och lyckades få bilen parkerad. Det gör man lättast genom att springa in till hotellreceptionen och be om att det kommer en ”mozo” för att parkera bilen i ett närliggande parkeringshus.

Hotellet ”Las Casas de la Judería” är verkligen en pärla. Det ligger i det gamla judekvarteret (som ju namnet antyder). Man har köpt upp, byggt ihop samt byggt om flera hus och palats för att skapa detta hotell, bland annat greven av Béjars palats. Hotellets ingång ligger i detta palats med tillhörande fina inomhuspatior. Och mellan detta och de andra husen finns spännande passager, gångar, många fina blomsterprydda patior med skuggiga vrår samt en mängd vackra detaljer. Vi ska bo i rum nummer 30 på första våningen. Rummet är vackert inrett och har en liten balkong ut mot en apelsingård, och så har det ett badrum som nästan är kungligt. Uppe på takterrassen finns poolen och hit ska man gå, även om man inte vill ta ett dopp, för att beundra utsikten över Sevillas skyline och njuta av en svalkande drink. Av och till måste man nypa sig själv i armen för att verkligen kunna tro på att denna skönhet är verklig – ja, man känner sig superprivilegierad när man bor här. Ett dubbelrum kostar 99 euro och det är det verkligen värt. Se: www.casasdelajuderiasevilla.com

Glada fortsätter vi och hittar en häftig restaurang med servering ute på trottoaren, där vi väljer att äta lunch. Därefter är det dags för palatset av alla palats: El Real Alcázar, som ligger strax ovanför katedralen. Nu är det egentligen inte tal om ett palats utan mer om ett kungligt slott. Från början var detta inte ett dugg ”kungligt” då det byggdes av araberna till deras överstekalif på 900-talet. Alltså bör det sägas vara ”kalifalt”. Hur som helst är det verkligen en pärla och nästan lika vakcert som Alhambra i Granada. Det är också en av världens mest besökta sevärdheters. Här finns det vackra patior och fiskdammar, blomstrande trädgårdar, vackert utsmyckade rum till haremet och allt annat som hör till en bostad för en kalif. När Ferdinand den 3 av Kastilien hade erövrat Sevilla från det sista kalifatet 1249 tog det inte lång tid innan han själv flyttade in här, och lät byggde om lite så att det hela kom att se mer ”katolskt” ut. Och ve och fasa! Slottet är världens äldsta kungabostad och används faktiskt fortfarande, för när medlemmar av den spanska kungafamiljen besöker Sevilla bor de nämligen här. Man får lov att stå utanför deras gemak men man får inte se dem. Nåväl, vad betyder väl det när man ändå inte är rojalist. Läs mer om slottet på: www.alcazarsevilla.org

Under 1929 var Sevilla värdstad för den Ibero-Amerikanska världsutställningen och till det byggde man en halvcirkel av sammanhängande palats för att husera utställningen. I mitten av halvcirkeln byggdes en stor damm med fontäner och fina broar. Allt är byggt i Art Deco och Mudejar stil. Det är bombastiskt och imponerande, så ett besök i Sevilla bör inkludera en visit till La Plaza de España, som området kallas i dag.

Någonting som man kan njuta av i speciellt Sevilla är att besöka alla de restauranger som trängs längs trottoarerna, i den behagliga temperaturen som uppstår när solen går ned. Kvällarna är ljumma så det är verkligen behagligt att sitta i kvällsluften och njuta av tapas och svalkande vin. Det kan nog inte bli mycket bättre än så.

Morgonbuffén på Casas de la Judería kostar 19 euro och överflödet av mat är så stort att vi inte finner rättfärdighet för det, så vanan trogen ger vi oss ut på en bar för att få riktig spansk frukost, vilket vi verkligen tycker om. Baren ”Levies”, ca 200-300 m längs gatan till höger när man kommer ut från hotellet, serverar god café con leche och pan con tomate. För detta betalar vi 1,80 euro per person, och det är nästan så att man blir rörd över det.

Ytterligare ett palats som vi har bestämt oss för att se är ”Casa de Salinas”, och då det ligger ganska nära hotellet på Calle Mateos Gago 39 är det lätt att ta sig dit. Även här är det en guidad tur, men palatset bleknar något i jämförelse med Casa de Pilatos. Och då familjen Salinas själva bor här är det bara en liten del som besökare får lov att se.

Nu känns det som om vi har sett tillräckligt med palats kvar återstår bara att se arkivet över alla arkiv: El archivo de Indias. Detta arkiv ligger ovanför katedralen och inrymmer hela ”minnet” kring erövringen av den nya världen. Fler än 80 miljoner sidor dokument finns bevarade här och då gamla dokument har en förmåga att blekna och falla sönder har man påbörjat ett jättestort projekt med att fotografera och digitalisera alla sidor. Det mesta av det kan därför, i dessa moderna tider, studeras digitalt online. Det är fantastiskt!

Arkivet ligger i en fin byggnad ritad av den berömda spanska arkitekten Juan de Herrera och har öppet dagligen under sommaren mellan 9.30 till 16.45.

En annan sevärdhet är naturligtvis Sevillas katedral, som ju är världens tredje största och självklart upptagen på Världkulturarvlista. När vi är här är kön dock dockjättelång så vi nöjer oss med att beundra det vackra tornet La Giralda, som är en före detta minaret och alltså byggd under tiden för arabernas herradöme.

Så återstår det bara att säga att vi under dessa två dagar har vandrat 20 km, stadsvandring alltså. Och på så sätt har vi förenat nytta med nöje. Och så vänder vi tillbaka till vårt egna lilla ”palats” vid den himmelsblå medelhavskusten.