Hjälp ditt närområde! – och upplev själv de positiva och rörande resultaten

Hjälp ditt närområde! – och upplev själv de positiva och rörande resultaten

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email
cydSantaMaria
Bilden är lastad med tre säckar morötter, gamla handdukar och lakan samt make och goda vänner. Vi är på väg ut på landet bakom Alhaurín el Grande för att besöka Norrbom Marketings firmaget Heidi, och hennes djurvänner. Jag ser fram emot besöket, även om jag vet att det också kostar tårar. Men jag vet också att jag, när jag åker därifrån, är full av beundran över de två systrarnas outtröttliga och imponerande arbete med att ge misshandlade, vanskötta, kroniskt sjuka och gamla, övergivna djur ett värdigt och kärleksfullt liv.
Det är nu snart nio år sedan jag träffade Roca – ett litet blygt sto. Hon hade en sjukdom i hovarna som krävde en mycket dyr behandling. Ägaren kastade henne över en bro vid Guaro. Under bron är det en ravin med en flod vari Roca landade, men som genom ett mirakel överlevde hon.
 
Tillsamman med henne stod Estrellita, som hade brutit ena benet. På grund av det brutna benet hade hon körts långt ut på landet, utan tillgång till varken vått eller torrt, men överlevde både det och det brutna benet. Ingen av hästarna fick det slut som ägarna hade planerat för dem. Däremot fick de en trygg ålderdom omgivna av en massa andra djur – och människor med ett sunt sinne, energi och kärlek att dela med sig av.
 
På 30 000 kvadratmeter dammig mark vid Alhaurín el Grande huserar djurrättsföreningen Acosiación CYD de Santa María 60 hästar, som föreningens ordförande, Concordia Márquez García, hennes syster Virginia Solera García och centrets två medhjälpare har hämtat från olika platser i Andalusien. Alla hästar på gården har blivit misshandlade, försummade eller bara kort och gott lämnade till att dö av svält och törst, och har varit i miserabla tillstånd då de tillslut har hamnat i trygga händer på fincan, som också huserar herrelösa hundar och katter, en påfågel och så naturligtvis också geten Heidi och hennes sambo.
 
Concordia, som tidigare var tävlingsryttare, öppnade centret för 15 år sedan.
”Innan centret levde jag som alla andra men när jag började ta hem övergivna hundar, katter, getter och hästar blev allt annorlunda. Jag köpte marken här och byggde upp välgörenhetsföreningen CYD de Santa María. Min tanke var egentligen att öppna ett center för före detta tävlingshästar, därför namnet CYD, som står för competitición y descanso (tävling och vila)”, berättar Concordia.
Men så blev det alltså inte. Ryktet att det nu äntligen fanns ett härbärge som tog sig av misshandlade och övergivna djur spred sig snabbt. Välmenande privatpersoner ringer för att informera Concordia och Virginia om att de hade sett misshandlade djur. Till och med polisen ber centret om hjälp, eftersom det inte finns några offentliga härbärgen som detta.
”Alla ber oss om hjälp, men det är mycket få som hjälper oss”, säger Concordia.
 
Tänd hoppet
I dag huserar centret 60 hästar och det är kämpigt att skaffa de resurser som behövs för att ta hand om dem. Bara foder kostar mellan 5 000 och 6 000 euro i månader och därtill kommer kostnader för veterinär, hovslagare och mycket mer. De får ingen ekonomisk hjälp från myndigheterna, även om CYD Santa María i princip tar sig an de uppgifter som myndigheterna enligt lagen ska göra.
”Det värsta är att vi måste säga nej till att hjälpa och att folk blir arga på mig. De tror att vi är en offentlig instans och vill kanske lägga över sina problem på oss, och därmed själva slippa ha dåligt sambete”, säger Concordia. Virginia tillägger: ”I början kände jag hopp. Jag trodde att det bara vara en fråga om tid innan myndigheterna skulle erkänna oss och börja hjälpa oss, om inte med pengar så i alla fall med arbetskraft, veterinär, foder, vindskydd till hästarna eller andra förnödenheter. I dag är det hoppet bort blåst. Det kommer aldrig att ske och jag har gett upp. En del dagar när jag vaknar kan jag överhuvudtaget inte se syftet med det hela. Men så är jag ute med hästarna igen, som inte bara har behov av mig utan som faktiskt ger ännu mer tillbaka till mig.”
 
Medan Virginia tar med mig runt för att hälsa på alla som bor på gården tänker jag att det måste finna fler än mig som tycker att det ger mening att stött lokala hjälpprojekt som detta, vari man kan se resultaten – i stället för stora glammig insamlingsgalor vars administration och välputsade glorior verkar betyda mer än de människor eller djur som hjälpen är ämnad till. Många bäckar små… Var med och väck Virginias hopp igen! Hoppet som ger djuren trygghet, kärlek, mat och värdighet.
 
Vad säger lagen?
Den länge väntade djurrättslagen, Ley de Protección de Animales, från 2005 fick inte stor betydelse för hästarna då en häst fortfarande betäcknades animal de renta, alltså någonting som ska vara räntabelt. I dag har lagen som tur är ändrats så att hästar, åsnor och mulåsnor går under kategorin husdjur, vilket innebär att människor som misshandlar och vansköter dessa djur äntligen kan straffas.
”Men det är fortfarande en lång väg att gå”, säger Virginia och nämner ett exempel på ett rättsfall som hon kallar tragikomisk. ”En man slog ett sto i huvudet med en klubba och händelsen fångades på film. Hästen ”vägrade” dock att dö och mannen transporterade ut den på en öde tomt. Där lämnade han hästen och den dog senare av slagen samt av svält och törst. Bevismaterialet visades i rätten men domaren frikände mannen ”för hästen hade ju dött i alla fall”.
 
Mentalitetsförändring
”Vi kan inte rädda alla djur men vi hoppas kunna bidra till att förändra människors mentalitet. Vi har hållit mängder med föredrag i skolor samt visat barn är det finns en lag som ska följas och att djur är levande väsen”, säger Virginia, medan hon visar runt på fincan med morotsgodis i fickan, någonting som hästarna verkar förvänta sig.
”Här finns det någon hos djuren hela tiden, dygnet runt. Vi jobbar ofta 12-14 timmar per dag och många gånger sover vi också här. Vi saknar helt enkelt hjälp. Inte bara ekonomiskt utan även frivillig hjälp för att passa hästarna, utfodra dem, mocka, gå ut med dem, borsta dem – ja, bara vara tillsammans med dem och ge dem närvaro. Förr hade vi en del frivilliga hjälpare som betydde mycket men i dag har folk tillräckligt med sig själva och egna problem, verkar det som”, säger Virginia.
 
Så kan du hjälpa
• Anmäl
Ser man misshandlade djur bör man anmäla det till polisen. Det är speciellt viktigt att anmäla hästar, eftersom de också kan utgöra en trafikfara. Ring direkt till CYD Santa María på tel. +34 610 397 027, +34 658 900 600 eller e-mail: info@asociacioncydsantamaria.es
• Sponsra en häst
Du, eller ditt företag, kan sponsra en häst. Man betalar ett överenskommet, fast månadsbelopp. Eller hitta ett nytt och bra hem till en häst.
• Det finns behöv av hjälp i stallen.
• Gå på promenad med hästarna.
Kanske bara en gång i veckan eller i månaden och gärna under en längre period eftersom hästarna knyter an till personen.
• Köp foder hos CYD de Santa Marías foderleverantör, som levererar det åt dig.
• Skänk filtar, gamla handdukar, trä och vindskydd mot sol och vind eller kanske ett trähus som kan användas som klinik.
• Veterinärassistent och hovslagare sökes.
CYD erbjuder gärna praktikplats åt en nyutbildad djurläkare. Gärna skandinav.
• Skänk ett bidrag!
CYD är en välgörenhetsförening och Concordia Marquez och Virginia Solera García har inte själv tillgång till kontot som administreras av banken Cajamar Alhaurín el Grande – Kontonummer: IBAN ES59 3058 0714 57 2720098428, BIC-SWIFT: CCRIES2A
Donera 1 euro i månaden via Teaming/mikrodonationer: https://www.teaming.net/signup?execution=e2s1
• Kontakt
Se: www.asociacioncydsantamaria.es eller ring +34 610 397 027 (Virginia Solera García pratar både spanska och engelska).
Av Helle Espensen

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

SUECO

PLUS+

SPARa 20%

00
Dagar
00
Timer
00
Minuter
00
Sekunder

Spara 20% på ditt första år med SuecoPlus+

Använd koden:

plus2021

Sök på En Sueco