Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email
helse bodytalk
 
Jag älskar de dagar när min schäferhund Selma och jag jobbar ihop. Hon är min medbehandlare och bidrar med tydliga besked, djup insikt, kraftfull transformation – och skratt till alla dem som vill ha med henne under sessionerna. I det stora hela har djur blivit en allt mer betydelsefull del av mitt healing team och väldigt ofta slutar en BodyTalk-session med ett djur som klient med att vara en session för djurets människa. Det sker för att djurets insikt är så djup. För att djuret iakttar sin människa så intensivt och tar på sig ansvar så till den grad att det kan vara en utmaning för djurets hälsa. En spegling leder ofta till en parallellsession vari både djuret och människan bidrar till läkningsprocessen hos sig själv och varandra. Det är spännande och rörande att få bevittna det.
När Selma arbetar kan jag ha svårt att följa med. Hon är skarp och blixtsnabb, helt ren från de filter i hjärnan som försöker sudda ut de saker som vi helst inte vill erkänna. Jag älskar denna aspekt av att arbeta med henne. Jag kan vara ledare i vardagen där hemma och under våra promenader i bergen, men när vi jobbar tillsammans under en BodyTalk-session är rollerna ombytta, och jag är lika mycket ödmjuk och ärad över att låta henne visa vägen. Hon guidar mig fram och det bästa jag kan göra är att låta bli att gå i vägen med tvivel, prestationsångest, övertygelser och fastlåsta tankemönster.
 
Alla djur är välkomna
Stora djur som hästar, åsnor och kor besöker jag i deras stall eller på marken där de står, medan hundar, katter, fåglar, fiskar, gnagare och många andra mindre djur kommer till BodyTalk i min klinik.
Liksom människor lider djur av smärta, känslomässiga problem, allergier, ångest och tvångstankar. De kan lida av parasiter, förgiftning, fel och misshandel. De kan vara trötta, stressade och ledsna. Speciellt hästar och hundar, som i högre grad än t ex katter, iakttar och känner deras människors fastlåsta tankemönster, utvecklar fler sjukdomar än deras ”vilda” artfränder.
 
Jag har behandlat en hund som hade blivit överfallen av grannens hund. Det visade sig snart att grannhunden hade mer behov av BodyTalk-sessionen än offret, som tillitsfullt satt och slickade sina sår, medan jag arbetade med dess angripare, som led av separationsångest – och fick inte tillräckligt med näring via kosten (här måste hundens människa naturligtvis aktiveras).
En dödsdömd hingst med tarmvred fick en halvtimmes BodyTalk och nästa morgon skickade hans människa mig ett foto på en bunke nylagda spillning. Han hade inte ätit eller tömt tarmen på fem dagar innan BodyTalk-sessionen och stod bara i ett hörn av sin box och sparkade upp mot magen som gjorde ont. Att titta in i ett par slöa men bedjande hästögon fyller mig med respekt och erkännande kring hur lycklig jag är som får lov att vara en del av denna process.
 
Jag har arbetat med hästar i ett stort och fantastiskt fint utrustat stall på Irland (stallet byggdes under boom-åren), som till hög grad saknade mening i deras liv. Mening som BodyTalk inte kan ge dem, men genom att slippa den del av ansvaret för krisen som djuren bar för deras människor rensades luften i stallet och en stämning av ”Meningen med livet är upplevelsen av det” sänkte sig över platsen. Under tiden pruttade, skrapade och gäspade hästarna upprepade gånger – det ser man ofta när djur bearbetar känslor och stora förändringar sker. När vi gäspar aktiveras skift i den genetiska kodningen för att tuggmusklerna och käkleden stimuleras.
 
Jag har BodyTalkat en försvunnen katt i Sverige som återvände hem samma kväll efter att varit borta i tre månader. Jag har njutit av att låta mig retas under en session med en rolig gammal häst i Hannover, som hade en massa på hjärtat som ingen fångade upp. Den hade börjat halta för att fånga sin människas uppmärksamhet (men det var inget fel med hästen utöver vanliga ålderdomstecken, och dem BodyTalkar vi inte, liksom vanlig djurbeteende inte ingår, oavsett hur irriterande människan tycker att det kan vara). Hästen delade viktig information om människointriger i stallen, som gick ut över djuren. Det visade sig att vara gårdens ägares grymma skilsmässa som de hade hemlighållit – det kan man för människor men inte för djur. Med viktig vetskap från hästen kunde hans människa nu agera.
En allergisk fisk, en tupp med parasiter, vars position var hotad av en yngre hane i hönshuset, en tjur med luftvägsproblem, som gick ut över hans hjärta, en berghund med höjdskräck, en OS-häst med vägranstvång vid ett bestämt hinder, en åsna med aktiva minnen om sexuellt missbruk (och nej, det var inte en artfrände som utförde missbruket), en konstant skällande hund, vars otillfredsställdhet visade sig bero på cellernas bristande förmåga att uppta vätska… Djuret försöker kommunicera: Fatta nu! Genom att skälla, göra sina behov på golvet eller äta en sko. Dessvärre förstår vi människor sällan det och ger djuret en utskällning i stället. Ja, anledningarna till att uppsöka BodyTalk med ett djur är lika varierande som med människor.
 
En sidovinst med BodyTalk är ofta en djupare kontakt mellan djuret och dess människa efter sessionen. Vi ska inte föra över mänskliga egenskaper och känslor till djuren utan erbjuda dem respekt, förståelse, trygghet, klarhet och närhet. Efterdyningarna från en BodyTalk-session med djur når som regel resten av familjen. Det är fint att kunna se effekten i en hel familj.
 
Att arbeta med djur fyller mig med en blandning av ödmjukhet och stolthet. Ett tydligt uppvaknande från den typiska mänskliga arrogansen: Det handlar nämligen inte om vad vi kan lära djuren utan i stället om vad de kan lära oss!
 
Vill du boka till för en session eller ha mer information om BodyTalk är du välkommen att runga mig på tel. +34 607 62 91 06 – eller läs mer om BodyTalk på: www.bodytalk-torreblanca.com.
Av Helle Espensen

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco