I fotspåren på hemlösa i Barcelona

Hidden City Tour heter en annorlunda stadsvandring i den katalanska huvudstaden Barcelona. Den sker nämligen i fotspåren av en före detta hemlös som visar upp staden ur skuggorna. Kvinnan bakom initiativet är engelska Lisa Grace, som har bott i storstaden sedan 2004, och som efter att hon såg ett liknande projekt i London beslutade sig för att skapa en hemlös-tour i Barcelona.

La Caixa står det på den svarta skylten med den karaktäristiska blå stjärnan. Glasdörrarna är stängda, lyset släkt och uttagsautomaten stängd för dagen. 42-åriga José Martín Martín stannar. Det är första punkten på vandringen, och relevant för den historia som han berättar.

”Vi stannar här. Denna bank är nämligen ett typiskt ställe där jag skulle sova”, säger han på lite bruten engelska och pekar mot glasboxen som utgör ingången till banken, och fortsätter: ”För ett år sedan sov jag här med fyra andra hemlösa, som jag hade träffat på ett härbärge. Vi hade alla blivit arbetslösa under krisen och förutom mig var det både en fastighetsmäklare och en advokat i gruppen.”

Stadsdelen heter El Raval. Det är ett område nära Ramblan med en historia präglad av industri, immigration och fattigdom, och som i dag är hem åt prostituerade, langare och hemlösa. Ruinerna från en hundraårig stadsmur skjuter upp ur asfalten på flera platser och den skapar på sitt egna sätt ramen om Barcelonas brokiga folk.

Pengarna tog slut

Ravalkvarteret låg från början utanför den mur som under medeltiden skiljde centrala Barcelona från övriga delar av samhället. Men till följd av den allt mer ökande handel nära hamnen och de många immigranter som kom till staden med skepp och bosatte sig i området, flyttades muren och El Raval kom att betraktas som en del av Barcelonas pulserande hjärta. Befolkningsavtalet växte därför snabbt i stadsdelen. Mot slutet av 1300-talet slog dock Digerdöden till och många av Bercelonas invånare dog, många i den tätbefolkade stadsdelen Raval, som förvandlades till ett mycket fattigt och tråkigt område.

Historiskt sett har området således alltid präglats av fattigdom, trots att man bara ett stenkast bort kommer till det gotiska kvarteret, som är det rikaste och mest populära område i staden, och kontrasterna framgår tydligt.

”Det här är La Iglesia de Belén (Betlehemskyrkan), som tidigare var överklassens kyrka. Den ligger precis vid ingången till Ravalkvarteret och vittnar om hur nära förbundna de två världarna är.”

José Martín Martín känner området väl. I ett och ett halvt år utgjorde nämligen de små snirkliga gränderna samt olika härbärgena i El Raval hans hem. Men i dag bor han i en lägenhet tillsammans med andra före detta hemlösa. Och Hidden City Tour blev vändpunkten som gav honom friheten och livet tillbaka, som han uttrycker det.

”Innan jag blev hemlös översatte jag böcker från engelska till spanska för olika förlag. Jag hade ett hus, vänner och familj. Men sedan när krisen kom förlorade jag jobber och ca ett år efter det även mitt hus, och så försvann vännerna samt familjen. Ett tag var jag helt säker på att jag skulle hitta ett nytt jobb och jag levde som om ingenting hade hänt. Det var dumt, för pengarna tog snabbt slut.”

José Martín Martín visar runt bland områdets hjälporganisationer och soppkök, där den ena, som heter Chiringuito de Dios (Guds lilla bar), väcker leenden hos dem som följer vandringen. En tiggare sitter på gatan, men väcker inte mycket sympati hos den annars ödmjuka mannen.

”I Barcelona kan du som hemlös leva ’gott’. Du kan få mat om du behöver, ett bad samt en säng att sova i. Det finns platser att gå till för att få kläder och vi får 100 euro månaden av kommunen att leva för – så man behöver inte tigga”, säger han och nickar diskret mot en kvinna.

Det förflutna präglar nutiden

Området är en kuriös blandning av små charmerande hotell, moderna museums- och biblioteksbyggnader, kullerstensbelagda gator, imponerande gamla kyrkor och så de många hemlösa och prostituerade, som ses i stadsbilden. Den tydliga krocken mellan det moderna och det slitna bottnar i att man inför OS i Barcelona 1992 valde att försköna stadsdelen och ”städa upp på gatorna”, och El Raval har i dag utvecklats till en relativt säker plats att vistas på.

”För bara 20 år sedan kunde man inte vistas här på grund av allt våld, och det fanns fler bordell än i Hamburg”, säger José Martín, innan han låter tankarna flyga iväg en sekund, tillbaka till sitt tidigare liv. ”Jag försöker att inte tänka för mycket på det goda livet som jag en gång levde. Det gör mig ledsen. Jag var dum och naiv och det kostade mig dyrt. I gengäld har jag nu lärt mig att värdera de små sakerna i livet och de otroliga människor som jag har omkring mig. Lisa Grace är en av dem. Hon är som en mamma för oss som arbetar för henne. Lisa har bokstavligt talat gett oss friheten och livet tillbaka”, säger han och poängterar: ”Min tro på Gud har inte heller förändrats sedan jag blev hemlös – det var inte hans fel att jag hamnade på gatan, utan mitt eget. Han hjälper mig på det sätt han kan, som när jag t ex möter människor som Lisa, som dyker upp i mitt liv när det är som mörkast.”

José Martín säger hej då. Han försvinner som en skugga in i den myllrande skaran av köpglada människor på Ramblan och tillbaka till en barsk verklighet som ligger långt bort, men ändå så nära, turisternas obekymrade tillvaro.

För mer information och bokning av en vandring, se: www.hiddencitytour.com