Altos de Jaloche och en bit av GR 7 – 2 panoramavandringar nästan utan höjdmeter

I detta bergiga land är jämna panoramavandringar en sällsynt syn, men nu har vi hittat två – och båda två är alldeles fantastiska. Dessa två härliga vandringar ligger norr om Almuñécar, och man kommer till dem genom att ta den vackra gamla vägen mot Granada: A 4050. Den första är en vandringstur som får 6 av 5 möjliga stjärnor. Vi kan helt enkelt inte sluta le över denna härliga vandring på små 10 km. på vilken man, för varje sväng man tar, får nya fantastiska sinnesintryck. Och så är vandringen nästan helt jämn – bara ca 100 höjdmeter. Det är lätt, imponerande och uppiggande. GR 7 biten är också nästan helt jämn och leder igenom ett härligt öppet landskap med fin utsikt på båda sidor. Dessa är två vackra vandringar för dem som inte tycker om höjdmeter.

Om man vill imponera på sina gäster från norr ska man ta med dem ut på panoramavandringen vid Altos de Jaloche. Då kastar de garanterat in handuken och glömmer allt om sitt hemland och flyttar till Andalusien. Här är det nämligen vackrare än de flesta kan ana. Och med denna tur har man ett givet trumfkort: härlig natur, sagolika utsikter, dramatiska berg och Afrika i fjärran. Och så kommer man till och med upp till vandringen vid Andalusiens vackraste väg: A 4050 – även kallad ”la Cabra” (geten).

”Geten” börjar i Almuñécar vid triumfbågen, där det är en stor rondell. Här kör man in mot landet, mot Jete och Otívar. Dalen, som man till en början kör i, är mycket frodig och heter El Valle Tropica. Här odlas det speciellt avokado, cherimoya och mango. Vi passerar städerna Jete och Otívar, och härifrån stiger vägen och lämnar botten av dalen. Vi ska köra lite över en halv timme fram tills vi passerar 34 km. skylten. Och nu ska vi hålla ögon och öron öppna, för efter ett par svänga se vi en igenväxt väg som går upp mot höge och där ligger ett märkligt hus. Här vid denna väg ska vi parkera. Det står en skylt med: Peligro: ganado suelto (Fara: frigående boskap). Detta boskap ska vi nu inte till.

Man parkerar på höger sida av asfaltsvägen nedanför den igenvuxna vägen, som först blockeras av några bildäck och senare av en metallkedja. Bakom metallkedjan ligger ett märkligt hus som består av en stenbyggnad och några containers. Det ser ut som något slags läger, för det ligger en eldstad framför huset och ett duschrum bakom. Vi går bara förbi huset längs stigen, som fortsätter lite uppåt och därefter svänger den till höger. Snart ser vi en ofärdig vattenreservoar. Insidan är täckt av svart plast men det är inte speciellt mycket vatten i den, och den är inte speciellt fin att titta på. Vi fortsätter bara runt reservoaren och över på den andra sidan, där stigen leder ganska brant uppåt mot en ruin efter en gård, som hette Cortijo de Bernadino. Vi går förbi gården och följer bara vägen som svänger till höger. Ovanför gården kan vi på höger sida se de söndervittrade bergssidorna i Sierra de Entresierras. Vi fortsätter upp längs stigen tills vi kommer fram till en T-korsning. Här går vi till höger och snart får vi syn på ytterligare ett underligt hus. Ca 100 m före huset leder en stig till höger. Precis innan stigen ligger ett geodetiskt betongblock. Denna stig tar vi, och följer den ända tills den slutar, ca 2 km. Stigen leder förbi de två bergstopparna Altos de Jaloche, som är 1269 m respektive 1218 m höga. Det är fullt med blommor och fjärilar kring stigen. När man tittar till vänster kan man se den branta klippväggen av Sierra de Entresierras och där bakom kan man se de två topparna i Sierra Nevada: La Veleta och Mulhacén. Första gången vi gick denna vandring låg det snö, och det var så vackert. Nästa gång vi gjorde vandringen hade snön smält, men det var fortfarande mycket fint. Vandringen går halvägs unt den andra toppen och när vi närmar oss den södra kanten ser vi byn Lantejí nedanför Sierra de Entresierras och helt i söder ser vi havet, Motil och utkanten av Almuñécar. Däremellan ligger städerna Otívar och Jete på kanten av Río Verdes vilda floddal. Utsikten man har här är betagande och om vädret är klart kan man se de skimrande Rifbergen i fjärran. Där stigen slutar kan man, upp till höger, se de spetsiga bergen i Peña Escrita, den lilla naturparken som tillhör Almuñécar. Man kan till och med skymta de små husen som man kan hyra där uppe. Titta efter ett rött tak. När man insupit allt och kanske vilat benen lite vid de fina klipporna som markerar stigens sluttning, är det bara att gå tillbaka samma väg som man kom.

När man kommer tillbaka till det geodetiska betongblocket går man till höger förbi det underliga huset. En gång när vi var här tog vi oss en liten titt in, för dörren är stängd men inte låst, och där inne är det en slags värmestuga med ett långt matbord, som säkert används av skogsarbetare när de jobbar i området. Strax efter huset står det fem bikupor, men liksom senast vi var här så stå de tomma. Nu leder stigen lite uppåt och därefter ned längs en liten kam, som gå utåt mot Lentejí. Snart slutar stigen men man kan fortsätta framåt tills man kommer ut på det yttersta näset och inte kommer längre. Därute har vi en gång ätit vår medhavda matsäck och utsikten är verkligen femstjärnig. Om man inte har långbyxor på sig är det inte att rekommendera att ta sig igenom ris och buskage hit ur, och då är det bara att vända om där den breda stigen slutar.

Nu går man bara tillbaka samma väg man kom. Efter ca ½ km dyker det upp en stig som kraftigt svänger mot höger. Den väljer vi för att få lite variation. Man kan också bara fortsätta samma väg tillbaka. Variationsstigen slutar också vid det underliga huset. Och så är det ju bara att gå tillbaka till bilen samma väg som vi kom. Kom ihåg att hålla ögonen på returstigen när den svänger till vänster. När vi kommer tillbaka till bilen har vi gått ca 9,5 km och ”övervunnit” ca 100 höjdmeter. Detta kan därför kallas för en vandring för de mindre tränade, som gärna vill komma ut och njuta av naturen. Men den kan inte användas av rullstolar – stigarna är alltför ojämna för det – dessvärre.

Den andra härliga jämna vandringen är en bit av GR 7, som är den långvandring som går från Tarifa vid Gibraltarsund till Pyrenéerna. GR 7 är en del av den europeiska vandringsleden E 4, som går från Tarifa till Peloponnesos i Grekland och som är 10 500 km lång. Så det går inte att säga att det är brist på vandringar. Dessvärre är GR 7 i allmänhet dåligt markerad, men precis i Granadaprovinsen, där vi befinner oss, råkar märkningen av den vara mycket bra. Och nu ska vi ut och gå den. Vi kommer till den sträcka som vi har valt genom att fortsätta La Cabra (A 4050) tills vi har passerat 28 km skylten. Till väster ser vi nu en vägkrog som heter Mesón de Prados, och här kör vi in. Efter ca 100 m ser vi en stor grön grind som står öppen, och här är det en fin liten grusväg, och den ska vi ta. Vägen leder förbi ett par gårdar på höger sida och om vi har tur kan vi se en flock med halvtama svarta vildsvin böka runt här.

Vi fortsätter tills vi kommer fram till en T-korsning, precis på kanten till en otrolig utsikt. Här svänger vi till höger och kommer snart fram till en stor skylt som berättar om en tall med fem armar, som står precis där. Vi fortsätter 2-3 km till tills vi kommer fram till en Y-gaffel. Här parkerar vi och det är här som vår vandring börjar. Vi tar den högra gaffeln och snart når vi fram till en bom, som gör att vi inte kan köra på den annars fina grusvägen. Nu fotsätter vi i stället på denna mycket fina väg och vi ser hela tiden GR 7 märkningar. Uppe mot höger ser vi Sierra Nevada och när vi kommer längre fram längs vägen kan vi till vänster se berget Lucero (1 774 m), som liknar en pyramid. Till höger om Lucero ser vi kolossen Maroma (2 065 m). Allt är oerhört vackert, oavsett vilket håll man tittar åt. Grusvägen går igenom ett halvöppet landskap med spridd vegetation, och det är mycket fint. Till slut går den liksom på en tunga, som sticker ut över det omkringliggande landskapet och vid en tidpunkt når den ut till en kant därifrån man kan se ned över en öppen dalsträcka med byn Jayena i fjärran. Här vänder vi, för vi vill ju undvika höjdmeter, och så börjar vägen gå nedåt. Nu har vi gått drygt 5 km och ska bara gå samma väg tillbaka. Tillbaka till bilen har vi gått 10 km och ”övervunnit” 100 höjdmeter. Ingen vandring för mesar, men kanske skulle denna vandring kunna göras av rullstolsbundna, men jag ä inte säker. Ytan på stigen är ibland rätt ojämn men det kan kanske vara värt att prova. Om någon testar vill jag gärna veta hur det gick.

Det kan nog sägas att ”hard core” vandrare säkert klarar av båda stigarna på en och samma dag, om man vaknar tidigt.

Båda vandringsturerna kan ses på: www.elsebyskov.com under hikes. Njut!