Johnny Åbom – om sitt första möte med Gud
Första gången som jag mötte Johnny Åbom var i Skandinaviska Turistkyrkan i Fuengirola. Det var september och kyrkan hade inte öppnat för säsongen ännu. Trots det var det full aktivitet, dock inte med bön och kyrkkaffe samt våfflor, som ofta annars genomsyrar dagarna där. Den där dagen i början av september fylldes kyrkan i stället av flitigt arbete inför säsongsöppnandet i mitten av september. Bland annat arbetades det hårt med det nu ombyggda köket samt entrén som blivit ljusare med ett taklyft. Även de nya fräscha toaletterna måste nämnas, varav en är en handikapptoalett.
Just den dagen som jag besökte kyrkan filades det på de sista detaljerna och så städades det ihärdigt. Johnny hälsade mig glatt välkommen och visade in till kontoret, där hamrandet och stöket inte överröstade oss, för att inte glömma sången, det sjungs alltid mycket i Skandinaviska Turistkyrkan.
Jag hade kommit för att tala med Johnny för att i En Sueco presentera kyrkans aktiviteter under oktober, bland annat jubileumsmiddagen som hölls den 22 oktober för att uppmärksamma kyrkans 40-årsjubileum. Nyfiken som jag är kunde jag dock inte låta bli att fråga om Johnnys tro. Med mycket att göra och begränsad tid hann Johnny inte berätta mer än att han minns dagen när han mötte Jesus, vilket omedelbart väckte mer av min nyfikenhet, så vi bestämde att vi skulle mötas igen.
En gåva vid möten
Det har gått en tid sedan vårt första möte och nu när jag träffar Johnny igen är det riktigt häftigt att se hur han sprudlar av energi, och jag förstår att det verkligen är sådan han är – energifylld, vänlig samt får saker och ting att ske. När vi hälsar sträcker han fram en bok: Det finns Frihet av Anita Barker. Johnny berättar att den handlar om författarens egna möten med många människor som haft personliga möten med Gud, samt att han fångades av titeln. Han säger att han tycker att den passar mig efter att jag vid vårt första möte sa att jag fascineras av hur människor finner tro. Och så får jag veta att det inte är första boken som han ger bort.
”Att ge gåvor vid möten började jag med när jag blev kristen, det var 1969. Det behöver inte bestämt vara böcker, ibland ger jag även bort CD-skivor med kristen musik. Musik och det musikaliska är någonting som alla kan förstå – utan språk. Och varför gör jag detta? Jo, jag vill göra avtryck. Jag vill dela med mig av det budskap som jag har fått. Sedan får mottagarna göra som de vill”, förklarar han.
Solklar karriär
Där jag sitter och lyssnar på Johnny iakttar jag hans ansiktsuttryck, kroppshållning och börjar fundera på vad denna godhjärtade man har arbetat med, för hans sätt att tala är både övertygande, glatt och bestämt på så sätt att han inte tvekar – han berättar sin historia utan krusiduller. Det visar sig att han började sitt arbetsliv som dammsugarförsäljare för Electrolux. Säljutbildningen han fick var i början av 1970- talet en av de bästa i Sverige och Johnny tog till sig det han lärde och blev mycket
framgångsrik. Men han har inte sålt damsugare hela livet utan bytte senare till att börja arbeta som säljare i en Singerbutik, där han inte bara blev framgångsrik utan gjorde en sann karriär.
”Jag visste ingenting om symaskiner, ingenting alls. Första dagen tog jag hem och läste en bruksanvisning men när kunderna kom in i butiken insåg jag att det nog var bättre om de själva satte sig vid maskinen och provade. Så samtidigt som de själva fick testa var det faktiskt de som demonstrerade för mig hur maskinen fungerade. Det kom att visa sig att det var en väldigt bra strategi för jag gjorde så bra resultat att jag efter en del år tillfrågades om jag ville ha jobb som försäljningschef för inte färre än 80 butiker!”, berättar Johnny, och det är ju onekligen imponerande.
Tron är frivillig
Men tillbaka till tron; Johnny var två år när hans föräldrar bestämde sig för att leva kristet så religion är någonting som han levt med i stort sett hela sitt liv.
”Jag minns det inte själv, men jag vet att mamma bad Gud som haver barnen kär… varje kväll med mig och min syster och tron fanns i vår vardag. Länge trodde jag att bönen var bestämd och styrd. När jag var 12 år berättade mamma att vi kunde forma vår egen bön med det som vi själva bär på insidan, vilket gav mig en ny syn på tro och för mig blev det någonting helt annorlunda att själv kunna forma min egen bön. Samtidigt förklarade hon också att det är personligt beslut om man vill leva i tron och att det är vi själva som har beslutet om vi vill vandra livet med Jesus”, berättar han. Jag får en känsla av att det är ord som lever kvar i honom. Absolut inte så att han tvekar, men att han absolut accepterar att inte alla tror på Gud.
Vilse
Sedan kom tonåren, som Johnny själv kallar för moppeåldern – när han blev 15 år – och hans stil blev coolare. Nu började Johnny på yrkesskola i Borås, på en verkstad, där han blev en i gänget. Gemenskapen bjöd på många tillfällen med skratt och roliga stunder men introducerade även Johnny för mellanöl, snus och cigaretter.
”Jag blev en riktig festprisse. Det var ofta jag som fixade stämningen varför det efter ett tag alltid förväntades att jag skulle göra festen, varje gång. Detta blev någonting som sedan fortsatte även när jag gjorde lumpen. I backspegeln kan jag dock se att det blev alldeles för mycket. Från att pubrundorna till en början hölls till helgerna blev det till att de ibland började redan på måndagen och varade hela veckan”, berättar Johnny, som inte säger det rakt ut men jag får en förnimmelse av att festandet tog över styr i hans liv, liksom att han kom vilse i sin tro och att den till stora delar glömdes bort. Dock tordes han inte somna utan att fortfarande be Gud som haver.
Sann glädje
Att dricka alkohol var någonting som Johnny lärt sig att man skulle hålla sig borta ifrån men själv kom han till en punkt när det kunde gå en period av två veckor utan att han var nykter en enda dag. Det gick så långt att han till och med darrade av abstinens när han inte drack. Det var en tung tid. Så en dag skedde det som kom att leda vägen till Johnnys räddning – det var dagen när han slogs av känslan att hans livsstil inte längre var rolig.
”Det kommer stunder i livet då man behöver stanna upp tio sekunder och tänka över beslut och man vet att beslutet man tar kommer att få konsekvenser för resten av ens liv. Jag visste helt enkelt att jag hade ett beslut att fatta. Det riktigt avgörande kom i månadsskiftet augusti/september 1969 när jag var på väg hem efter en träff i kyrkan med ungdomar. En kompis frågade mig hur jag egentligen mådde och sanningen var att jag inte mådde särskilt bra. För mig själv tänkte jag: ’Gud, om du finns, visa dig för mig så ska jag tjäna dig resten av livet.’”
När Johnny bett de orden kände han någonting knäppa till inom sig, som en blixt som tände hopp och när han den dagen var på väg hem efter dagens göromål kände han en glädje som han aldrig tidigare upplevt.
Möte med Jesus
Strax därefter närvarade Johnny vid en gudstjänst i en kyrka där ingen kände honom, vilket gav honom fullständig ro. Han satt högt uppe på läktaren i kyrkan, han kommer inte ihåg predikan men en sak kommer han aldrig glömma och det är att han där under en dams bön, som gavs på ett språk han inte förstod, för första gången upplevde Tungotalet. Plötsligt, där han satt framåtlutat, kände han en enorm tyngd på sin rygg (som han beskriver som 100 kg) och så hörde han sitt namn upprepas tre gånger, utan att någon runtomkring honom reagerade.
”Jag frågade förvånat om det var Gud som talade och då svarade Herren: ’Du ska tacka Jesus för allt det här.’ Jag grät. Jag tackade Jesus tre gånger varefter jag känner en stark värme samt att tyngden från ryggen släppte. Det var som om allt skrot jag hade med mig förlöstes, för att göra plats för nytt. Jag var fri! Det var en så stark upplevelse att den sitter kvar sedan dess”, berättar Johnny.
”Alkoholen är ett gift och under en lång tid tog jag inte ens hem en lättöl. Men i dag har jag inga problem. Jag tycker att livet är härligt att leva”, ler Johnny och fortsätter: ”I relationen med andra människor handlar tro inte om att säga att ’Jag har rätt och du har fel.’ Men jag visar gärna vad jag har att erbjuda i min tro. Jag tror att Gud vill att jag ska förmedla det jag har fått uppleva och peka på att det finns val och andra vägar i livet. För mig är Jesus på riktigt”, avslutar Johnny sin berättelse.
Kort info
Namn: Johnny Åbom
Född: 1949 i Borås
Bor: I Torreblanca
Familj: Fru och fem barn
Gör: Ordförande i Skandinaviska Turistkyrkan samt driver ett projekt med att utveckla Sjöhamra Gård i Åkersberga, ett växande retreat center.
Av Sara Laine, sara@norrbom.com
