Två vilda vandringsleder i Frigiliana

Frigiliana, som ligger 7 km norr om Nerja, har länge varit ett attraktivt utflyktsmål då detta är en charmig liten vit bergsby med en bykärna vars historia sträcker sig ända tillbaka till morernas tid. Här har man målat upp byns blodiga historia på åtta fina plakat som finns utställda på de smala gatorna, så att man kan leva sig in i striderna som ägde rum här 1569. I dag är detta en lugn och vacker by med otaliga restauranger och barer, och en magnifik utsikt över landskapet som sträcker sig ner till Nerja och Medelhavet. Då Frigiliana ligger dramatiskt på kanten av den ravin i vilken floden Higuerón flyter fram finns här också andra sevärdheter, och det är just runt denna flod som månadens två vilda vandringar går.

Kanalvandringen

Den första vandringen är den nyare av dem två. Detta ser man i det att ett räcke har satts upp utmed en av kanalerna som transporterar vatten från Río Higuerón in till byn, vilket gör att det är säkert att vandra en liten sträcka på kanalen. Denna kanal tar in vatten ca 8 km uppför floden, alltså 8 km norr om byn. Där samlar den vattnet och sedan löper kanalen vid sidan av floden, som ju närmare den kommer byn blir allt mer lodrät. När kanalen når ända fram till byn är det minst 100 lodräta meter från kanalen ner till flodbädden. Därför krävs det att man har ganska bra nerver om man ska ge sig ut på en kanalvandring här, men vågar man får man en unik upplevelse med mycket vackra vyer, delvis ner mot flodbädden och delvis upp mot det vackra Sierra de Almijara, där man kan se bergen El Cielo, El Almendrón, El Lucero, El Cisne samt några mindre berg. Det är oerhört vackert.

För att ta sig upp till kanalen måste man ta vägen som går nedanför Frigiliana och i riktning mot Torrox, och så snart man har lämnat byn och kört ca 500 m kommer man till en brant väg som svänger av mot höger, där det står Lízar. Nu kör man hela vägen upp och då kommer man till en liten parkeringsplats på vänster sida och det är där man ska parkera.

Parkeringsplatsen ligger precis under bergsknallen där Frigilianas nu försvunna borg (som hette Castillo de Lízar) en gång i tiden låg. Denna borg revs av de kristna efter att de jagat bort morerna under det stora slaget 1569. I dag finns det bara kvar lite av grunden efter borgen och man tror att materialet som borgen var byggd av helt enkelt har använts till att bygga nya hus.

Precis bakom parkeringsplatsen ligger det en stor bassäng, och nu går vi ner till den. I ena änden av bassängen finns det en trappa, och den går vi upp för. Efter ca 30 trappsteg övergår trappan i en brant stig och efter 20 meter kommer vi fram till en väggaffel, där den vänstra stigen leder upp till El Fuerte och den högra leder ut på kanalen. Det står Acequia (vattenkanal) i blått. Snart kommer vi upp på en cementkant som löper utmed kanalen, och det är här vi ska gå. Det har satts upp ett räcke utmed cementkanten och på de platser där det är som mest nervkittlande att gå har det också satts upp hönsnät. Nu går vi utan problem här på cementkanten till dess räcket slutar, och det gör det efter 1,45 km. Men under dessa 1,45 km njuter vi verkligen då det är både nervkittlande och mycket vackert att gå här. Precis framför våra näsor ligger bergen i all sin prakt och vi har också en vacker utsikt över flodbädden, som ligger långt där nere. Lite läskigt är det. På ett ställe måste man gå på ett metallgaller över kanalen, för just där finns det inte tillräckligt med plats för en cementkant. Det är en utmaning.

Efter 1,45 km tar räcket slut – kanske hade man inte råd med mer. Även om jag nu gärna vill fortsätta hela vägen till kanalens slut – 6,5 km längre fram, så vågar jag inte. Här smalnar nämligen cementkanten av och det finns inget att hålla sig i när räcket slutar, och då blir utmaningen för stor för mig. Okej, man kan, om man bestämt ska fortsätta till slutet, gå ner i vattnet, för det är bara 20–30 cm djupt, beroende på mängden regn. Skulle man trots allt lyckas ta sig till slutet av kanalen kan därefter ta stigen i botten av floden och gå en 16 km lång och härlig vandring tillbaka.

Men vi vänder som sagt på klacken där räcket slutar och då blir vandringen bara 2,9 km fram och tillbaka. Detta gör å andra sidan att vi har krafter kvar till den andra vilda vandringen, nu när vi ändå är i Frigiliana.

Bonmot-stigen

Den andra vilda vandringen går nere i botten av floden Higuerón och den är rolig, men inget för veklingar. Denna stig kallas ”bonmot” (”kvickt infall” eller ”välfunnet uttryck” på svenska) eftersom någon munter engelsman har skrivit otaliga bonmoter på stenar längs hela stigen.

Bonmot-stigen går från Frigiliana ner till Nerja och det är ganska ovanligt att man kan gå hela vägen nere i flodbädden. Det har man nämligen inte kunnat göra förr då stigen varit blockerad av ett par stora stenblock ca 2 km efter start. Men nu har det byggts trappor över dessa stenblock, så nu kan man komma förbi. Lätt som en plätt är det dock inte i alla fall då man här och där måste krypa, gå på små språng, ta sig igenom små, trånga sektioner utan räcken och i överlag krävs det att man har en viss portion mod och att man är uppmärksam. Men är man det så får man en underbar upplevelse.

Stigen börjar precis under Frigilianas landmärke: den gamla sockerrör-siraps-fabriken. Vi fuskar lite och kör en bit ner i ravinen.

Vid den andra rondellen, när man kör in mot Frigiliana (där det finns en parkeringsplats till vänster), svänger vi höger och efter 20 m kör vi in på en smal väg mellan två hus, här finns det en bankomat till vänster och till höger ligger restaurangen Virtudes. Efter 20 m svänger vi vänster och nu kör vi ner i ravinen på en mycket brant cementväg. Vi parkerar nere på kanten av ravinen strax innan vägen gör en skarp vänstersväng. Här finns det normalt gott om plats, men det är bra att ha en bil med kraftig motor så att den klarar av att klättra upp igen. Då var det sagt.

Nu är det bara ett par hundra meter ner till botten av ravinen och när vi når dit svänger vi till höger, mot söder, eller medströms – om det är vatten i floden. När vi är här i september är floden snustorr, vilket gör att vi kan gå här. Det kan man nämligen inte göra om det är vatten i floden. Jag har försökt att göra det tidigare men det var omöjligt på grund av den strida strömmen. Det är särskilt på våren som det inte går att gå här.

Men nu är det torrt och det är som en vacker, skuggig väg. Och här ser vi de första bonmoterna och de fortsätter sedan utmed vandringen hela vägen till Nerja. Inom kort kommer vi till en plats där en blå pil med ordet PINTO pekar åt vänster, men den ska vi inte ta. Den leder upp till den lilla helgedomen Cruz de Pinto. I stället ska vi gå ner till höger, och nu är det lite brant och här ligger det några stora rör. Jag sätter mig på rumpan till höger om röret, och då är det lätt.

Efter detta är vandringen ganska lätt. När man ser stigar som går ut från flodbädden till vänster är det klokt att ta dessa, för då blir det lite lättare att gå.

På en plats där det finns två blå prickar ska man gå upp till vänster och nu är det nära till den plats där skämten börjar på riktigt. Här börjar en stenbelagd stig som snart leder till de nämnda trapporna som går över stenblocken. Trapporna är fina men de är ganska smala och på en del platser har repet till räcket slitits av. Men det går bra att gå här i alla fall och efter stenblocken fortsätter stigen några hundra meter mellan vertikala bergsväggar innan den leder in i en bred dal.

Här ligger det ett hus till vänster och lite längre fram ser man en väg som leder upp till La Molineta – den lilla byn som ligger mellan Nerja och Frigiliana.

När vi kommer ut på den breda sträckan vänder vi om och går tillbaka samma väg som vi kommit. Vandringen blir då 4,7 km – från bilen och tillbaka. Men man kan naturligtvis fortsätta hela vägen ner till Nerja, som ligger ca 3 km längre ner längs floden. Innan den når Nerja löper Río Higuerón ihop med Río Chillar, och strax efter det går stigen under motorvägen för att till slut nå fram till Nerja. Det är en härlig utflykt. Har man nu promenerat hela vägen ner till Nerja kan man ta bussen tillbaka till Frigiliana om man är för trött i benen för att gå tillbaka till bilen.