El Sueco Andaluz bygger Finca Solmark Vi möter Pelle Lundborg i Carratraca

 

I december förra året var Pelle i Carratraca med sin goda vän Pedro, som har sina rötter i byn. Första gången Pedro tog med Pelle till byn är nu många år sedan, och Pelle känner till byn väl, så denna gång gick turen ut till markerna och i naturen runtomkring byn och av en händelse åkte de förbi en finca som var till salu. Pelle, som hade planer på att köpa hus i La Cala de Mijas, funderade inte länge efter utflykten innan han slog till och köpte fincan. Men det blev inte bara den första fincan på 15 hektar utan han köpte även granngården, på 19 hektar, uppe på bergssluttningen som gränsar helt till den vilda naturen mot Alcaparaíns topp.

Under månaderna som gått sedan årsskiftet har det gjorts mycket planeringsarbete och även fysiskt arbetet. Finca Solmark, som han kallar fincan lite längre ned mot dalen i Carratraca, har han redan hunnit förändra så att den inte liknar någonting av det han köpte.
”För bara några månader sedan var markerna här helt övergivna. Träden var övervuxna och växtligheten på marken helt förvildad. Ingen hade rört någonting alls här under 10-12 år. Just nu, som du ser, arbetar både schaktmaskin och traktor på gården”, berättar Pelle. Och ja, det är fullgång på gården, där det också står ett större och ett mindre hus.
”Planen är att marken, där traktorn nu går, ska jämnas ut, bevattningssystem ska bytas och så ska det planeras avokadoträd. Längre bort ser du olivträd, ca 850 stycken, och det är nästa steg – att rensa ut gamla och planera nya. Närmast huset, det stora här, tänker jag anlägga en egen trädgård med frukt och grönsaker för eget bruk medan markerna får producera för försäljning, allt ekologiskt”, förklarar han.

 

Medan Pelle visar runt på markerna berättar han att han tycker att tillvaron på Finca Solmark, som han kallar fincan som tidigare hette El Pinillo, ger en skön kontrast till hans vardagsliv i Riviera på Costa del Sol. Han nämner den friska luften med brisen som alltid svalkar och fågelsången, och så har han en liten ”yoga-dunge” precis där Finca Solmark gränsar mot en liten flod. Än så länge har arbete inte hunnit ned till floden, som är överbevuxen med hög vass – caña, som förövrigt är en för området invasiv växtart.
”Här ska det rensas. Jag måste säga att jag och mina två söner har hittat enormt mycket skräp som plastflaskor och aluminiumburkar, som folk bara slängt i naturen. Det är verkligen synd”, berättar Pelle, varefter han med ett stort leende säger: ”Titta där, längre fram, vid vattendraget. Där står ett stort fikonträd och sträcker ut grenarna över stora stenblock – det tycker jag är en perfekt plats för en yoga stund”, ler Pelle, som sedan fortsätter: ”Jag vill ju inte ha allt detta för bara mig själv. Jag tänker ställa i ordning allt. Som du ser har fincan två hus, det större och sedan det mindre lite högre upp, det lilla ska bli mitt privata, med utsikt över hela fincan och dalen. Det stora huset ska renoveras i rustik stil, till en casa rural, och det ska hyra ut till turister, så att alla har chans att komma hit och uppleva detta. På ena sidan av huset ligger en gammal kvarn – du vet en sådan där en åsna gått runt i en cirkel för att dra runt kvarnstenen. Där ska det bli en fin terrass med en traditionell väggfontän. Här finns det nämligen underjordiska vattendrag som vi kan leda till fontänen. Och källvattnet är inte bara pittoreskt utan även drickbart. Det gamla garaget i anknytning till stora huset ska bli pool och det sönderfallna stallet kanske en dag blir en hönsgård med andalusiska höns.”

 

Det är lätt att tro att Pelle har en lantbruksbakgrund när han talar om fincan, men det har han inte. Han lär sig allteftersom och han har bra hjälp, med sig i projektet Finca Solmark har Pelle hjälp av sin svåger Manolo, som gjorde sin militärtjänstgöring i Málagas botaniska trädgård och som under de senaste 23 åren tagit hand om en antik finca i Churriana (förövrigt den första fincan i Spanien som började odla avokado). Men så är frågan: varför har han startat ett sådant här projekt?
”Jag tycker om Carratraca och jag vet att landsbygden här lider av att folk söker sig till större orter och städer, vilket jag förstår då det ju är där jobben ofta finns. I Carratraca uppgår invånarantalet till ca 700-800 personer. I Finca Solmark ser jag ett ypperligt tillfälle att locka fler turister till Carratraca och med fler turister skapas fler arbetstillfällen. Carratraca är en mycket trevlig by med bland annat ett av Andalusiens finaste span – som ägs av lyxhotellet Villa Padierna”, förklarar Pelle.

 

Efter rundvandringen på Finca Solmark tar vi oss med bil upp till gården på bergsslätten, som Pelle köpte i samma veva som fincan. Medan Pelle kör berättar han om granngårdarna och att grannarna nog tyckte att han till en början var lite underlig – att som svensk komma och köpa inte bara en utan två gamla övergivna fincor, närmast ruckel. Han fortsätter berätta att han med tiden kommer riktigt bra överens med dem samt att han ser en viss imitationseffekt – att nu när han städar upp på och kring sin mark börjar grannarna också göra det, vilket han menar är positivt för hela trakten.

Vägen vi kör på är nästan oframkomlig och Pelle berättar att också den nu ingår i projektet. Junta de Andalucía menar sig nämligen inte ha budget för att förbättra den.
”Naturen här är fantastisk med bland annat en hel korkekskog av sorten quejigo, eller roble andaluz om man föredrar att kalla dem det (som enbart växer i södra Spanien och Nordafrika), och överallt finns fina vandringsleder. Här finns dessutom en stor klippa som lämpar sig utmärkt för klättring. Ser man till turisttrender blir vandringsturism allt mer populärt och detta är ett perfekt området för det!”, berättar Pelle.

Överallt är det full grönska och han har rätt i att det är oerhört vackert och rofyllt här. Det är som att man direkt vill snöra på sig vandringskängorna och ge sig ut i den orörda naturen. Så fortsätter Pelle: ”Men att få hit turister förutsätter naturligtvis att de kan ta sig hit. Därför har jag varit i kontakt med kommunen och Juntan så jag har fått tillstånd att anlägga vägen själv.”

 

Nu är vi framme vid hans andra finca, som en gång i tiden var en gammal getgård. Till väster ses en massa bikupor som han berättar tillhör marken och att det är en polack som sköter dem. Bakom oss tornar Alcaparaín upp sig och rakt fram har man utsikt över hela dalen och Carratraca på andra sidan. Att kliva ut ur bilen är som att kliva ut på en sommaräng full med blommor och högt gräs. Rosmarin, timjan och lavendel växer vilt och krokiga mandelträd, ett och annat körsbärsträd samt några smultronträd sträcker ut sina grenar i solskenet.
”Här ska vi inte förändra lika mycket som på fincan där nere, bara rensa bort gamla och döda träd som vi ersätter med nya körsbärsträd. Det förfallna gamla huset ska byggas upp så att det blir möjligt att hyra in sig för ett par nätter även här. Det blir mer vildmarksliv än vid den andra fincan. Och ser du den där lite rundade väggen där? Det har varit, liksom vid det stora huset, en kvarn som maler med hjälp av en åsna, och det ska också bli en terrass. Tänk att sitta här, med denna fantastiska utsikt, efter att ha vandrat i naturen en hel dag. Men som sagt, detta ska få förbli ganska orört. Inte heller planerar jag dra hit elektricitet utan det kommer att bli solenergi. Här blir det alltså mer ekoturism”, berättar Pelle samtidigt som vi sätter oss i bilen igen, för det har blivit dags att vinka på återseende till Finca Solmark och återvända till kusten.