Tabarnia existerar inte, men vill förbli spanskt

Frihet till Tabarnia. Katalonien plundrar Tabarnia. Katalonien har aldrig gjort någonting bra för Tabarnia. De katalanska politikernas korruption har lett till en eländig tillvaro i Tabarnia. Därför har invånarna i Tabarnia rätt att bestämma över sin egen framtid. Tabarnias invånarna vill rösta. Tabarnia är inte för självständighet, Tabarnia är för demokrati.

Orden kommer från motståndarna till separatiströrelsen. De finns samlade under paraplyorganisationen Gente de Tabarnia (Folk från Tabarnia). Om man i ovanstående rader ersätter Tabarnia med Katalonien och Katalonien med Spanien har man samma argument som anhängarna av Kataloniens självständighet använder för att frigöra sig från Spanien. Det är orden på en kontrareaktion vari de katalanska separatisternas argument sparkas in på deras egna planhalva.

 

Tabarnia som en hypotetisk region är tänkt som ett ironiskt svar mot de katalanska separatisterna. Det började 2015 och fanns först bara digitalt på www.bcnisnotcat.es. Detta namn kommer från ”Barcelona is not Catalonia”, en parodi av ”Catalonia is not Spain”, och det engelska uttrycket skapades av separatisterna för att göra det lättare för icke spansktalande att förstå budskapet – att man ansåg att Katalonien bestämt inte skulle vara en del av Spanien.

Men allteftersom separatistgruppen närmade sig förra årets självständighetsval och efterföljande självständighetsförklaring har www.bcnisnotcat.es blivit en rörelse som går under namnet Tabarnia. Ingen vet vem som kom på det men kravet från dem råder det inga tvivel om – om Katalonien blir självständigt ska Tabarnia frigöra sig från det övriga Katalonien och i stället bli en del av Spanien.

Namnet är sammansatt av provinserna Tarragona och Barcelona, nämligen TABAR-nia. Det innefattar inte bara storstäderna utan sträcker sig även längre norrut mot Selva Española och ned till Baix Camp samt en bra bit inåt land. Det kan, i grova drag, sägas att det motsvarar medeltidens grevskap Barcelona.
Man har en flagga som har sitt ursprung i både Barcelonas och Tarragonas flagga, och vapenskölden föreställer Sant Jordi (St. Göran) som slåss mot separatisternas drake.

 

Tabarnia är Kataloniens mest tätbefolkade område med drygt 6 miljoner invånare medan de övriga ca 1,5 miljoner bor i de mer sparsamt befolkade provinserna Girona och Lleida. Det är här som de flesta röstar på separatisterna.

En av de största orsakerna till missnöje i Tabarnia är att valsystemet är osolidariskt. Ett mandat i det katalanska parlamentet, Generalitat de Catalunya, kräver i Barcelonaprovinsen 48 521 röster, i Tarragona 31 317, medan det i Girona räcker med 30 048 röster och i Lleida behövs det inte fler än 20 925 röster. Det är alltså 2,3 gånger fler röster i Barcelona än vad det är i Lleida. Detta är orsaken bakom att separatisterna vid valet i december 2017 fick majoriteten av mandaten trots att de fick färre än 48 procent av rösterna. Vid valet i december 2017 vann faktiskt partierna som är för ett enat Spanien – Ciudadanos, PSC och PP, majoriteten i Barcelona och Tarragona.

I Tabarnia menas det att denna gamla lag inte korrigerats för att majoriteten av invånarna i Lleida och Girona alltid röstat på separatisterna, vilket har hållit kvar dem vid makten.
En annan aspekt som inte är i jämvikt är att Tabarnia har mer industri och mer turism samt mycket annat, medan det övriga Katalonien får det att gå ihop ekonomiskt tack vare bidrag. Alltså är det Tabarnia som betalar.

Tabarnia-anhängarna menar även att korruptionen bland de katalanska politikerna har var väl utbredd liksom att offentliga medel använts olagligt för att sprida separatisternas budskap.

Före och efter Carles Puigdemonts självständighetsförklaring i oktober 2017 har flera tusen företag lämnat regionen, någonting som i sakens natur lett till högre arbetslöshet och lägre livskvalitet.

Den nuvarande modellen för självstyre ger alla spanjorer rätten och plikten att använda spanskan som språk medan invånarna i sju regioner fritt kan välja det regionala språket. Men i Katalonien är förtrycket av det spanska språket inom undervisning, offentlig administration samt i vissa företag vanligt.
Självständighetsrörelsen har därmed för många kommit att relateras med ofred, diskrimination och ekonomiska svårigheter.

Den försvunna demokratin
I februari fick Tabarnia en president. Det handlar om komikern och författaren Albert Boadella. Han gav sin ed via en videokonferens eftersom han befann sig i exil i Madrid och inte vågade korsa gränsen till Tabarnia eller Katalonien av rädsla att arresteras. Likheten med Carles Puigdemonts situation går inte at förbise.

Albert Boadella menar att demokratin i Katalonien är borta och att artikel 155 i den spanska grundlagen ska fortsätta gälla fram till dess att det återigen råder ett demokratiskt tillstånd. Han är rädd för ett baskiskt förhållande med en ETA-liknande rörelse och han menar att den katalanska nationalismen är ett virus som kommer från en överlägsenhet över andra spanjorer.
Under sitt besök i Barcelona tvingades han be om polisskydd för att våga vara med vid ett evenemang där han signera sin senaste bok ¡Viva Tabarnia!. Men att tvingas söka skydd i sin hemregion är någonting som han tycker är tungt. Tidigare har han fått skydd mot graffiti på hans bostad samt soppåsar som slängts in i hans trädgård.

Det arbetas på att göra Tabarnia till en politisk enhet. För tillfället finns det inte tankar på ett egentligt parti men en tvärgående koalition med parter som vill ansluta sig till fronten mot separatisterna. Man har också samlat in underskrifter och på www.change.org har hittills nästan 300 000 personer skrivit under på att de vill ha den spanska regeringens tillstånd att rösta om att göra Tabarnia till Spaniens 18:e region. Alltså inte bara att frigöra sig om Katalonien blir självständigt utan man vill ha ett val bland tabarnerna i oktober 2019.

Tabarnia är ett hot mot hela separatiströrelsen, som man nog får tro har undervärderat de krafter som är emot självständighet. Under en demonstration i Barcelona i mars var det enligt lokalpolisen bara 15 000 deltagare på gatorna medan Tabarniaanhängarna säger att det var ca 200 000 som deltog. På skyltarna stod det: ”Det er slut med skämtet. Leve Tabarnia!”.

En Sueco har talas med en talesman för Gente de Tabarnia, som önskar vara anonym. Denna person ger oss här en stämningsbild från Katalonien samt sin åsikt om framtidens Tabarnia:
”Situationen i Katalonien kan framstå som fredlig men i verkligheten är det inte så. Separatisterna verkar ha backat lite, men bara för att de sett faran. En del av deras medlemmar sitter i fängelse, andra lever i exil och ytterligare andra väntar på sina rättegångar och troligtvis får även de fängelsestraff. Man kan säga att de väntar på en ny chans. Vi måste vara på vår vakt.
Vi har skapat Gente de Tabarnia för att ta ett stort steg från social aktivism till politisk aktion. Vi vill erbjuda en ny, autonom region i Spanien.
Det går bra för oss. Vi har fler anhängare än Social Civil Catalana (SCC), som representerar PP, Cs och PSC. Folk litar mer på Tabarnia för att bekämpa katalansk separatism än på de gamla institutionerna. Tabarnerna ser att vi kan resa oss och slå separatisterna demokratiskt. Medan vi tidigare har varit tysta och gömt oss är vi nu miljoner personer som går ut på gatorna i massdemonstrationer. Gatorna är inte längre deras.”

 

Betydande medlemmar i Ciudadanos, nu Kataloniens största parti, har gett Tabarnia följande klapp på axeln:
”Om nationalisterna kräver en icke-existerande rätt till separation så kan alla göra det. Jag föredrar mångfald och gemenskap”, Albert Rivera, ordförande för Ciudadanos.

”Nationalisterna går in för ett homogent Katalonien och kan lätt falla över sina egna motsägelser”, Inés Arrimadas, ledare av Ciudadanos i Katalonien.

”Tabarnia är ett obarmhärtigt spel för nationalisterna. Det reflekterar deras klumpighet och brist på solidaritet”, Juan Carlos Girauta, ordförande för Ciudadanos i kongressen.