Málaga är en stad med ett mycket priviligierat läge med värme vid Medelhavet. Det råder en härlig, positiv stämning i staden och nu har staden rustats upp och är attraktivare än någonsin. När författaren H.C. Andersen besökte staden år 1862 var han mycket begeistrad och skrev mycket positivt om den i boken ”I Spanien”. Det är kanske därför som kommunen placerat en fin staty av den stora, danska diktaren på Alameda, där han sitter på en bänk i närheten av den plats där han ska ha inlogerat sig. Men i dag har Málaga förvandlats till en plats med ett överflöd av spännande platser att besöka: de mysiga gatorna i centrum, den nya hamnen, Alcazaba, Gibralfaro, den romerska teatern, katedralen och inte mindre än 37 museer. Det finns alltså en hel del att göra så vi tar en tvådagarsutflykt i staden, där vi väljer att övernatta mitt i centrum.
Se här vad H.C. Andersen skrev om Málaga: ”Folk ser alla likadana ut, som om de är på gott humör, som om lovet bara visar den solbelysta sidan, man har intryck av glädje och friskhet. Málaga, härliga stad, här blir jag hemma”.
Ja, det är ”good vibes” i staden, som livsfriskhet kanske kan översättas till i dag. Under de senaste 20 åren har staden haft ett kommunstyre med visioner samt idéer om förnyelse, och detta kan både ses och upplevas. Det har byggts och renoverats så att staden nu framstår som nypolerad och attraktiv.
Vi har valt att bo på det lilla boutiquehotellet Hotel Teatro Romano, precis mitt emot den gamla romerska teatern i centrum, och det är jättefint. Vårt första besök går till det lilla fina glasmuseet på Plaza Santísimo Cristo de la Sangre. Det är museets ägare som sitter och tar betalt för inträde, och som en liten detalj kan det sägas att han bor ovanpå museet. Detta museum ligger i ett vackert restaurerat herrskapshus från 1800-talet, och det är mycket trevligt. Här visas man runt av kunniga damer, som visar hela glasets historia från Byzans till Bodum. Det finns 3 000 olika glasobjekt att se, men det bästa tycker vi nog är själva huset, som är vackert och inbjudande. Öppettider är mellan 11-19, måndagar stängt.
Nu fortsätter vi till saluhallen Atarazanas där vi tittar in, för en finare och livligare marknad med större utbud av härliga produkter får man leta länge efter.
Vår favoritrestaurang i Málaga heter La Deriva och ligger på Alameda Colón 7. Nu är det dags att gå dit för att få våra favoriträtter: ajo blanco con mango, patatas bravas, ensaladilla rusa och hummus. Allting smakar gott och dessutom är priset bra: 5 euro per maträtt.
Mätta och belåtna fortsätter vi vidare och nu får jag lov att ta till de riktigt stora orden: Vi ska se El Museo de Málaga, som nyligen flyttades till den gamla tullbyggnaden från 1829. Det har gått ett och ett halvt år sedan museet öppnade här, och det är helt fantastiskt! Dels är byggnaden fin och passar ändamålet och dels är de utställda fynden imponerande. Ja, man får följa med på en resa genom hela Málagaprovinsens historia från de första grottmänniskorna till moderna tider. Det är inte lite som hänt här i provinsen och lite skamsna får vi erkänna att vi inte kände till ens en bråkdel av historien innan besöket. Men här kan man som sagt lära sig och se de första fynden från stenåldern, grundandet av staden av fenicierna omkring 770 f.Kr. och genom tiden fram till i dag. Det finns storslagna fynd från romartiden, speciellt från Cártama, som var en viktig stad på den tiden. Jättemarmorstatyer och ett mosaikgolv som i en balsal har hittats och finns utställda här. Även morerna har präglat staden då de på sin tid hade ett palats vid kusten samt ett försvarsverk uppe på berget. Detta ska vi se senare, men nu ska det nämnas att våldsamma stridigheter ägt rum i staden under de kristnas försök att bli av med morerna. År 1487 återerövrade de kristna staden och alla morer som bodde i staden blev antingen sålda som slavar eller gavs bort till dem som de kristna var skyldiga tjänster. Ja, det var både blodigt och förskräckligt.
Nere på gatuplan i museet kan man se konstverk målade av kända konstnärer från provinsen. Allting är mycket intressant och jag rekommenderar verkligen ett besök på detta museum. Det är helt enkelt ett måste och dessutom är inträdet gratis.
Nu är det dags att släcka törsten så vi beger oss, till fots, ut till La Malagueta, till det fina och nyöppnade hotellet Gran Hotel Miramar, som ligger på adressen Paseo de Reding 22. Hotellet invigdes av kung Alfonso XIII år 1926 och är ritat av Fernando Guerrero Strachan. Under inbördeskriget användes hotellet som sjukhus och senare som tingshus. Men nu är det återigen hotell – och ja, ett fint hotell är det minsann, det tillhör toppen av lyx och är en del av kedjan The Leading Hotels of the World. Priserna ligger från ca 300 euro för ett dubbelrum upp till 2 900 euro för kungasviten. Men vi ska bara in och titta, och uppe på sjunde våningen ligger baren. Hit beger vi oss för att unna oss ett glas champagne för 9 euro. Det är ju överkomligt och vi njuter av att stå där uppe takbaren och se ned över den vackra trädgården, havet och staden. Det är en härlig upplevelse.
Snett mitt emot hotellet ligger den engelska kyrkogården, och den vill vi gärna se. Saken är den att innan 1831 var det bara katoliker som tilläts begravas på en kyrkogård i Spanien. När en protestant dog kunde denne bara begravas på stranden och begravningen skulle äga rum nattetid. Protestanten skulle begravas i stående ställning och så fick man därefter överlämna denne till havet och vildhundarna. Man kan själv räkna ut hur det gick, och det var inte trevligt. Därför ansökte den brittiska konsuln William Mark om att få ett stycke mark där man kunde begrava protestanter och år 1829 gick staden med på att ge honom ett stycke mark utanför staden längs vägen till Almería. Kyrkogården invigdes 1831 och det är den första protestantiska kyrkogården i Spanien. Detta är en liten oas och viloplats för även en del kända människor, som bland andra den engelska författaren Gerald Brenan, som bland annat skrev South from Granada, som är en härlig beskrivning av livet i Las Alpujarras på 1920-talet, och som även har filmatiserats i en bedårande film. Kyrkogården har öppet mellan kl. 9-15.
Nu beger vi oss tillbaka till staden och går med raska steg till gatan Calle Strachan, uppkallad efter arkitekten till Gran Hotel Miramar. Här ligger nämligen glassbarernas glassbar. Glöm allt om italiensk glass. Bättre glass än här på Giolatto finns inte. Gatan liggen i närheten av katedralen.
På väg upp mot vårt hotell går vi förbi katedralen med den asymmetriska fasaden, det gamla biskopspalatset, som nu är ett museum, och den romerska teatern, som tog 60 år att gräva ut.
Nästa morgon vill vi se Gibralfaro, så från vårt hotell korsar vi bara vägen vid Plaza Jesus el Rico, och fortsätter längs den lilla vägen Mundo Nuevo. I slutet ser vi en liten tunnel och den ska vi gå igenom. Nu följer vi stigen upp till Gibralfaro och ju högre upp vi kommer desto vackrare blir utsikten ned över staden. Gibralfaro var från början ett försvarsverk byggt av morerna. Det hade anslutning till kalifens bostad Alcazaba nere vid kusten via en korridor mellan två höga murar. Det var ju smart för på så sätt kunde man gå säkert mellan de två viktiga byggnaderna. Uppe på Gibralfaro kan man gå på bröstvärnet hela vägen runt, och det är roligt. Utsikten sträcker sig åt alla håll – så att man kunde se om fienden kom. Och så kan man tränga sig in i de olika små tornen – där vakter stod i alla väder. Dessvärre är korridoren, kallad La Coracha, stängd när vi är här, men jag får veta att den snart ska öppna, så vid nästa besök hoppas vi kunna upptäcka denna lilla väg.
Nu ska vi se Alcazaba, som är ett mycket finns kalifatpalats i stil med Alhambra, bara mindre imponerande. Det finns en vacker gård med vattenbassänger, en avdelning för haremet, fint smyckade valv och vackra rum. Absolut värt ett besök. Och nedanför ligger den romerska teatern, som man gå in och vandra runt i när man ändå är här.
Innan vi ska hem ska vi till Plaza de la Merced och äta lunch, samt för att se Museo Casa Natal de Picasso, som ligger på torget. Detta torg är mycket mysigt och vi äter en härlig lunch, men Casa Natal är en besvikelse. Det finns nämligen ingenting att se, då det besöket kan man bespara sig. Men här kommer en liten lista över de museer som vi själva sett och som helt klart är värda ett besök: Museo Picasso, med många av hans fina verk och spännande temporära utställningar, Centre Pompidou med modern konst vid Muelle Uno (hamnen), Centro de Arte Contemporáneo med mer modern konst, Museo Carmen Thyssen med konst av många kända konstnärer, det ryska museet med en massa vackra verk från Sankt Petersburg. Det finns många fler att besöka, så man behöver inte ha tråkigt i Málaga. Njut av provinshuvudstaden!
Tillslut ska det sägas att Málaga har ett projekt som heter ”Smart City Málaga”, som går ut på att skapa mer grön energi och spara på ström. Staden är också med i ett internationellt projekt om att införa gröna bilar. Och så är det även i La Diputación de Málaga som har tagit initiativet till Gran Senda de Málaga, som är den 650 kilometer långa vandringsstigen runt i kanten av provinsen. Jo, här finns visioner!
Av Else Byskov, foto: Erik Gadegaard och Else Byskov
