Ubrique, Benaocaz och El Salto del Cabrero

Ubrique, Benaocaz  och El Salto del Cabrero ligger i El Parque Natural de la Sierra de grazalema som ligger väster om Ronda och norr om Gibraltar. Naturparken är rigtigt stor, hele 534 km2 och breder ut sig över dealr av både Málaga och Cádiz provinserna. Parken är en del av det bergsmassiv som tillhör Andalusiens ”ryggrad”: La Cordillera Subbética. I parken finns det massor av intressanta utflyktsmål, djurlivet är rikt och det finns också mängder med vandringsleder. Vandringsled GR 7 (som utgår från Gibraltar och leder till Andorra) löper genom parken. Grazalema är det område i Andalusien där det regnar mest. Orsaken till det är att vindarna från Atlanten möter den första ”barriären” här, vilket betyder att vatten utfälls ur luften. Därför är naturparken en frodig, grönskande oas.
Naturparken Grazalema är ett eldorado för naturälskare. Det finns stora skogar av korkek, stora raviner, vackra dalar, höga bergstoppar (El Pico del Pinar är 1657 m), fantastiska vandringsleder, enorma sjöar (embalses) och stora öppna landskap. Dessutom finns det arkeologiska lämningar från både romare och araber, samt några mycket fina och mysiga städer, så det finns att se så att man klarar sig. Faktiskt borde man avsätta minst en vecka på att vandra eller köra runt i naturparken. Men vi har bestämt oss för en weekendresa och har valt ut två fina städer samt en intressant vandringsled.
Vi valde att köra till Ubrique via Gaucín, så vi tog av från motorvägen strax söder om Estepona (avfart 142) och tog väg A 377 mot Gaucín. Efter Gaucín kommer man ut på en mycket smal skogsväg (camino forestal), som slingrar sig genom en mycket vacker skog av korkek. Här var korkskörden i full gång, så det låg jättestora korkhögar längst med vägen. En spektakulär syn. Vägen var näst intill folktom, och även om det gick långsamt fram så var vi glada att vi valt just denna väg, för den är väldigt vacker och går rakt genom naturparken.

Vi har bokat rum på Hotel Sierra de Ubrique, och eftersom hotellet ligger i stadens utkant staden är det lätt att hitta dit. Det är ett ganska nytt hotell, och med tanke på det rimliga priset är det väldigt fint. Ett dubbelrum kostar 60 eller 70 € beroende på om det råder låg- eller högsäsong, se: www.hotelsierradeubrique.com. Hotellet är ett ”jakt-tema” hotell, så det är ”dekorerat” med hjorthorn över allt – ja, till och med lamporna är gjorda av horn. Det är lite speciellt, men hotellet är välskött och personalen vänlig och uppmärksam, så vi är mycket nöjda.

Nu ska vi in och se Ubrique. Det är en gammal stad och ligger nära den stad som romarna grundade under det 1:a århundradet, med
namnet Ocuri. De grundade Ocuri på en strategisk plats längst vägen från Gibraltarsund till Rondabergen, och det var en stor och betydelsefull stad under romartiden med allt som hörde till: columbarium (gravvalv med nischer för urnor), offentliga badhus, cisterner, vägar, forum, hus och mindre öppna platser. Idag ligger allt i ruiner.
Ubrique däremot, är en levande stad, som ligger vackert med ”ryggen” mot en brant klippvägg. Under det 8:e århundradet kom araberna hit och därmed började en rik period i stadens historia. I skydd av fästningen ”El castillo de Fátima” skapades fred och välstånd i staden. Stadens äldsta kvarter kan ses i ”el casco antiguo). Här är gatorna smala och det finns en och annan gammal kyrka bevarad och speciellt vacker är La Iglesia de San Antonio. I den gamla stadsdelen finns det ett mysigt torg med en fin gammal källa från 1727.
Idag lever staden mest av produkter gjorda av skinn, så om man behöver ett par nya skor eller en ny handväska, så är det en bra idé att besöka staden, för här finns det fullt med butiker med skinnvaror till rimliga priser. Det ser ut som om staden fortfarande präglas av välstånd för här var det livligt och muntert. Hundratals glada människor satt på caféerna på gågatan, och det var en glad och högljudd stämning. Det var här som det goda livet levdes – det syntes tydligt.
Besök staden på: www.ubrique.es.

Efter besöket i Ubrique ville vi ut och se resterna av den gamla romerska staden Ocuri, som ligger ca 3 km utanför staden. Men här blev vi besvikna, för allting var stängt – kanske för att utgrävningarna ännu inte är färdiga. Men, man kan se en fin video som handlar om staden och dess historia genom Google Ciudad romana de Ocuri.
Inte heller lämningarna efter El castillo de Fátima är tillgängliga för allmänheten, för borgen är idag privatägd, och man ska ha bra kontakter för att få lov till att besöka den. För övrigt är det bara ruiner kvar, så attraktionen är nog begränsad.
Däremot är staden Benaocaz värd ett besök. Benaocaz ligger ca 6 km utanför Ubrique, och det är en liten stad med endast ca 1000 invånare. Staden grundades av araberna och man kan fortfarande se de gamla arabiska kvarteren i stadens ”parte alta”. Här kan man se ruiner av de gamla gatorna och husen, som under den sista delen av arabtiden tjänade som försvarsbefästningar mot de kristna. Staden ligger på La Ruta Arqueológica de los Pueblos Blancos och är historiskt mycket intressant – därför finns det också ett nytt historiskt museum i staden. Nedanför ligger den nya stadsdelen, som är mysig och med ett torg i centrum som är charmerande och livfullt. Eftersom staden ligger på i en sluttning så är utsikten över lanskapet vacker från El Mirador, som ligger nära torget. Staden är lite av ett dragplåster för vandrare, för här börjar en intressant vandringsled till El Salto del Cabrero (herdens hopp).
I utkanten av Benaocaz kan man se resterna av en romersk väg, och det är också här som man byggt upp en ”stugby”, bestående av 10 stugor, som man kan hyra. I stugorna finns det plats för 4-6 personer samt kök och bad. Dessutom finns det en ”storstuga” med reception, restaurang och bar. Det finns också en simbassäng. Komplexet öppnades 1995, och betraktades då som en avancerad form av ”rural hotel”. Se: www.loschozos.com. På vardagar är priserna rimliga, men under ”los puentes” är de rätt höga, så vi valde att inte bo där.

I stället är vi glada för vårt hotell i Ubrique, för mottagandet har varit bra och maten god. Vi äter god middag på hotellet under de bisarra hjorthornslamporna, och när vi nästa morgon ska betala ligger notan på 50 € per person för övernattning, drinkar med tapas, middag och frukost. Det må man säga är rimligt.
Nu ska vi ut på vår vandring till El Salto del Cabrero. El Salto är ett naturfenomen, där en spricka har skurit sig ned mellan två lodräta klippor. Därmed har det uppstått ett ”hopp” eller mellanrum på ca 50 meter. Enligt legenden uppstod namnet då en getaherde (cabrero) en gång hoppade de 50 metrarna från den ena sidan till den andra med en kopp getmjölk till sin sjuka son utan att spilla en enda droppe. Det var ju bra gjort, men nu ska man ju inte tro på allt som man hör. Hur som helst så är turen till El Salto en superfin vandring på ca 10 km. fram och tillbaka och den börjar i Benaocaz i stadens västra del. Här finns en skylt med El Salto del Cabrero, och så är det bara att följa stigen. ”No tiene pérdida”. I början går stigen ovanpå en mycket gammal broläggning, som är rätt ojämn att gå på. Strax efter passerar vi en gammal stenbro, och nu följer stigen några inhägningar vari det går massvis med svarta grisar. De springer runt fritt och ser glada ut, och äter tillsynes vad de kan hitta på marken: ekollon. Kanske ska de en dag bli svartklövsskinka? Det tror i alla fall vi.
Efter ett par kilometer går det uppåt, men då det bara är ca 100 höjdmeter som ska övervinnas så är det rena rama barnleken. Vi kommer nu upp på en platå och därifrån är utsikten fin ut mot Benaocaz. Stigen fortsätter över platån ett par kilometer, och medan vi går här, ser vi massor av gamar av arten Buitre Leonado (den lejonfärgade gamen). Det imponerar faktiskt på oss, alla gamarna som ljudlöst svävar över våra huvuden och som också emellanåt flyger ganska tätt inpå.

Vid en tidpunkt kommer vi ned i en sänka, som överallt omges av stenmurar. Här ska vi ned mot vänster, för där ligger El Salto. Om vi fortsätter ytterligare ca 12 km. så kommer vi till Grazalema via El Puerto del Boyar. Det prövar vi någon annan gång.
El Salto ska ses från branten som går ned mot El embalse de los Hurones och därifrån är det en fantastisk panoramautsikt över landskapet. Vi får gå ett par hundra meter innan vi kan se ”hålet”. Det är en brant klippa precis där vi går, men så hittar vi en annan, fin och jämn klippa, där vi kan sitta och beundra detta naturfenomen. En dag som denna vackra oktoberdag, utan ett moln på himlen, vindstilla och 25 grader, är det svårt att inte uppskatta livet. Vi äter vår medhavda matsäck innan vi vänder tillbaka till Benaocaz, där bilen väntar på att ta oss hem igen. På vägen hem åker vi förbi Ronda, och muntert glädjer vi oss ännu en gång åt Andalusiens överflöd av spännande utflyktsmål.