Penningtvätt, penninghäleri och hantering av stulna varor

Skillnader och likheter
Dessa brott finns att läsa i avsnitten 298 till 304 i brottsbalken (L.O 10/1995, ändrat genom L.O 5/2011). De är ofta knutna till varandra, men det finns flera viktiga skillnader på hur dessa lagförs och straffas.

Penningtvättssystem definieras som upptagning av varor, pengar eller egendom som tjänats genom brottslig verksamhet och görs till vinst som erhållits från legal verksamhet på ett sätt som döljer det illegala ursprunget. Lagen omfattar olika typer av rättsliga åtgärder för egen penningtvätt och för penningtvätt utförd av en annan person än förövaren av brottet. Efter operationen kommer brottslingarna att kunna använda de ”tvättade” tillgångarna lagligt, i många fall genom investeringar i fastigheter. Det är i stor utsträckning en gränsöverskridande verksamhet, vilket gör det gemensamma arbetet mellan brottsbekämpande organ och domstolar i olika länder mycket viktigt. Samarbetet i dessa frågor förlitar sig på internationella avtal och på både tvångsåtgärder och förebyggande sådana. De anses som grova brott som uppmuntrar annan brottslig verksamhet genom att göra dem ännu mer lönsamma och utgör ett hot för det finansiella systemet.

Penninghäleri är en överföring av ett tidigare brott mot egendom eller samhällsekonomisk ordning. I detta fall hjälper gärningsmannen brottslingarna att dölja eller att dra nytta av det ursprungliga brottet utan att ha deltagit i den, men genom att känna till dess existens.

Likheter:
1) Alla dessa brott förutsätter att det finns ett tidigare brott där gärningsmännen uppnått en viss mängd tillgångar.
2) Den skyldige känner antingen till förekomsten av de tidigare brotten eller på ett ansvarslöst sätt vidtar nödvändiga åtgärder för att verifiera ursprunget på antingen varor eller pengar.
3) Brotten omfattar handlingarna som utgör överseelserna, men även rådgivning, medhjälp och koppleri.

Grundläggande skillnader
§ 298 i brottsbalken anger tydligt att emottagande av stulna varor innebär en vinstdrivande verksamhet och den initiala handlingen måste vara ett brott mot egendom och samhällsekonomisk ordning. Om du till exempel köper en TV för 100 € och vet om att den är stulen, drar du direkt nytta av det föregående brott eftersom du är mottagaren av stulna varor.
Om en tredje person förfalskar ett kvitto som intygar att säljaren tidigare köpt TV:n från en butik, blir han skyldig till penninghäleri.
Häleri, även på Internet, är olagligt, men för att anses vara ett brott måste det bevisas av åklagare, vilket idag är ännu mer komplicerat när auktionssajter och utförsäljningar på Internet försvårar avgörandet om vad som är ett rimligt pris.
§ 301 anger att inom penningtvätt kan det initiala brottet vara av vilket slag som helst. Dessutom finns det inget behov att bevisa att penningtvättsverksamheten ger vinst eller inte.

Påföljder
Att skilja mellan dessa tre brott är viktigt, eftersom påföljderna är olika. Att ta emot stulna varor innebär ett fängelsestraff från sex månader till två år. Om gärningsmannen drar nytta av en kommersiell eller industriell verksamhet, kommer han att få böter och yrkesförbud från två till fem år.
Penninghäleri skall i stället straffas med fängelse från sex månader till ett år. (Avsnitt 299). Gärningsmannen kan få en yrkesförbud upp till tre år, beroende på omständigheterna .
Penningtvätt straffas från sex månader till sex år inklusive böter motsvarande 3 gånger det "tvättade" beloppet , samt yrkesförbud upp till 5 år.