”Jag var den elev i klassen som alltid ritade på skolbänken”
Spanien är på väg framåt. Inte bara ekonomiskt utan även när det kommer till kulturella initiativ och entreprenörskap som för många har blivit en väg ut ur den hopplösa arbetslöshetssituationen som krisen under sin tid förde med sig. I dag växer således flera talanger fram ur den spanska jorden och en av dem är konstnären Javier Calleja, som har blivit ”kult” på Instagram i hela världen, och som nu även håller på att hitta sin plats i solen i den ”verkliga världen”.
Bland verkstäder och lagerlokaler i Marbellas industrikvarter ligger museet Yusto/Giner gömt bakom en stor port. Det ser inte mycket ut för världen men bakom dörren hänger stora konstverk på de kritvita väggarna. Dagens utställning ”Broken White” är skapad av 44-åriga Javier Calleja och temat är dimensionerna mellan det lilla och stora i världen. Han har fler än 106 000 följare på Instagram men trots det är han tycker han själv inte om sociala medier.
”I dag kan man uppleva mycket konst hemifrån sittande på soffan. Du behöver inte längre gå på museum för att se verken och allt fler köper konst över internet, konst som de aldrig stått framför – och det är ganska galet. Det är stor skillnad att se ett konstverk i verkligheten jämfört med att se det på en skärm.”
Humor och barndomslek löper som en röd tråd genom hans verk, någonting som han också beskriver som centralt i den spanska mentaliteten. Och enligt Calleja är den lättsamma karaktären både det bästa och det värsta med den spanska kulturen.
Lekande miniatyrkonst i stor stil
En gul ”post it” förstorad i flera dimensioner med orden ”Fucking Memory” skriver snett över lappen är det fösta som möter en innanför dörren. Därefter fångar en förvirrad bläckfläck blicken. Den har fått ögon och ser ur som om den överraskats av att vara uthälld över väggen. Den enkla designen och den fantasifulla karaktären går igen i de flesta av Javier Callejas verk, som vanligtvis görs i en miniatyrutgåva som passar på Instagram-skärmen.
Blyertsstreck skapar små tekningar av män som hänger i gem eller simmar i en droppe vatten, och utbrända tändstickor får ögon och människoliknande karaktär. Det barnsliga är ett viktigt element för konstnären som hittar inspiration i berättelser som Gullivers resor och bland stora spanska och franska surrealistiska målare som Dalí och Magritte.
”Jag tycker om att arbeta med storlekar och skapa konst som utmanar gränserna, och som för tillbaka beskådaren till barndomen, som t ex min Ferraripotatis. Den kom till när jag under en period tecknade meteoriter med ögon. Jag tyckte om formen och en dag la jag till en annan färg och så liknade det en potatis. Idén om att någonting så fjärran och okänt liknar någonting så jordnära och vardagligt som en potatis tyckte jag var häftigt och Ferrarin kom in i bilden på grund av formen och farten från meteoriterna som, jag föreställer mig, susar runt u rymden.”
Att Javier Calleja skulle bli konstnär var ingenting som var planerat. Under många år strävade han efter att bli idrottsman och han tränade gymnastik på hög nivå. Men kunde inte lägga ifrån sig blyertsen och när han var 25 år bytte han ut idrotten mot akvarellfärger, och började studera konst på universitetet i Granada.
”Jag var den elev i klassen som alltid ritade på skolbänken, men jag drömde inte om att bli konstnär, då man alltid fick höra hur svårt det var att leva av konst. Men så växte jag upp och en dag betydde det där med att tjäna mycket pengar inte sp mycket mer.”
Fem år senare tog han sin universitetsexamen och flyttade tillbaka till familjen i Málaga – som bara skulle vara en snabbvisit innan kan skulle flytta vidare till en ”riktig” konstnärsstad. Men han skulle bli kvar in bra lång tid innan han reste vidare till New York för att leva ut sin konstnärsdröm. Dock återvände han redan efter några månader.
”New York är en härlig stad men allting handlar bara om pengar. Det är galet dyrt att bo där och livet som konstnär är därför riktigt, riktigt hårt och näst intill omöjligt, och så fick jag reda på att man var mer upptagen med att hitta konstnärer ”utifrån” i stället för från själva New York.”
För tolv år sedan slog han sig således ned permanent i Málaga var livet som konstnär betalade sig – och här kunde han utveckla sig. Málaga visade sig nämligen ha allt som en konstnär kan önska sig. En blomstrande kultur- och konstnärsmiljö, en bra flygplats och snabbtåg som binder samman staden med resten av landet.
Surrealism och humor är en del av den spanska andan
Picasso och Dalí är två av världens mest kända konstnärer genom tiderna och enligt Javier Calleja är det inte så konstigt att de två surrealistiska konstnärerna kommer från Spanien. Surrealismen är nämligen en del av den spanska folksjälen – speciellt hos dem som bor vid kusterna.
”Människor som bor vid Medelhavet är drömmare, spirituella och resande. De kommer från alla delar av världen och det finns alla sorters personligheter, vilket skapar den surrealistiska karaktären vari man blandar saker och ting härs och tvärs samt skapar nya saker, som t ex Dalí som skapade ”Teléfono Langostino” (hummertelefon).”
Det att blanda element är också ett karaktärsdrag som ses i verken hos konstnärerna från Málaga, som dessutom kombinerar det med modern teknologi. Ofta publiceras de små teckningarna och figurerna nämligen bara på Instagram, som är det enda sociala mediet som Javier Calleja använder.
”Det gick upp för mig att jag tyckte om att skapa konst som passade till den lilla skärmen på Instagram, vilket öppnade riktigt många dörrar för mig. Och genom ”hashtags” kan man få direktinformation, som vanligtvis finns på internet först en eller två dagar senare.”
Javier Calleja har annars inte mycket till övers för de sociala medierna även om han ser klara fördelar med den snabba informationsströmmen.
”Det har blivit svårare för myndigheterna att kontrollera de meddelanden som når ut till allmänheten, och det är riktigt bra. Men å andra sidan är det tråkigt att t ex allt fler museer hamnat i kris för att man i dag kan se allting genom en skärm, och det är ju mycket lättare än att fysiskt ta sig till platsen.
Javier Calleja har kommit långt genom att använda sin förmåga till att uttrycka sig genom små saker som ofta innehåller stora tankar och budskap. Det barnliga i hans verk bidrar till att fånga såväl ”följarna” på Instagram som dem som upplever hans konst på museet i Marbella, där krusiduller tecknade på väggarna med jätteblyertspennor, och tändstickor som lägger sig ned för att sova i tillhörande askar, skapar ramarna för utställningen. Han har en humoristisk inställning till livet vilket, enligt Calleja, är typiskt spanskt. Men den annars så positiva kvaliteten har även sin baksida.
”Spanjorerna lägger mycket humor i samband med landets stora tragedier och det skapar någonting bra, att man kan skratta tillsammans åt det trista och tragiska i ett samhälle. Men det gör dessvärre också att stora delar av befolkningen inte tar saker och ting så allvarligt, och många tror att man bara kan ta från andra och leva av andras pengar utan att det skadar någon. På spanska kallar vi det att ’picaresca’. Gränsen mellan det goda och det onda är således hårfin i det sammanhanget.”
Ordet gräns kan dock även användas i ett mer positivt sammanhang i relation till Javier Calleja själv. Han är på gränsen till sitt internationella genombrott, mycket tack vara de sociala medierna. Och konstnärligt arbetar han alltid på den gränsen där det enkla uttrycker någonting stort.
