Historien om Ñ [ɲ]

Det första som ska sägas innan vi här börjar med en artikel som rör det spanska språket är att vi här, när vi talar om spanska, talar om det språk som spanjorerna själva kallar castellano.

Ñ – bokstav nr. 15

I svenskan har vi som bekant 29 bokstäver, varav 26 är det latinska alfabetets grundbokstäver och tre är latinska bokstäver modifierade med diakritiska tecken (alltså Å, Ä och Ö).

Även det spanska alfabetet baseras på det latinska alfabetets grundbokstäver men spanjorerna har ett tillägg, nämligen bokstaven ñ (med versalformen: Ñ), så det spanska alfabetet består alltså av totalt 27 bokstäver.

I det spanska alfabetet hittas ñ som bokstav nummer 15 (efter n). Som IPA-tecken tecknas den som ett n med en krok till vänster, alltså ɲ, och som konsonantiskt språkljud heter den palatal nasal.

Så hur uttalas denna bokstav? Jo, när man på spanska talar om denna bokstav enskilt säger man eñe, som på svenska blir ungefär enje. Bokstaven ñ uttalas alltså nästan som ”nj”, men med ett mjukare ”j” än vad vi svenskar kanske är vana vid; tänk ordet ”spanjor” med ett mjukt ”j”.

Och även om ñ kan kännas något främmande för oss svenskar, förekommer den i flera varianter av det latinska alfabetet. Ñ hittas bland annat även i turkiska, vissa filippinska språk och många indiska språk.

n blev ~

Ñ blev en del av det spanska alfabetet på 1700-talet, när den först definierades. Men bokstaven uppstod långt innan dess. Roten till den hittas under medeltiden. Att göra förenklingar och förkortningar var nämligen vanligt bland klostrens skrivare när texter kopierades. För att spara både tid, bläck och pergament utelämnades n och ersattes med en tilde, som alltså kom att representera ett litet, platt, kursivt n. Detta skrivsätt bredde ut sig och ett exempel på det kan ses i det gamla moriska slottet Alhambra, i Granada. Där finns det nämligen en inskription som lyder TÃTO MÕTA, som alltså läses ”Tanto monta” (”det är lika mycket”). Denna text graverades in efter återerövringen och sägs ha varit de katolska monarkernas (Isabella I av Kastilien och Ferdinand II av Aragon) motto, och betyder att bägge hade lika mycket makt.

Användningen av ñ har historiskt setts i flera andra latinska alfabeten, som senare har upphört med det. I spanskan har bokstaven å andra sidan behållits för nj-ljudet, som alltså skrivs ñ.

Ñ har också kommit att ersätta det sista N:et i ord som ursprungligen skrivits med dubbla n, alltså en ligatur av nn. Exempel på ett sådant ord ses i gammelspanskans ord för ”år”: anno, som på modern spanska skrivs año, som ju uttalas ”anjo” (med mjukt ”j”).

Ñ som ett kulturellt språng

1991 rekommenderade en rapport från EG att den spanska förordningen mot distribution av skrivmaterial (såsom tangentbord) utan ñ skulle upphävas, och att alltså tangentbord utan ñ skulle få säljas på den spanska marknaden. Det fick den colombianska nobelpristagare i litteratur Gabriel García Márquez att gå i taket, och han sa: ”Eñe tillhör inte en arkeologisk forntid, snarare tvärt om: det är ett kulturellt språng för ett romanskt språk som lämnat andra bakom sig genom att med bara en bokstav uttrycka ett ljud som andra språk fortsätter att uttrycka med två bokstäver.”

Ñ finns inte bara i det spanska språket

Bokstaven ñ må av många associeras med spanskan (castellano). Men Ñ används även bland annat i asturiska, galiciska, baskiska, aymara (Bolivien), quechua (Peru) mixtekiska (Mexiko), zapotekiska (Mexiko), bretonska (Frankrike), guarani (Paraguay) och tagalog (Filippinerna).