Alla tre skandinaviska huvudstäder, Stockholm, Oslo och Köpenhamn, får fina placeringar bland Topp 10 av världens bästa städer att bo i en nyligen gjord analys presenterad av bostadsportalen voreslejebolig.dk. Att våra gamla, älskade hemstäder, där en kopp kaffe, i runda slängar, kostar 30 kronor och där gatorna gapar folktomma efter kl. 19, skulle vara bland världens bästa städer att bo i har jag dock svårt att föreställa mig. Men vi säger grattis i alla fall. Baserat på de sex faktorerna: bostadshyra, lönenivå, livsmedelspriser, arbetslöshet, hälsa och kriminalitet lyfts våra skandinaviska hemland fram som drömland. Fantastiskt! Men ta en extra liten titt på dessa sex faktorer. Uttrycker de livskvalitet? De är de vanliga, tråkiga, materialistiska faktorerna. Och därför är det också de vanliga, tråkiga städerna som toppar listan.
Jag kliar mig i huvet och frågar mig själv om våra landsmän i Skandinavien någonsin kommer att lära sig leva livet? – eller åtminstone att lära sig göra ordentliga rapporter om livskvalitet i världens metropoler. När lär de sig att räkna in begrepp och faktorer som: antal soltimmar, nederbörd, antal timmar som befolkningen tillbringar inomhus, hur många timmar om dagen som man ler, hur ofta man skrattar, hur ofta man känner sig fri samt hur ofta man har sex…? Ursäkta mig, om jag går över gränsen, men ut mitt perspektiv bör alla ovannämnda begrepp ingå i en analys om hur man lever bäst. Jag är gammal nog till att förstå att siffrorna måste hänga samman, så självklart måste det finnas plats för materiella värden. Men fokusera då på var man får mest för pengarna i stället för att stirra er blinda på några enstaka livsmedelspriser.
På bottenplaceringarna i den ”fina” rapporten nämnd ovan låg Dublin, Rom och São Paulo. Irländarna och deras huvudstad säger jag ingenting om men vem skulle inte vilja bo i Rom? – Europas vackraste stad. Och São Paulo? Jag tvivlar på att personerna bakom rapporten någonsin varit där. Själv var jag där för första gången strax innan jag fyllde 30. Jag glömmer aldrig när jag dansade med en gudasnygg brasilianska. Jag ska nog bespara er de nattliga detaljerna och nöja mig med att konstatera att São Paulo är för livsnjutare.
Generellt är jag mycket skeptisk till hur livskvalitet bedöms i dagens Nordeuropa. Allt fokus riktas på den materiella livskvaliteten – och det är ju helt galet. Galet är också när man sätter upp ramar för hur mycket den perfekta medborgaren ska producera, tjäna, konsumera, spara och vila. Den perfekta medborgaren ska sova sju och en halv timme om dygnet.
Tack för den informationen. Och tack för det livet.
Det skulle helt klart inte skada med en studieresa söderut för de ambitiösa analytikerna. Jag gjorde själv resan som 19-åring och glömmer aldrig en kille som jag träffade under en privat sammankomst i Madrid. Han var frustrerad över att han inte hann med allt. Han ville både studera, jobba, sporta, dejta stadens snyggaste tjej och gå ut med sina kompisar på stan, samtidigt. Men han fann lösningen. Han vande sig vid att sova mindre, och så fick han tid. Den dagen trillade polletten ned hos mig. I Spanien lever man 24 timmar om dygnet. Och man lever gott – oavsett vad olika rapporter och analyser norrifrån säger.
Av Henrik Andersen, henrik@norrbom.com
