Påsktraditioner

Nu närmar sig påsken, en mycket stor religiös högtid, så låt oss gå tillbaka i historien och se var traditionerna kommer ifrån.

Ursprunget till ordet påsk hittar man i det hebreiska ordet “pesach”, som betyder förbigången, förskonad, utelämnad. Pesach är för judarna den viktigaste av alla fester. Dess instiftande är beskrivet i 2. Mosebok, kapitel 12 och 13. Hela 2. Mosebok handlar om israeliternas uppehåll i Egypten och deras uttåg, tillbaka till Kanaans land med Moses och Aron – som Guds utvalda – som förde dem genom öknen.

För judarna är denna historia lika känd och traditionsbunden som julevangeliet är för de kristna. Som man kan läsa i 2. Mosebok, var israeliterna i fångenskap i Egypten. Gud sände därför tio plågor ner över egypterna och deras Farao för att få honom att låta israeliterna återvända till sitt eget land. Den sista av de tio plågorna drabbade landets alla förstfödda söner och efter denna plåga gav Faraon med sig och jagade alla israeliter ut ur sitt land.

Innan den första plågan sändes ner över egypterna, instruerades Aron och Moses av Gud, om vad israeliterna skulle göra när Guds änglar verkställde straffen över egypterna, så att änglarna kunde veta, var Guds folk bodde. Israeliterna fick veta att de skulle offra ett lamm, vars blod de skulle stryka på dörrkarmarna. Samma natt skulle de samla familjen och tillsammans äta lammköttet med örter och osyrat bröd. Måltiden skulle intas raskt, med gördel, skor på fötterna och stav i handen. De skulle alltså vara beredda på att ge sig iväg, vilket ögonblick som helst. Dessutom fick de veta att när de kom tillbaka till Kanaans land, skulle de fortsätta denna sed – ett påskoffer för Herren – för att han hoppat över israeliternas hus. Än idag samlas judarna denna dag för att inta påskmåltiden tillsammans och ritualerna under måltiden överensstämmer med historien i bibeln. Det viktigaste budskapet i judarnas påskfest är Guds frälsning. Gud ingår en pakt med människan, där Gud lovar frälsning, om folket i gengäld följer de tio budorden.

För de kristna har påsken en annan betydelse, nämligen Jesu korsfästelse, död och uppståndelse. Med likväl är brödet och vinet hämtade från judendomen och rent tidsmässigt sammanfaller de två högtiderna. I kristendomen har lammet blivit Guds lamm, Kristus, som offras och ger sitt blod för människans synd. Påskmåltiden är därför i kristendomen inte längre till minne av utdrivningen, utan ett minne av den sista måltiden mellan Jesus och hans lärjungar. Måltiden är återigen ett religiöst fenomen. Med Jesu död och uppståndelse sker en förnyelse av pakten och påminner om den nya pakt, som är ingådd, mellan Gud och människan i Jesus Kristus. Denna nya pakt består i att Gud åter visar sin godhet, denna gång genom att ta på sig människans synder, genom att låta sin son dö och återuppstå.

Efterhand som kristendomen bredde ut sig, upp genom Europa, under medeltiden och således ersatte de hedniska vårfesterna med den nya kristna traditionen, kom ägget att spela en central roll. Ägget har en stor symbolisk betydelse, då det representerar det inneslutna, varifrån alla växter och grödor utvecklar sig det symboliserar alltså liv. I den hedniska traditionen hade man en fest kring vårdagjämningen, då man helgade det första, värpta ägget. Vårens första ägg måste naturligtvis innehålla en speciell kraft och från ca. 1100-talet talar man om hur tyska präster välsignade de ägg som folk tog med sig till kyrkan. Man kan alltså se, hur kyrkan försökte att förena de gamla hedniska traditionerna och festdagar med det kristna budskapet. Ägget och Kristus blev likställda och det nyvärpta påskägget blev kyrkans officiella symbol för uppståndelsen. Men med protestantismen på 1500-talet blev det förbjudet för prästerna att välsigna ägg, till följd av avskaffandet av sakramenten. Många munkar, som blev arbetslösa, fortsatte dock att illegalt välsigna ägg, och tjänade på så sätt ihop till sitt dagliga bröd. Senare gjorde folk själva om sina hönsägg till påskägg. Det är den traditionen som överlevt till idag, där vi dekorerar äggen tillsammans med barnen. Den religiösa karaktären har försvunnit och om vi tänker efter, kan vi inte se något direkt sammanhang mellan det och Jesu lidande.

Det är intressant att se, hur de olika religiösa traditionerna rent tidsmässigt sammanfaller. Egentligen är de ju rätt olika i deras grundhistoria, israeliterna som blev utdrivna ur Egypten och Jesus som korsfästes, men händelserna infaller vid exakt samma tidpunkt på året. Och båda dessa traditioner sammanfaller med vårdagsjämningen, då det var en hednisk fest. Även de religiösa elementen i traditionerna upprepas: måltiden, lammet och offringen, samt symboliken, som har med liv att göra.

Men vad har det blivit av symboliken och de religiösa ritualerna i Sverige? Det religiösa budskapet i påsken har nästan blivit glömt, men det är långt ifrån så i Spanien. Här är det årets allra heligaste högtid, där man lever sig in i de religiösa traditionerna som Jesu lidande, död och uppståndelse. Religiösa processioner där utsmyckade troner med Jesus- och Mariafigurer bärs runt i staden, lukten av rökelse hänger i luften, högtidlig trumpetmusik ger eko och gatorna är fulla med människor som samlas för att ta del av denna religiösa upplevelse. “La Semana Santa” är en 500 år gammal tradition. När Semana Santa är över, börjar man genast med att förbereda sig för nästkommande år. Runt om på barerna kan man se den typiska, Semana Santa-almanackan som gör nedräkningen till nästa års begivenheter.

Det är verkligen en upplevelse att ta sig in till Málaga under påskveckan. Det finns saker att se under hela veckan, men de viktigaste dagarna är Palmsöndag, Skärtorsdag och Långfredag. De religiösa påskspelen – som spelar upp Jesu lidande – kan man uppleva i de flesta städer.