Varför pratar spanjorerna så dålig engelska?

De flesta spanska skolor på Costa del Sol hävdar att de är tvåspråkiga och att barnen börjar med engelskundervisning när de är tre år gamla. Trots det är spanjorer generellt sämre än andra europeiska nationaliteter när det kommer till engelskkunskaper. Spanjorerna kommer faktiskt på näst sämsta plats i europastatistiken när det kommer till engelsktalande invånare, och orsaken än kanske mer komplicerad än man först kan tro.

English – a MUST

Engelska är utan tvivel det universella språket för att överleva i näringslivet, skapa universellt tillgängligt innehåll på en webbsida eller för att kommunicera med andra när man reser – även till länder där modersmålet inte är engelska. Varför är spanjorerna då generellt så dåliga på att prata engelska? Det kan tyckas vara oerhört underligt i ett land dit miljontals utländska turister reser varje år och som har kosmopolitiska storstäder som Madrid, Barcelona, Bilbao, Valencia och Málaga. Det spanska utbildningsministeriets mål är att spanska skolbarn ska ha engelskundervisning i tio år. Trots det klarar majoriteten av befolkningen inte av att kommunicera på engelska, vilket särskilt gäller när man kommer utanför turistorterna. Det värsta är att många av dessa människor faktiskt har läst engelska i skolan i minst tio år…

Av EU:s 450 miljoner invånare är det cirka 370 miljoner som pratar engelska. Europakommissionens undersökning Eurobarometer 386, skapad av språkexperten Jacub Marian, kartlägger befolkningen per land i EU som klarar av att hålla ett samtal på engelska, och Spanien kommer dessvärre på näst sista plats, strax före Ungern, där bara 20 procent pratar engelska. Enligt Eurobarometern säger bara 22 procent av spanjorerna att de kan föra ett samtal på engelska. Jämför det med Sverige och Danmark där cirka 86 procent av befolkningen pratar engelska, 70 procent i Finland, 56 procent i Tyskland, 39 procent i Frankrike och 27 procent i Portugal.

Spanska

Enligt Belitz är spanska det fjärde mest utbredda språket i världen efter engelska (1,13 miljarder – personer som har det som modersmål och andra), Mandarin (1,11 miljarder) och Hindi (615 miljoner). Spanska är det officiella språket i 20 länder – ett globalt språk som talas (med olika grad av språkkunskaper) av fler än 580 miljoner människor i världen. Spanska har också flest modersmålstalande (460 miljoner), så med andra ord är spanskan oerhört utbredd.

Spanjorernas band till deras modersmål är så starkt att engelska ord som används i språket ofta uttalas med spansk fonetik. Det betyder att orden uttalas på samma sätt som de skrivs och att varje bokstav uttalas såsom den uttalas på spanska. Ett exempel på detta är det engelska ordet iceberg som på spanska blir till ett spanglish izebérg. Nästan alla spanska grannbarn som jag hjälpt med engelskstudier genom åren har uttalat ordet ”egg” med det spanska raspljudet. Det har de lärt sig i skolan, där ingen av de lokala engelsklärarna rättat deras uttal.

Spanjorerna är också mycket traditionsbundna. Barnen får fortfarande de flesta julklappar från de heliga tre kungarna på Día de los Reyes den 6 januari i stället för från den ”amerikanska” jultomten den 24 eller 25 december. Om barnen tror på någon av dessa generösa gestalter är en annan sak.

Skyll på Franco

En undersökning som språknätplattformen BrainLang har gjort drar slutsatsen att ”ju mer utbrett ett språk är desto sämre pratar de som har detta språk som modersmål främmande språk”. Exempel på detta kan ses hos kinesiska och engelsktalande turister runtom i världen. Men för spanjorerna handlar det inte bara om mångfald eller kolonialt tänkande, här hittas orsaken i en kombination av bland annat historia och politik, utbildningssystem och inte minst tv.

Frågar man äldre spanjorer som aldrig hade någon möjlighet att lära sig engelska när de gick i skolan nämns nästan alltid diktatorns namn. Visst var skolan gratis under Francoregimen men undervisningen styrdes länge av den katolska kyrkan. Därmed fick barnen lära sig latin och klassisk grekiska i stället för ”moderna” utländska språk.

Vidare fick inte befolkningen i olika delar av Spanien lov att tala sina egna regionala språk, som efter Francos död bara återupptagits till en viss del. Därför har bland annat galicierna, baskerna och katalanerna först och främst lärt (eller återlärt) sig sitt eget regionala språk. Här bör det dock nämnas att människor i norr, speciellt i Baskien, är bäst i landet när det kommer till att prata engelska, sedan går det generellt utför med engelskkunskaperna ju längre söderut i landet man kommer.

Spanien var ett fattigt land fram till dess att massturismen började på 1960-1970-talen. Trots att landet i dag hälsar välkommen till över 80 miljoner turister varje år (i EU är det bara Frankrike som har fler turister årligen) går uppenbart inte tillräckligt mycket av intäkterna från detta till utbildning av framtidens generationer. Spanien haltar fortfarande efter och hamnar ofta bland de sista länderna i språkundersökningar från Eurostat och Education First. År 2020 pratade nästan hälften av spanjorerna mellan 25 och 64 år inget annat språk än sitt modersmål.

En annan, och viktig, orsak till spanjorernas dåliga kunskaper i främmande språk är att alla utländska tv-program och filmer fortfarande dubbas. Med moderna tv-apparater kan tv-tittare välja att titta på program på originalspråk, men när människor är vana vid att alla på tv pratar spanska – trots att munnarna rör sig i annan takt och att man förlorar den autentiska ljudbilden – så tycker de flesta att det är för jobbigt att läsa undertexterna. Flera säger att det är en vanesak och som vi alla vet är det svårt att lära en gammal hund att sitta. För att se film på bio på originalspråk krävs det ofta att man tar sig till en biograf i en storstad eller i ett område där det bor mycket utlänningar, för annars är i stort sett alla utländska filmer som visas dubbade till spanska. Det gör att spanjorer inte har möjlighet att härma ljuden i de främmande språken, vilket ju är en stor del av hur vi människor lär oss att prata både vårt eget modersmål och andra språk.

Till skillnad från andra länder har det inte skett någon nämnvärd förbättring i engelska i Spanien de senaste tio åren. Personer i åldern 25-34 år ligger långt efter personer i samma generation i Portugal, Grekland och Italien, där man för tio år sedan låg på ungefär samma låga nivå som Spanien när det kommer till engelskkunskaper. De som har haft engelska redan från grundskolan kan presentera sig själva och ange en del grundläggande fakta, men utöver det är kommunikationsförmågan mycket begränsad när det ska talas engelska. Å andra sidan kan många mer än de säger att de kan, men de vågar inte prata då de är rädda att säga fel (trots stereotypen kan faktiskt även spanjorer vara blyga).

Spanjorerna vill lära sig

I en undersökning genomförd av ABA English från 2020 visade det sig att den högsta önskan hos många spanjorer var att lära sig engelska (25 procent av de tillfrågade). Det var alltså fler som ville lära sig engelska än som ville resa (18 procent), bli hälsosammare (14 procent), tillbringa mer tid med familj och vänner (12 procent). Önskan att lära sig engelska var till och med högre än önskan att hitta den stora kärleken eller tjäna mer pengar. Så viljan finns. Samtidigt kräver högre utbildning och många yrken nu engelska på nivå B1 eller B2, vilket är det som krävs för att studera till bland annat sjuksköterska och nationalpolis.

De som först och främst måste förbättra sina engelskkunskaper i Spanien är de lärare som undervisar i engelska i kommunala skolor. Man försöker, men systemet haltar efter lagstiftningen. Samtidigt bör skolreformen revideras då tio år med engelsk grammatikundervisning inte är samma sak som språklära.

I de så kallade tvåspråkiga grundskolorna har eleverna ofta fysik och biologi på engelska ett år (med böcker som ingen förstår och ord som ingen kan uttala) och på spanska nästa år. Denna rotation görs med vanliga spanska lärare som själva kämpar med sina kunskaper i engelska, och många av dessa lärare ska nu själva studera till examen i engelska på B2-nivå kvällstid för att behålla sina jobb.

Med den ekonomiska situation som råder i dagens Spanien är det få kommunala skolor som har datorer så det räcker till alla barn (och glöm surfplattor!) och en del hem har ingen någon dator. De flesta föräldrar och far- och morföräldrar kan sämre engelska än sina barn (skyll på Franco…) så eleverna kan inte heller få någon hjälp hemifrån. Därför tvingas ofta föräldrar betala för privat engelskundervisning och språkskolor för sina barn om barnen ska klara av sina prov.

De yngre generationerna, speciellt Millennials (även kallade Generation Y)(personer födda 1981-1996) och Generation Z (personer födda 1997-2012) är mer datakunniga och öppna för förändringar. De tittar på Greta Gris på engelska från att de knappt kan gå och sjunger med i texterna till Shakira. Många reser på skolresor till England, medan deras föräldrar, i många fall, inte ens varit utanför provinsen. Dessa generationer kommer kanske vara de första i sina familjer att studerar på universitet och de vet att deras framtida jobb med stor sannolikhet inte kommer att vara i deras hemstad.

Det är dessa generationer som förhoppningsvis blir de fösta spanjorerna som lär sig att prata engelska flytande, även om de fortfarande kommer att rulla på sina r…

(Källor: El Economista, Jakub Marian, Berlitz, Instituto Cervantes, BrainLang, Europe Language Jobs, schengenvisa och ABA English)