Baskien ska styras av basker

De många baskiska frågorna
Vi söker ofta svar på frågorna om varför baskerna säger att just de har rätt till en egen stat och varför de skulle kunna dela ett Spanien, som på både gott och ont har varit enat i över 500 år.

Det handlar inte om ETA, även om man inte kan bortse ifrån ämnet. Vi har fått många svar. Att baskerna är Europas äldsta folkslag, att deras språk är unikt, att man visst kan vara separatist och fortfarande tillhöra ett enat Europa. Vår jakt på fullständig förståelse har nu tagit oss till Bilbao och partiet PNV, som sedan det grundades 1895, har kämpat för ett självständigt Baskien.

Och vi ska skapa en egen nation – med egna gränser och egna pass – inom den europeiska gemenskapen

Det är Joseba Aurrekoetxeas ord. Han var tidigare senator, och nu är han ansvarig för den politiska strategin i PNV (Partido Nacionalista Vasca), det baskiska nationalistpartiet, som har haft en egen stat överst på sitt manifest i över hundra år, och som under 30 år – sedan demokratins återinträde och fram till förra året – regerade Europas mest orosplågade region.

Vi befinner oss på femte våningen i konferenslokalen på partiets huvudkontor mitt i Bilbao. ”Jag sitter normalt vid bordsänden”, skrattar Joseba Aurrekoetxea och pekar mot änden av mötesbordet. Det kräver kanske en förklaring, då de flesta skulle hävda, att den platsen nog tillhör Iñigo Urkullu, som är ”president” för PNV. Och gällande det sistnämnda så har de rätt. Men, medan andra partier, som till exempel den rikstäckande delen av PP, som har Mariano Rajoy som både ordförande och tippkandidat, har PNV delat upp dessa roller mellan två personer, Urkullu och Aurrekoetxea.
Han är beredd på att berätta allt om PNV och de nationalistiskt röstande baskerna, vilkas intressen hans parti representerar. PNV går öppet, och utan att lämna några tvivel om saken, in för ett självständigt Baskien. Och det Baskien ska inte bara bestå av de tre provinserna: Álava, Guipúzcoa och Vizcaya, som idag utgör regionen País Vasco, utan hela det baskiska området, vilket också inkluderar regionen Navarra och de franska områdena Baja Navarra, Labourd och Soule.

Joseba Aurrekoetxea har varit involverad i PNV och baskisk politik i 30 år.

”Vi lever i mycket intressanta tider”, fortsätter Joseba, som om det inte alltid har varit ”intressanta tider” i Baskien, men han refererar naturligtvis till ETA:s nyligen proklamerade vapenvila.

Mycket lite sympati för ETA
Meddelandet från Europas sista väpnade terroristorganisation, som under 50 år har plågat regionen med pengautpressning och 829 mord, möttes också med en nypa salt av PNV, vilka konsekvent har fördömt ETA:s terrorism. Att ETA-medlemmar strävar efter det samma som PNV är det dock inga tvivel om. Ett självständigt land. Det är metoden man är oenig om.
”Vapenvila är inte oviktigt. Men vi har, under så många år, väntat på en varaktig fred, att vi har en lite bitterljuv känsla över denna vapenvila. Tidigare har det varit 11 kortvariga vapenvilor och tre långvariga. När José Luis Zapatero kom till makten hade han dialoger med organisationen. Jag var med vid några av mötena. Det var frustrerande, och dialogen stoppades ju också i och med bomben i Madrid. Nu måste vi också först se om de upphör med utpressningarna. Vi är rädda för att de kommer att fortsätta”, säger Joseba, svaret på min nästa fråga kommer utan tvivel:
”Nej, jag har definitivt ingen sympati för ETA:s beväpnade kamp. Ingenting kan försvara den. Och de gör mer skada än nytta för det baskiska folket. De skulle i stället lägga energin på att kämpa inom de demokratiska ramarna. Som person och bask kan jag dock ha en viss sympati för dem, de är förvirrade människor som kommit på avvägar.”

Käpp i hjulet på den demokratiska vägen
Men varken den fredliga och demokratiska eller den beväpnade terrorn har gett baskerna deras självständighet. Och förra året satte de baskiska avdelningarna av de två risktäckande partierna PP och PSOE en käpp i hjulet på PNV:s demokratiska väg mot en självständig stat genom att tillsammans forma en lokalregering ledd av Patxi López från det sistnämnda partiet.

Joseba tror dock inte att koalitionen kommer att vara under så lång tid då samarbetet mellan de två partierna, som bekant har ytterst lite gemensamt – faktiskt bara är baserat på ett gemensamt intresse som är att hålla PNV utanför och därmed mota bort en demokratisk och fredlig självständighetsrörelse.

”Vi såg koalitionen komma. PSOE och PP försökte göra samma sak 2001. För övrigt var det med Mayos Oreja som ledare”, säger Joseba och refererar till den konservativa politikern med förnamnet Javier som kommer från San Sebastian. Det lyckade inte och idag sitter Mayor Oreja högst upp i PP:s europakår.

Men PNV fick överlåta regeringen till PSOE (i dessa delar PSE-EE) och PP, och posten som ledare gick från Juan José Ibarretxe till Patxo López. PNV har dock 30 platser i det baskiska parlamentet medan PSOE och PP har respektive 25 och 13 mandat, så PNV är fortfarande det parti som har den största uppbackningen. På min fråga om koalitionsregeringens varaktighet svara baskern: ”Opinionsundersökningarna visar på, att vi skulle få fler röster om det var val idag. Men det där med opinionsundersökningar betyder alltså inte så mycket”.

Vill baskerna själva vara självständiga?
Baskernas åsikter för in oss på frågan om huruvida de egentligen själva önskar en självständig stat, eller om det bara är politikerna och terroristernas önskan för att kunna försvara deras egna existens.

”Opinionsundersökningar är bara ett mått av de tillfrågades åsikter i precis det ögonblicket de blir tillfrågade. Just nu säger de att omkring 50 procent av baskerna vill ha ett självständigt land”, säger Joseba, och fortsätter: ”Som utgångspunkt är ju vår önskan att få lov till att rösta om huruvida vi själva vill bestämma. Det är det, som centralregeringen och författningsdomstolen inte vill ge oss rätt till”. Han hänvisar till stridigheterna om den baskiska stadgan, regionens handlingsplan, som blev känd som Plan Ibarretxe.

”Nu var det inte en plan, och det var heller inte Ibarretxe, men ett förslag till en stadga utarbetad av hela det baskiska parlamentet”, tillägger han.
”Jag deltog i demonstrationerna i Barcelona där alla fick lov till att ge uttryck för sitt missnöje med att författningsdomstolen hade förkastat stora delar av den katalanska stadgan. Demokratin har gått i konkurs”, hävdar han, och grämer sig över, att han som hörde José Montilla, ledaren för den katalanska lokalregeringen, talar katalanska.

Självständighetens utsträckning
När det spekuleras om en nations rätt till att bli en självständig stat är en av faktorerna normalt huruvida området tidigare har varit självständigt. Men den kopplingen ha Joseba svårt att se.

”Det har jag aldrig tänkt på förut. Nej, vi har aldrig varit ett samlat land med en monark eller liknande, men det baskiska folket har ju alltid varit en nation, ett folk. Vi har en historisk rättighet till ett självständigt land”, fastslår den 50-åriga baskern, som är utbildad advokat.

Han förklarar att de vill ha ett eget pass och de vill ha lov till att vårda deras egna språk, vilket han menar att centralregeringen inte gör någonting åt.
”Det är nog världens äldsta språk och vi borde ta bättre hand om det”, insisterar Joseba.

Vidare säger han dock att det inte skulle vara aktuellt med ett eget försvar och han tackar också nej till att ha trupper i NATO. EU är dock en helt annan sak och de baskiska nationalisterna är stora anhängare av unionen och ser Baskien som en stat inom Europas gränser.

”Att dela någonting är inte samma sak som en separation, det är bara, att man ska leva tillsammans på ett annat sätt”, förklarar han med baskernas alldeles egna form av logik.

Kosovo och frigörelse
Spanien har inte godkänt Kosovo, som bekant lösgjorde sig från Serbien från ena dagen till den andra, vilket antagligen förklaras med att man inte önskar att skapa ett prejudikat för Baskien, Katalonien och Galicien. Joseba Aurrekoetxea är dock inte så säker på att man kan jämföra de två områdena.

”Förhållandena är annorlunda. Men de samma, bromsande krafterna är dock i gång”, säger han och tillägger efter en stund. ”Nej, jag kan inte föreställa mig att vi bara skulle kunna eklatera oss självständiga. Banden till Spanien är fortfarande för starka”.

Han kan heller inte förstå varför det övriga Spanien inte vill att Baskien ska bli självständigt: ”Det har någonting att göra med historia och territorium, men just varför man inte önskar det, det vet jag inte. Och man kan också fråga om vi borde ge Ceuta och Melilla till Marocko. I varje fall borde Gibraltar inte vara brittiskt”.

Den ekonomiska aspekten
Han, partiet och omkring hälften av alla andra basker känner alltså att de har en historisk rätt till självständighet. De menar dessutom att området kommer klara sig mycket bättre ekonomiskt, ifall de blev ett självständigt land.

”När vi som basker själv har kunnat ta beslut, så har det gått bra. Vi vet vad vi kan. Och när man kommer till en punkt var staten inte längre svarar mot, eller förstår dina behov, så är det tid för förändring. Vi har en arbetslöshet på ca 11 procent, men i slutet av 1970-talet och under 1980-talet flyttade det hit folk från Andalusien för att här fanns det jobb. Den situationen vill vi ha igen och det får vi genom att fokusera på det vi alltid fokuserat på, nämligen industrin. Vi ska producera och vi ska sälja det vi själva producerat. Naturligtvis ska också industrin fortsätta att moderniseras, vi ska ha nyare teknologi och färre mindre personal”, förklarar Joseba, som talar om tung industri såsom tillverkning av lantbruksmaskiner och tåg.

Mitt i alltihop ligger otroliga städer, fantastisk natur och en lång rad andra bra saker. Det verkar uppenbart att turismen kommer spela en stor roll i regionens ekonomi och att det kommer vara värt att satsa mer på.

”Vi är inte så bra på det. Jag kommer själv från en mindre stad, Portugalete – den med hängbron som är skyddad av UNESCO – där skulle besökarna dö av svält om de frågade någon av lokalbefolkningen om vägen till en bra restaurant. Lokalbefolkningen skulle helt enkelt inte veta vad de skulle säga. Med det är sant att det är vackert här och förövrigt så har de baskiska kockarna gjort mycket för att uppmärksamma regionen. För den vardagliga baskern är Alhletic Bilbao dock mycket viktigare än turismen”, säger han med ett skratt, men skyndar sig att tillägga: ”Självklart ska man utvidga och satsa på flera branscher. Fisket är förresten också någonting som vi kommer att fortsätta att satsa på”.

Han upprepar sin tro på att PNV kommer att återta makten vid nästa val i den baskiska regionen, som hålls om tre år. ”När baskerna blir missnöjda kommer de säkert rösta på oss. Men det betyder alltså inte att vi på något sätt önskar att destabilisera området”, säger mannen, vars parti, som för det övriga programmet ligger lite till vänster från mitten.

Partiet har tid. Det startades det gångna århundradet och har sedan dess upplevt inbördeskrig och tre årtionden av terrorism, men trots allt fortsätter man mot det mål som man startade med för så många år sedan.

Ett självständigt Baskien.
Joseba Aurrekoetxea tror på, att det en dag kommer att bli verklighet. När, vill han dock inte gissa på. ”Baskerna kommer att bli fria, vi kommer att bestämma över våra egna öden och vi kommer kunna se en framtid. Men vi är också ett folk med tålamod”, avslutar han.

”När José Luis Zapatero kom till makten hade han dialoger med organisationen. Jag var med vid några av mötena. Det var frustrerande…”

”Opinionsundersökningar är bara ett mått av de tillfrågades åsikter i precis det ögonblicket de blir tillfrågade.”

”Som utgångspunkt är ju vår önskan att få lov till att rösta om huruvida vi själva vill bestämma.”

”Nej, vi har aldrig varit ett samlat land med en monark eller liknande, men det baskiska folket har ju alltid varit en nation, ett folk.”

”Att dela någonting är inte samma sak som en separation, det är bara, att man ska leva tillsammans på ett annat sätt.”

”Där skulle besökarna dö av svält om de frågade någon av lokalbefolkningen om vägen till en bra restaurant.”

PNV:s huvudkontor i centrala Bilbao
På den här tomten stod det förut ett hus som tillhörde Franco anhängare. Det sägs, att då diktaturen var över, rev stadens invånare ned huset och alla hjälptes åt för att bära ned spillrorna till fjorden varifrån de seglades ut och dumpades i havet.

Det baskiska parlamentet
Parlamentet i País Vasco har 75 platser. De är fördelade på:
PNV: 30
PSE-EE (PSOE): 25
PP: 13
Aralar: 4
EA: 1
EB: 1
UPD: 1
Partiet Batasuna som anses vara pro-ETA, förbjöds 2003.
Parlamentet ligger i Vitoria, dock är inte det huvudstaden. Tekniskt sett har regionen inte en sådan.

Det nationalistiska partiet
PNV beskriv ofta som EAJ-PNV, och de tre första bokstäverna är initialerna för partiets baskiska namn; Euzko Alderdi Jeltzalea.
PNV har dessutom ett mandat i Navarras parlament.

Förra året spreds det politiska arbetet till Frankrike var man fick 6 000 röster, vilket var nog för borgmästarposter i två mindre städer. En bra start, menar partiet.

Tvingad till vapenvila?
Då ETA den 5 september eklaterade vapenvila möttes med en stor portion skepsis i hela landet, och de flesta spekulationer gick och pågår fortfarande att de senaste årens många gripanden ha tvingat organisationen till att be om ett posterum.

Det är den 14:e gången som organisationen, som på en period av 50 år har dödat 829 personer, har eklaterat vapenvila. Varje gång har de själva brutit den. Senaste vapenvilan eklaterades i mars 2006, men nio månader senare detonerade en bomb på Barajas flygplatsen, där två män omkom.
Gruppens sista mord i Spanien skedde förra året på Mallorca, var bilbomber dödade två poliser. I mars förmodades en polis skjuten i Frankrike då medlemmar av gruppen flydde från ett inbrottsförsök.

Geografi och språk
Den sammanlagda arealen, som idag är uppdelad i sju provinser, är 20 571 km2. På den spanska sidan den spansk-franska gränsen ligger Álava, Guipúzcoa och Vizcaya, som var och en utgör regionen País Vasco, samt Navarra, och på den franska sidan ligger Baja Navarra, Labourd och Soule.
Hela området har omkring 3 miljoner invånare.

De kallar sig själva för Euskaldunak; folket som talar baskiska, och området för Euskalerria; det basktalande landet.

Den baskiska historien

– Baskerna är etniskt sett unika, deras rötter kan spåras tillbaka till den äldre stenåldern.
– För ca 20 000 år sedan täcktes det mesta av Europa av is, och Cro-magnon folket gömde sig i det varmare området i Pyrenéerna och det södra Frankrike.

– Arkeologiska fynd visar på att här utvecklades urbaskerna och deras karakteristiska drag, och det som var början till det baskiska språket.
– Från år 16 000 f.Kr. blev det en smula varmare och baskerna tittade ut ur grottorna. De spred sig över det folktomma Europa och spred då också sin kultur i form av grottmålningar.

– För ca. 10 000 år sedan smälte också glaciärerna över Skandinavien, och man menar, att baskerna kom så långt som dit. En teori menar att 75 procent av nutidens européer har baskiska gener.

– Under den tidigare medeltiden hade baskerna deras eget statsskick var landsorterna leddes av ett äldreråd och en form av parlament som bestod av män över 21 år. De möttes vart annat år för att diskutera regionens angelägenheter under den heliga eken i Guernica. Eken har blivit en symbol för ett fritt Euskalerria.