Ny teori om drömmar

Våra drömmar och det faktum att vi drömmer har genom tiderna legat till grund för otaliga forskningsstudier och teorier. Och när det kommer till drömmar tycks ingenting vara helt säkert, förutom att drömmarna ibland kan vara helt absurda. Den dominerande teorin är att drömmar är hjärnans sätt att bearbeta det som hänt oss och befästa minnen, en annan är att drömmar bearbetar känslor. Drömmarnas subjektiva natur och det faktum att de inte kan registreras, gör det ytterst svårt att bevisa varför vi drömmer eller hur drömmar skiljer sig mellan personer.

Nu har det presenterats en ny teori om varför vi drömmer; den pekar på att syftet med drömmar är just att de är förvirrande och bisarra – det ska lära oss att generalisera.

Forskaren Erik Hoel, vid Tuft University i Massachusetts, har i sitt arbete bland annat inspirerats av AI (artificiell intelligens) och ”överanpassning” av program, när det arbetas med just AI. ”Överanpassning” i korta drag betyder att t ex ett program blir mycket bra på att identifiera t ex tusentals specifika bilder på katter, men att det inte lär sig förstå en generell bild av en katt. Detta försöker man rätta till genom att införa störningar i informationen som programmet matas med – för att programmet ska lära sig att inte bara identifiera specifika bilder. Och nu menar Erik Hoel att det är risk för att våra hjärnor gör samma sak som programmen – att vi bara lär oss exakt det som vi utsätts för dagtid, med alltså risk för ”överanpassning”. Så genom att dra paralleller till AI har tanken fötts hos Erik Hoel att hjärnan, genom att tillföra slumpmässiga konstigheter i våra drömmar, i vår ganska enformiga existens, gör oss bättre rustade för att hantera verkligheten med oförutsedda händelser.

Med andra ord skulle drömmar tillföra lite absurda perspektiv på verkligheten så att hjärnan inte fastnar i sina vanliga spår.

(Källor: The Guardian och Dagens Nyheter)