Hannibals elefanter och turer över Alperna

Ibererna hade redan varit med om både det ena och det andra men när den kartagiska härföraren Hannibal hämtade hit elefanter – djur vars storlek och tjocka pansar, böjda betar, konstiga snablar, trumpetliknande läten och lukter från okända länder – var det som ett tidigt, futuristisk skräckscenarium som satte fasa i de ursprungliga invånarna i det tidiga Spanien.
Elefanterna skulle utgöra en del av den här som Hannibals skulle leda runt Pyrenéerna och över Alperna för att tillslut besegra det romerska riket.

De tidiga åren
Hannibal föddes år 247 f.Kr. i Kartago, i dagens Tunisien. Där hade kartagerna, ett folkslag från Fenicien, slagit sig ned och de härskade över det mesta av handeln i Medelhavets västliga delar.
Detta var en tid när Romarriket hade fattat beslut om att erövra mer mark, men de hade en svag punkt, de hade nämligen en begränsad flotta. På grund av det började de efterlikna kartagernas skepp, varpå de byggde en landgång, en anordning med en krok som de kunde fånga och hålla fast kartagerna skepp med, samt även en brygga varpå trupperna kunde passera och gå till angrepp.
Romarnas strategi med skeppen fungerade bra. Först förlorade Kartago Sicilien, sedan Sardinien och så började det som blev känt som det första Puniska Kriget.
Kartagernas ledare, Hamilkar Barkas, byggde under de kommande åren upp ett nytt Kartago där fenicierna redan hade byggt grunden till det som är dagens Cartagena i Spanien. Hamilkar Barkas var Hannibals far.
Hamilkar dog år 229 f.Kr. Detta skedde inte under ett slag mot romarna utan istället en keltisk här, men oavsett vad så blev Hannibal den nya ledaren.
Hannibal tillbringade majoriteten av sina unga år i Cartagena och lyckades erövra det mesta av den Iberiska halvön upp till floden Ebro bortsätt från den första egentliga romerska bosättningen på den spanska östkusten, en stad som hette Saguntum; som vi idag känner som Sagunto.

Från Spanien till Rom
Tio år senare gick Hannibal till attack mot Sagunto. Staden förstördes och det hela utlöste en krigsförklaring från Roms sida och utgjorde startskottet för det andra Puniska Kriget.
Året var 218 f.Kr. och Hannibal började marschera från Sagunto mot Rom. Med sig hade han 90 000 fotsoldater, 12 000 ryttare, varav majoriteten kom från iberiska stammar, men även några från Nordafrika, och 37 elefanter. Elefanterna kom från Afrika samt Indien, där kartagernas stora förebild Alexander från Makedonien, som i Alexander den Store, tidigare använt dem under sina erövringar i Syd- och Östasien.
Hannibal hoppades på att elefanterna skulle ha en skräckinjagande effekt på de romerska soldaterna.
Under marschen till Rom bekämpade han flera olika stammar, bl.a. öster om Barcelona. Han korsade Ebrofloden och Pyrenéerna och kom därefter in i södra Frankrike, eller Gallien som området kallades då.
Hannibal hoppades att hans styrkor skulle förstärkas av stammar under färden, av folk i södra Frankrike och Norditalien, keltiska stammar, som också hyste avsky för romarna, men som, kom det att visa sig, inte heller hade någon vidare sympati för Hannibal. Istället vilseledde de honom i Alperna. De ville väl bara vara i fred, från både romare och kartager.
När det gäller vilken väg de tog går meningar isär och ingen vet helt säkert. En del hävdar dock att de gick via Perpignan, Narbonne och Beziers och därifrån vidare till Nimes och Roquemar, vid Rhônefloden. För att undvika de allra högsta bergstopparna korsade hären sedan floden lite längre in mot land. Dock försvårades detta av människor från Marseille, som på denna tid hette Massilia och var en grekisk koloni, men Hannibal och hären kom över med hjälp av bl.a. hastigt byggda timmerflottor. Elefanterna tordes inte simma.

Med romarna hack i häl
Efter sig hade Hannibal den romerska konsuln, Publicus Scipio, men han nådde inte fram till Sydfrankrike förrän hela fem dagar efter Hannibal, som då redan befann sig långt bortom bergen.
Mellan den 10 och 25 oktober korsade han Alperna. Tusentals män, samt hästar och elefanter, omkom längst vägen; de stupade över bergskanterna, föll offer under jord- och snöskred samt för kylan. Men dessa ersattes snabbt av nya män.
Färden fortsatte in i det område som vi idag kallar Torino, och sedan ned på Poslätten, där Scipio väntade. Det första slaget stod vid Trebia, som Hannibal vann, men han förlorade majoriteten av hans kvarvarande elefanter.
Året var nu 217 f.Kr. Vintern stod i antågande och Hannibal gick i vintervila. Men kommande år stod det andra stora slaget vid Trasimenosjön, ungefär mellan Florens och Rom.

Historians största slag
Romarna samlade nu ihop den största hären någonsin och 80 000 män stod beredda vid Cannae. Men det räckte inte och 50 000 romare dog. Hannibals taktik som möjliggjorde fullständig utplåning av en fiendes här, även om den var fyra gånger större, anses fortfarande idag vara genial. Detta slag innebar även att romarnas militärtaktik förändrades för evig framtid.
Efter detta slag fortsatte stridigheterna i flera år och 211 f.Kr. stod Hannibal framför själva Rom. Dock gick han inte till anfall men han retade romarna i sammanlagt 14 år, som vi vet tillslut drog det längsta strået.

Romarnas revansch
Scipio, som förlorade mot Hannibal två gånger, tog nu revansch genom att erövra Cartagena 209 f.Kr. och fyra år senare lämnade Hannibal tillslut Italien. Romarna följe efter och 202 f.Kr. slog de tillslut Hannibal vid Zama i Nordafrika. Det andra Puniska Kriget var över och romarna förbjöd Kartago att föra krig. År 183 f.Kr. tog Hannibal sitt eget liv.
Roms stolthet var dock sårad.
In på scenen klev nu den romerska statsmannen Cato. Han var känd för att avsluta alla sina tal med orden: ”I övrigt menar jag, Kartago bör förgöras.” Detta ställningstagande sägs ha bottnat i hans rädsla för att det fortfarande inflytelserika Kartago skulle resa sig än en gång.
Åren mellan 149-146 f.Kr. krossade romarna Kartago i det tredje och sista Puniska Kriget. Staden brändes ned till grunden och dess invånare antingen slogs ihjäl eller togs som slavar.
Detta var slutet för kartagerna och även ibererna underkastades Romarrikets herradömme, som snart kom att omfatta hela Spanien.

Det nya Kartago
I Kartago i Tunisien finns det bara ruiner kvar. Men Nya Kartago, eller Cartagena, ligger i den sydspanska regionen Murcia. Det används idag också av det spanska sjövärnet på grund av stadens placering och den naturliga hamnen.
Här finns idag 500 000 invånare som kan njuta av resterna från det historiska folket.

Nutidens Sagunto
Sagunto finns fortfarande och det gör också dess hamnstad Port de Sagunt och båda är belägna ca 30 km norr om Valencia. De har varit vittnen till en man som gav sig av efter romarna med en flock elefanter – genialt eller galenskap, det kan man fråga sig.