På vakt mot IS intensiva krav på Al-Ándalus

 

Under årets första nio månader har Islamisk Stat (IS) förlorat en stor del av deras självproklamerade stat i Syrien och Irak, och från att ha kontrollerat ett område på 78 000 kvadratkilometer har det nu minskat till 65 500 kvadratkilometer. Detta är naturligtvis en god nyhet, men den har en negativ baksida; nämligen att förlusten av territorium på hemmaplan kan får IS att placera ut fler terrorister i Nordafrika, speciellt i Libyen. Någonting som kan komma att påverka både Spanien och övriga delar av Europa, visar en nyligen offentliggjord rapport från de två poliskårerna Guardia Civil och Policía Naciona.

 

I polisens rapport förklaras bland annat att eftersom Libyen sedan 2011 har varit ett land i upplösning är det lätt för IS att operera där. Det, i samband med Libyens placering på kartan, kan göra landet till en plattform för terrorattentat i Spanien. Därmed utgör Libyen just nu basen för den potentiellt största faran, som man inte bör släppa med blicken, varnar polisen.

I rapporten påminner man dessutom om att IS:s ultimata mål är att erövra det land som de muslimska morerna besatt år 711, som de kallar för Al-Ándalus, vilket syftar på stora delar av dagens Spanien samt Portugal. Därtill önskar de återetablera ett kalifat i Al-Ándalus vari Córdoba skulle bli huvudstad.

Att IS har ställt in siktet på Spanien är inte någonting som polisen bara säger. De extrema islamisterna står själva i kö för att bekräfta det.

IS interna tidning Al Nabá har tidigare i år gett ut ett nummer med en karta över de områden som Almorávides-dynastin besatt på 800-talet. Detta område utgjorde det mesta av den iberiska halvön och sträckte sig upp mot floderna Ebro och Douro samt från Portugals atlantkust till Medelhavet. I det numret av tidningen förklarades dessutom hur kung Alfonso VI av León, som reagerade i den kristna delen i slutet av 1000-talet, dödade tusentals muslimer och förslavade andra samtidigt som han försökte lägga under sig det muslimskdominerade området. I andra uttalanden hänvisas det till den slutgiltiga återerövringen av Spanien år 1492 samt utvisningen av de sista muslimerna i början av 1600-talet. Det handlar alltså även om hämnd.

Härmed försöker alltså extremisterna att rationalisera terrorattackerna mot oskyldiga människor, som i extremisternas ögon är otrogna, samt att återerövra ett land vari de inte hade ett legitimt ärende ens första gången.

Islamisk Stats uttalanden av Al-Ándalus är inte någonting nytt och det är inte heller offentliggörandet av det som nämnts här eller annat som al-Qaida och andra terroristorganisationer har benämnt målet att återerövra landet. Det finns också flera videoklipp på internet. I ett av dessa klipp hotar en man Spanien med orden: ”Jag svär att Ni kommer att tvingas betala ett högt pris, och ert slut kommer tillslut att bli mycket smärtsamt. Vi återerövrar Al-Ándalus, om Gud vill. Åh, kära Al-Ándalus! Du trodde att vi hade glömt bort dig, men jag svär, det har vi aldrig gjort. Ingen muslim kan glömma
Córdoba, Toledo eller Xátiva.” Efter att mannen sagt det ses han avrätta fem personer som anklagats för spionage.
Ett annat uttalande lyder: ”Det blir värre än 9/11.”
En brittisk hatpredikant, som greps i början av augusti för att ha uppmanat människor att ansluta sig till IS, har skrivit att Spanien kommer att ha invaderats före år 2020. Och öppnandet för denna invasion ska vara olika terroristattacker. Det menar även Wafa Madia Foundation, som har relation till IS och som sagt: ”Vid vilket som helst tillfället du finner orsak att straffa de kriminella spanjorerna… Med alla medel.” I detta meddelande fortsätter talesmannen att gå igenom historien och uppmana invånarna i Magreb (Marocko, Tunisien, Mauretanien och Libyen) att angripa spanjorer.

Listan över liknande krigsförklaringar kan göras lång. Intensiteten har ökat och allt fler är av den karaktär som myndigheterna kallar ”mer än korrekt spanskt”. Dessutom analyserar extremisterna också Spaniens politiska situation likväl som valresultaten.

Under de senaste sex månaderna har ca 30 procent av de jihadister som rest från Europa till Syrien och Irak för att strida för IS, återvänt. Bara från Frankrike handlar det om 2 000 personer, säger spansk polis, som betonar att dessa människor ofta kommer in i Europa genom att gömma sig bland flyktingar och immigranter.

I Spanien är det dock lite annorlunda då långt färre återvänder. Man känner bara till 186 personer som rest ut för att ansluta sig till IS. 60 procent av dem har marockanska rötter men uppehållstillstånd i Spanien. 30 procent är andra generationens invandrare och har därmed spanskt medborgarskap. De resterande har andra, vitt skilda bakgrunder. Tillsvidare känner de spanska myndigheterna bara till 30 personer som har återvänt och 15 av dessa sitter häktade, anklagade för terrorism. Detta bekymrar myndigheterna då de misstänker att även de andra kan ha återvänt med sikte på att utföra attentat, som de som setts i bland annat Frankrike, Tyskland och Belgien.

Därtill kommer hot från dem som inte har rest. Sedan 2004 har 692 personer gripits i Spanien misstänkta för planering av terrorattentat medan man förra året grep 187 personer, vilket är det näst högsta antalet gripna i Europa, efter Frankrike som toppar listan med 424 gripna personer. Under årets första nio månader har polisen gripit 33 personer.

Flera andra europeiska säkerhetstjänster är överens med de spanska och även Europol lyfter ett extra varnande finger för de hemvändande extremisterna, som är starkt radikaliserade och tränade för strid.

Vem kommer inte i håg den tidiga morgonen 11 mars 2004. Dagen när terrorismen verkligen blev verklighet i Spanien. Dagen då fyra bomber dödade 191 tågresenärer och sårade drygt 2 000 personer som var på väg in till stationen Atocha i Madrid. Al-Qaida tog på sig skulden och flera islamister dömdes i fallet. Det var Europas värsta terroristattack.

Efter den händelsen lär den spanska underrättelsetjänsten, CNI, ha meddelat att man visste att det rådde en allvarlig risk för ett attentat, men att andra myndigheter inte tog varningarna på allvar.

I kölvattnet av attentatet 2004 samt efter de många, som därefter drabbat andra europeiska länders tåg, bussar, torg och kyrkor, är nu alla på sin vakt.

Al-Ándalus, det moriska Spanien från år 711 och via den växande, kristna återerövringen fram till den slutliga år 1492 ska enligt många historiker och läroböcker ha varit ett tolerant och avancerat samhälle. I detta kunde kristna och judar leva sida vid sida i fred och praktisera deras religion i nivå med sina muslimska fränder. Kvinnor hade olika rättigheter. Vetenskapen och kulturen trivdes. Det gick faktiskt så bra att det ska vara tack vare de moriska lärda som den grekiska vetenskapen överlevde och att den medicinska vetenskapen och lantbruket utvecklades.
Generellt menar man att det var en stor glädje att leva i det muslimska Spanien.

Detta menar den spanska författaren Darío Fernández-Morera är en myt och han är naturligtvis inte den första som påstår det. Darío Fernández-Morera har en ph.d. från Harvard och är lektor vid Northwestern University i USA, och tidigare i år gav han ut boken The Myth of the Andalusian Paradise (boken är skriven på engelska). Denna bok har grundat för en muntlig strid mellan de stoiska forskarna på ena sidan och på den andra de som alltid har haft svårt att tro på möjligheten att Al-Ándalus var det perfekta samhället. Bland de sistnämnda placerarar Darío Fernández-Morera sig med sin åsikt, som är saklig och väldokumenterad.
Bland hans argument finns:
• Morerna kom inte till ett bakåtsträvande, västgotiskt och kristet land utan till ett sofistikerat samhälle.
• De brände kyrkor och bibliotek där de drog fram på den iberiska halvön.
• År 981 härjade Al-Mansur staden León. Han ska ha låtit ett enda torn stå kvar som bevis på stadens prakt, som han kunde ödelägga.
• Bysantinska munkar arbetade redan innan år 711 på att översätta grekiska texter till latin (här säger Darío Fernández-Morera att han är överens med den franska författaren Sylvain Gouguenheim, som 2008 sa att det var syriska kristna som hade gjort många översättningar. Han blev kallad islamofob).
• Slaveri, även sexslavar, var en del av vardagen. En vit kvinna kostade mer än en stark, afrikansk man.
• Även småpojkar såldes som slavar. Många kastrerades vid en viss ålder och arbetade som eunucker vid palatsen.
• Kvinnor kunde bli läkare – med uppgift att ta hand om omskärelser.
• Kristna och judar skulle betala en speciell skatt (jizaya), som kan jämföras med maffians skyddspeng.
• Sharialagar var gällande.
• Musikinstrument beslagtogs.
• Kristna och judar ansågs vara orena. De fick inte gå förbi muslimska begravningsplatser och muslimer skulle helst inte röra någonting som en icke-muslim hade rört vid.
• Kristna och judar, som öppet visade sin tro, förföljdes och avrättades oftast genom halshuggning, pålning, korsfästelse eller stening.