Gaucin – en charmerande vit by i bergen

Gaucin ligger väster om Málaga, i La Serranía de Ronda och byn har ett helt unikt läge, eftersom den ligger på en ”sadel” mellan två dalar. Det är en av Andalusiens mest kända vita byar och om man inte har besökt den måste man se till att komma dit.

I Gaucin kan man uppleva både charm, historia, god mat och ett vilt berg.

Gaucin ligger väster om Málaga, i La Serranía de Ronda och byn har ett helt unikt läge, eftersom den ligger på en ”sadel” mellan två dalar. Det är en av Andalusiens mest kända vita byar och om man inte har besökt den måste man se till att komma dit. På en liten bergskam över byn ligger det forntida fortet och byn har genom historien varit föremål för många erövringar. Faktiskt har det bott människor här ända sedan förhistorisk tid och både Ibererna, Fenicierna, Romarna, Västgötarna, Maurerna och Fransmännen har erövrat byn, så det är ett eftertraktat plats vi skall besöka.

På Internet hittade vi Hotel ”El Caballo Andaluz” och det var verkligen ett fynd, då det visade sig överstiga våra förväntningar. Hotellet ligger i utkanten av byn, rakt ovanför bensinstationen och så snart vi fick syn på fasaden tyckte vi om stället. Inne i receptionen blir vi hälsade välkomna av en äldre herre och även om han talar bra spanska, misstänker vi att han inte är infödd spanjor. Vi blir visade till vårt fina rum med en fantastisk utsikt över dalen och eftersom restaurangen ser inbjudande ut, beslutar vi att äta vår middag där. Det serveras en 3-rätters meny för 15 € och det ser ju lovande ut då där finns en mängd olika rätter att välja mellan.

Det visar sig att herren heter Gino och är från Milano. Han var under 28 år kökschef på Grand Hotell och hur han hamnade i Gaucin vet bara gudarna, men meningen med mat, det vet han. Vi får därför serverat en meny, vars kvalitet och originalitet långt överstiger de 15 € som den kostar. Det är både sallad, minestrone (uhm!), varm getost med honung, fisk, kött och vegetariskt att välja mellan och till dessert är det glass och profiterolles med chokladsås, så vi är väldigt nöjda över de förmånliga priserna och den mycket goda kvalitet som bjöds. Läs mer om hotellet på www.hotelcaballoandaluz.es eller ring på tel. 952151147 för att reservera boende. Ett dubbelrum med balkong och utsikt kostar 78 € per natt inkl. frukost.
Nästa morgon blir vi serverade frukt, toast, juice och färskbryggt kaffe, nybakade croissanter till frukost. Och det är de bästa croissanter jag har ätit på spansk mark, skulle jag vilja påstå. Jag har därför inga problem med att rekommendera ”El Caballo Andaluz” å det varmaste.
Och nu skall vi ut och se på byn innan vi skall klättra upp på byns kännetecken ”El Hacho” de Gaucin. Förutom ”El Hacho” så har byn 4 sevärdheter som man kan läsa närmare om på www.gaucin.com.

Byn skall naturligtvis ses till fots, så vi låter bilen stå vid hotellet och går in mot centrum. Det första vi stöter på är det gamla klostret, men det kan bara beskådas utifrån, så vi står nere på gatan och beundrar det speciella klocktornet. Kort därefter passerar vi den gamla ”källan” från 1628 vid byns centrum.

Men huvudattraktionen är borgen, så vi följer skyltarna mot ”El castillo”. På vägen passerar vi kyrkan från 1487, som byggdes efter ”La Reconquista” ovanpå resterna av en arabisk moské. I dag är kyrkan dock stängd, så vi kan inte komma in och se den ganska nya interiören som gjordes efter att kyrkan blev totalt vandaliserad under inbördeskriget.
En fin gammal stig med bro, leder oss upp till borgen och innanför borgsporten finns en liten ”ermita” eller helgedom, som blev byggd efter att Jesusbarnet 1536 visade sig för den lokala munken Juan de Dios.
Borgen heter Castillo del Águila (örnborgen) och det heter den med rätta, för vi är knappt genom porten förrän vi får syn på en stor örn som svävar över våra huvuden. Utsikten från borgen är fantastisk då man kan se ut över de två dalarna mot öst och väst, som Gaucin ligger och blickar ut över.

Nu har jag ju sett många borgar under årens lopp, men jag måste säga att Gaucins borg är mer sympatisk och trevlig (om man kan säga det om en borg) än de flesta andra jag har besökt. Det odlas grönsaker lite utanför borgen och där är blomstrande fruktträd inne på gården. Tornet är välbevarat, gårdsmiljön är fin och det finns en hel del murar att se.
Man kan gå upp i tornet och därefter ut i den andra ändan av borggården, varifrån man har en fantastisk utsikt mot klocktornet. Därifrån går det en stig ner till byn, så man behöver inte gå ner samma väg som man kom upp.

Och nu skall vi upp på ”El Hacho”. Stigen upp till toppen av detta berg startar lite bakom bensinstationen, som ju ligger lite ovanför vårt hotell, så vi måste återvända till bilen och ta vandrarstövlar på, fatta stavarna, vatten och matsäckar. El Hacho är 1012 meter högt och då byn ligger ca: 640 meter över havet, har vi 370 höjdmeter att bestiga. Det är ju egentligen ingenting, så vi kastar oss outtröttliga ut på bestigningen. Det går mycket lätt den första halvtimmen, men så blir det bara jättebrant. Vi måste klättra över ett staket och nu ringlar en smal stig sig uppför bergssidan.

Det är så brant att vi är beredda att ge upp, så jag får påminna väninnorna om att det är bara mesar som ger upp halvvägs. Det hjälpte och efter 5 kvarter står vi uppe på toppen. Dessvärre är det ganska disigt, så vi kan varken se Gibraltar eller Afrika, vilket man annars kan se en klar dag.

Vi äter vår matsäck uppe på toppen och glädjer oss över att ännu en gång vara på ”the top of the world”. Vi kan konstatera att vi är de enda på berget denna lördag. De andra vi mött gav upp halvvägs, så vi känner oss extra coola och nöjda. På nerfärden är vi mycket glada över våra stavar, för utan dem hade det inte varit lätt att gå turen varken upp eller ner. Särskilt nerför var stavarna ovärderliga och kom bara ihåg att höja höjden med 10 cm före nerfärden – så ger stavarna mer stöd.

Sent på eftermiddagen är vi åter nere vid bilen och kan glädja oss över ännu en fantastisk utflykt.

Kombinera utflykten med ett besök hos den svenske vinbonden Rickard Enkvist!