Resa med Club Nórdico till Sevilla

Innan tuppen hade galt och mörkret låg över Fuengirola, var det dags att stiga upp. Det var inte svårt, då jag visste vad som väntade. En snabb promenad med hunden, så frukost på stående fot – nu började gryningsljuset visa sig. Halv åtta, dags att ta sig till bussen, 30 morgonpigga resenärer, förväntansfulla. En stilla bön hade jag gjort – till vädrets makter – hoppas vi inte får regn dessa två dagar. Efter denna regniga och grå vinter behöver vi komma ut och se lite skönhet.
Och skönhet fick vi se, helt bedövande. Ett alldeles fantastiskt hotell checkade vi in på nära centrum i den äldre stadsdelen.
Vi startade med att promenera i de gamla judiska kvarteren – smala gränder och små vackra torg, där man verkligen upplevde att tiden stod still. Nästa mål var katedralen, som verkligen tog andan ur en. En verklig juvel i ordets rätta benämning. I det högra mittskeppet skulle Notre Dame i Paris utan vidare promenera in. Ni som inte sett katedralen – åk dit och beskåda detta gigantiska, mäktiga byggnadsverk.
Nästa punkt på programmet blev Alcázares Reales d v s de kungliga palatsbyggnaderna, som omtalas som Sevillas mest intressanta byggnadskomplex. Flera epoker har satt sina spår här. De tidigaste spåren sträcker sig tillbaka till det arabiska styret, d v s före år 1000 e. Kr. Det andades verkligen tid i detta byggnadsverk. Än i dag används vissa avdelningar av palatsen då nuvarande kungen besöker Sevilla.

Trötta i benen och med huvudet fullt av intryck, fick vi vila en stund innan kvällens aktivitet, ett besök på Museo del Baile Flamenco. Där fick vi njuta av riktig Sevilliansk flamencodans. Kvällens avslut blev en god middag med gott vin – sedan i säng med surr i huvudet och känslan av att här vill jag stanna några dagar till.
Dag två med nya äventyr. Promenad till Casa de Pilatos, som började byggas 1492 och har en lång och intressant historia med sina olika byggnadsstilar, patios och trädgårdar, utsirade tak, rum där väggarna var klädda i olika kvadratiska kakelmönster. Kakel så vackert att det inte går att beskriva, det skall ses.
Nästa stopp blev Plaza de España med Palacio Español, en enorm halvcirkelformad byggnad. Cirkeln sluts av en kanal med vackra broar över till ett parkområde. Detta byggnadsverk uppfördes 1929-30 i samband med den stora spansk/amerikanska utställningen. Imponerande att se de stora kakelbilderna som beskriver de olika provinshuvudstäderna. Ytterligare ett byggnadsverk som tog andan ur en.
Bussen väntar och nu är vi på väg till Itálica, den romerska bosättningen som sägs vara den första som var permanent på den Iberiska halvön. Itálica började byggas ca 200 år f. Kr. och blev redan från början en storslagen stad. Kejsar Hadrianus föddes här av en adelsfamilj bosatt i Itálica. Han var romersk kejsare mellan 117 och 138 e. Kr. En storslagen man med vida vyer. Han byggde Hadrianus mur tvärs över norra England från kust till kust och ett enormt palats Villa Adriana i Tivoli utanför Rom. Så vi kan förstå att han också har satt sin prägel på Itálica. Man har räddat många mosaikgolv som vittnar om stadens stora betydelse. Amfiteatern talade sitt tydliga språk – en gigantisk anläggning med plats för ca 25 000.
Det var mycket intressant att få vandra omkring här och känna tidens vingslag. Fler utgrävningar är planerade och jag kommer gärna tillbaka.
Dags att vända hem igen, mätta och belåtna på alla intryck. Vädret höll sitt löfte, men precis innan vi kom till Fuengirola kom det lite regnstänk.
Tack för en fin guidning, som alltid, Magdalena Thomell – vi återkommer med nya äventyr.