Allmänna regler om arvsrätt för svenskar i Spanien

Hur man praktiskt går till väga för att förrätta bouppteckning och arvskifte i Spanien m.m.

I vilket land ska bouppteckning och arvskifte ske?
Den svenska medborgare som har bott en tid i Spanien och som bor här vid sin bortgång har alltsomoftast även en del eller all sin egendom i Spanien. På grund av skillnaden på medborg-arskapsland respektive hemvistland, uppstår en intressant, men likaså komplicerad, situation där det juridiska samspelet mellan Sverige och Spanien står i centrum.
Den svenska lagen föreskriver att bouppteckning och arvskifte efter en svensk medborgare ska göras i Sverige enligt de regler som den svenska lagen föreskriver.
Den s.k. universalitetsprincipen ska tillämpas vilket innebär att det svenska förfarandet ska omfatta såväl egendom som finns i Sverige som sådan som finns i utlandet, t.ex. i Spanien. Den spanska lagen säger motsatsvis samma sak gällande utländska medborgare som har sitt hemvist i Spanien.
Rent generellt, den internationella arvsrätten bygger på två principer, universalitetsprincipen och territorialitetsprincipen. Den första betyder i praktiken att hela handläggningen av ett dödsbo ska ske bara i ett land och omfatta all den avlidnes egendom ”worldwide”. Fördelen med den här principen är att den erbjuder ett helhetsgrepp. Nackdelen däremot är att det ofta inte fungerar i praktiken.
Teoretiskt sett ska alltså bouppteckning och arvskifte rörande all egendom göras i såväl Sverige som Spanien. Det finns dock olika möjligheter att i praktiken minska omfattningen av detta dubbelarbete. Det exakta tillvägagångssättet i ett specifikt fall beror dock mycket på särdragen i just det fallet.

Välj begynnelseland för förfarandet
Det går till på olika sätt beroende på i vilket land man så att säga ”börjar” – Sverige eller Spanien.
Om boutredning och skifte gjorts i Spanien efter den avlidne, kan detta erkännas såsom gällande även i Sverige, om en särskild ansökan lämnas in och vissa i lagen angivna, ganska stränga, förutsättningar är uppfyllda. Vid en godkänd ansökan behöver man inte göra om hela proceduren i Sverige igen, utan skiftet kan verkställas enbart med grund i den bifallna ansökan.
Om boutredning och skifte istället gjorts i Sverige är det lite annorlunda. Eventuella boupptecknings- och arvskifteshandlingar som upprättats i Sverige kan accepteras i Spanien, men inte rakt av. För att egendom som finns i Spanien ska kunna skiftas ut till delägarna gäller nämligen, såsom påpekades i den förra artikeln, att formalia rörande boutredning och arvskifte ska följa den spanska lagens föreskrifter.
Det måste dock inte vara så att både bouppteckning och arvskifteshandling upprättats innan man försöker lösa ut egendom i det andra landet. Tvärtom är det oftast så att man sköter båda förfarandena parallellt.

Hur går det till i Spanien?
Eftersom tidsfristen för inlämnande av boupp-teckning är kortare i Sverige än i Spanien (3 respektive 6 månader), lämnas oftast en bouppteckning in i Sverige som första steg.
Därefter ska den svenska bouppteckning apostiljeras av svensk notarius publicus samt översätts till spanska och därvid ges en spansk utformning.
För att styrka att dess materiella innehåll, d.v.s. arvsfördelningen, verkligen är i överensstämmelse med svensk lag måste man därtill införskaffa ett lagintyg från Notarius Publicus i Sverige.
Att även en arvskifteshandling har upprättats som utvisar arvsfördelningen och som alla berörda parter har skrivit under och således godkänt, spelar ingen roll utan lagintyg som styrker förenligheten med svensk lag måste ändå införskaffas. Inte heller ett testamente gör någon skillnad i detta hänseende.
Om det däremot finns ett spanskregistrerat testamente så kan detta till och med ersätta en bouppteckning. I så fall räcker det med att hämta ut testamentet samt ordna med ett lagintyg. Dessa två handlingar tillsammans kan sedan utgöra grund för att skifta loss den egendom som finns i Spanien.
Jag vill här återigen påpeka att det egentligen är så att all egendom ska tas upp i såväl det svenska som det spanska skiftet. Med tanke på att Sverige är medborgarskapslandet och det finns arvsskatt i Spanien men inte i Sverige, kan det dock synas vara motiverat att inte ta upp annan egendom än den spanska i det spanska skiftet. I det svenska kan däremot all egendom redovisas.

Arvsskatt
Arvsskatten avskaffades i Sverige årsskiftet 2005/2006, men i Spanien finns den alltjämt.
Den som ärver egendom i Spanien är skyldig att betala skatt på arvet utifrån en progressiv skala; d.v.s. procentsatsen som tas ut i skatt blir högre ju större arvslotten är. Dessutom är skatten högre för avlägsna respektive mer förmögna släktingar. Dessa får nämligen sin skatt multiplicerad med upp till 2,4 procent beroende på storleken på arvslott.

Bodelning
Påpekas kan dock att om den avlidne var gift ska skiftet, precis som i Sverige, föregås av bodelning och den bodelningslott som den efterlevande maken erhåller på så vis är skatte-fri. Så var det även i Sverige innan arvskatten avskaffades där.

Skattefria grundavdrag
Den arvslott som arvskatten ska dras från kan minskas med s.k. skattefria avdrag som är olika stora beroende på vilket släktskap du har till den avlidne. T.ex. bröstarvingar och eventuell efterlevande make eller maka har rätt till ca 16 000 euro, medan syskon och kusiner har rätt till ca 8 000 euro i avdrag .
Testamentstagare som inte är släkt med den avlidne har inte rätt till avdrag.
Det finns även särkilda avdrag som endast gäller för arvinge som är skattskriven i Spanien. Vi återkommer till dessa avdrag när vi behandlar närmare arvsskatten i kommande artiklar.

Behörig myndighet
Arvsskatten ska som huvudregel inbetalas senast 6 månader från dödsdagen. Vissa möjlig-heter till anstånd finns dock. Inbetalning sker till olika myndigheter beroende på om den avlidne hade hemvist i Spanien eller inte.