Consuegra – staden vid foten av åsen där Don Quijotes jättar står

Consuegra ligger i Kastilien-La Mancha, lite mindre än 400 km från Málaga, och detta är en fin plats att övernatta på om man bilar till Sverige. Staden ligger så nära motorvägen A4 att man kan se åsryggen med väderkvarnarna från motorvägen. När nu dessa väderkvarnar är så berömda att de spelar huvudrollen i världens första roman: Miguel de Cervantes Don Quijote de la Mancha, så bör man ju ta en närmare titt på detta fenomen och den gamla staden. Här finns till och med ett sött litet hotell där man kan övernatta, så man bör helt enkelt inte missa ett besök här.

Text och foto av Else Byskov

Från din skoltid kommer du kanske ihåg berättelsen och den djärva riddaren Don Quijote de la Mancha, som på sin häst Rosinante och med sin trogna väpnare Sancho Panza (på åsna) angrep några av La Manchas väderkvarnar i tron om att de var jättar som skulle förstöra landet. Läs här vad Don Quijote, i sin skruvade fantasi, sa till sin väpnare:

” Lyckan bidrar i bästa fall till våra angelägenheter, och bättre än vi kunde önska och hoppas, för här, min vän Sancho Panza, ser jag på en och samma gång 30, om inte fler, av de hemska jättarna, med vilka jag tänker strida och slå ihjäl dem alla.”

”Vilka jättar?”, frågade Sancho Panza, ”Det som ses där är inga jättar, utan väderkvarnar och det, som tros vara armar är i själva verket vingarna, som snurrar i vinden för att starta kvarnarna.”

Men, Sancho Panzas protester hjälpte inte mycket och Don Quijote gick till angrepp mot väderkvarnarna vilket resulterade i att han slungades upp i luften, varmed han landade på marken med en smäll och skadades allvarligt.

Miguel de Cervantes (1547 – 1616) skrev början av Don Quijote när han satt i fängelse, där han satt på grund av misstanke om förskingring av skattepengar som han drev in åt staten. Men man kunde inte bevisa honom skyldig varför han släpptes efter ca åtta månader. Totalt skrev han tre band av Don Quijote under sina tre sista år i livet, och han hann aldrig få något erkännande för sitt verk medan han levde. Men senare har boken blivit mycket berömd och betraktas i dag som ett av de viktigaste litterära verken i historien. Boken finns i dag översatt till 140 språk.

Med Don Quijotes strid mot ”jättarna” gjorde Cervantes La Manchas väderkvarnar odödliga, varför Consuegra, med sina ca 10 000 invånare, är den mest besökta staden, efter Toledo, i Kastilien-La Mancha.

Väderkvarnarna och borgen, som ligger uppe på höjden mellan väderkvarnarna, lockar många besökare. Och själv får jag lov att säga att som naturfenomen är åsen mycket speciell. Den ligger helt ensam och omotiverat mitt på den Kastilianska högslätten och tronar över landskapet, trots att den ”bara” är 80 meter hög. Men uppifrån åsen har man en fantastisk och mycket speciell utsikt, för här står man liksom på ett fartyg mitt i ett hav med åkrar överallt runt omkring.

Den kastilianska högslätten sträcker ut sig över det mesta av Spanien, den utgör nämligen 400 000 km2, och då är det alltså ”bara” 106 000 km2 kvar till resten av landet, då Spaniens totala yta är 506 000 km.

I genomsnitt sträcker högslätten sig 650 m ö.h. och här råder ett inlandsklimat med kalla vintrar och varma somrar. På slätten odlas i stort sett bara spannmål, speciellt vete och korn. Och det var för att få vetet malet till mjöl som man på 1500-talet byggde de 13 ursprungliga väderkvarnarna på åsen vid Consuegra. I dag står tolv av dessa kvar, och alla har restaurerats och gjorts i ordning. Mellan väderkvarnarna ligger borgen, Castillo de la Muela, som är en mäktig byggnad som byggdes av den arabiska kalifen Almanzor på 900-talet. Men det var under La Reconquista (de kristnas återerövring av Spanien) som borgen fick sin storhetstid, då den utgjorde boende för ca 150 riddare och munkar.

Man kan köra hela vägen upp på åsen och parkera invid borgen, men man kan även gå dit upp längs en fin trappa, som börjar vid Consuegras centrumtorg, Plaza de España. Från torget går man upp längs Calle Cristo och i slutet av gatan börjar så trappan som leder upp till väderkvarnarna. Trappan sträcker sig upp 80 höjdmeter, men den är ingen match. Den första väderkvarnen kan man gå in i. Där inne finns det en bod där man kan köpa dryck, glass och smakprover på traktens nog mest kända produkt: osten manchego. Lite längre upp ligger borgen, men nu under coronatider är öppettiderna lite osäkra. När vi är här ser vi ingen skylt och jag blir lite sur över denna brist på information. Därför ringer jag till stadens turistkontor (tel. 925 475 731) och klagar. En vänlig dam svarar och säger att jag ska vänta vid ingången så kommer hon snart. Och hon kommer och visar runt både mig och ett japanskt par. Vi får en ordentlig guidad tur på knagglig engelska, men det hon saknar i språkväg vägs upp av hennes charm och inlevelse, så det är ett mycket trevligt besök. Guiden spelar till och med små rollspel och de japanska turisterna dubbas till riddare med ett träsvärd inne i kapellet och må svära evig trohet mot sin order.

Borgen är extremt befäst, så den har säkert varit ointaglig. Här bodde en prior med sina munkar samt en del korsriddare som tillhörde Riddarna av Jerusalem, även kallad Malteserorden, då den hade sitt huvudsäte på Malta 1530-1798. En del av denna orden bodde på borgen i Consuegra, vilket förklarar att malteserkorset ses på både skyltarna utanför borgen samt på stenläggningen på Plaza de España mitt inne i stan.

Den guidade turen tar 40 minuter och är mycket intressant. Vi betalar 7 euro för biljetten, som även gäller som inträde till stadens museum som ligger på Plaza de España, så jag beger mig av dit. Museet är öppet, men just när jag kommer dit pågår en guidad visning och jag får inte lov att gå runt själv. Dock får jag veta att Consuegra grundades redan innan vår tideräkning, för här fanns det nämligen stora mängder salt. Under romartiden var salt ett betalmedel (jfr. det spanska ordet för lön: salario) och staden ockuperades då av romarna. Detta var därför en rik stad, vilket i sin tur förklarar borgen.

Men nu ska jag tillbaka till hotellet, där Erik ligger dålig i sängen, så han har missat både borgen och väderkvarnarna.

Hotellet, som heter ”El Patio de los Jazmines”, är ett sött litet ruralt hotell som bara funnits i ett år. Ägaren är en mycket trevlig och hjälpsam man. Här finns bara sex rum samt en svit, och det är ett sådant där hotell som man verkligen vill hitta. Ett dubbelrum inklusive frukost kostar 81 euro, och det är ett fyndpris. Se: https://elpatiodelosjazmines.es/

På grund av alla turister finns det många bra restauranger i stan, men när vi är här, mitt under coronatiden, är restaurangerna bara öppna mitt på dagen, så vi får nöja oss med att äta i ett tält nere på Paseo Ramon y Cajal, som sträcker sig längs den torkade floden Río Amargiollo. Men det är okej och det enda valet vi har.

Det ska nu sägas att La Mancha och trakterna runt omkring Consuegra även är berömt för sin saffran. Denna krydda (som ju används i äkta paella – och som i Sverige används i lussekatter till jul) utgörs av pistillerna från krokusblomman. För att samla ihop 1 kg saffran krävs pistiller från 150 000-250 000 blommor, och dessa pistiller ska skördas för hand, så att säga att priset är högt är inte rättvist.

Efter att pistillerna skördats ska de torkas innan de kan säljas. Ett kilo saffran kostar ca 5 000 euro. På webbplatsen: https://consuegra.es/en/ kan man göra ett virtuellt besök i staden och bland annat se hur kvinnor sitter och plockar pistillerna från de vackra, lila saffranskrokusarna.