Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

”Vårt dagliga bröd” kan tas mer eller mindre bokstavligt men oavsett hälsoprofeternas ständiga predikan om hur lite näring det finns i vitt bröd, är det trots allt huvudingrediensen i det spanska naturfenomenet ”smörgåsen” – el bocadillo. Spanjorerna älskar bröd och de nya smalare tiderna har alltså inte fått spanjorerna att välja bort det.

Bocadillo betyder på svenska liten tugga, vilket ironiskt nog blivit namnet på smörgåsen, som är allt annat än en liten tugga. Arbetare och herdar har genom alla tider tagit ett stort och långt bröd med pålägg med sig för att klara en hård arbetsdag. Barnen tar det med sig på stranden och i skolan som matsäck. Som många andra specialiteter i det spanska köket är det omöjligt att ge ett specifikt recept på el bocadillo, men de mest representativa ingredienserna över hela landet är en färsk, spröd bit bröd med serranoskinka och manchego-ost

Från tidernas begynnelse

Brödet kom, enligt sägnen, till Spanien tillsammans med fenicierna och det var grekerna som kom med det första pålägget –så var bocadillon född.

Här kan man verkligen tala om en gammal tradition.

Basbocadillon, som man ser i vilken spansk bar som helst tidigt på morgonen, är ganska enkel; bröd med olja och salt. Även ute på landet ser man bönderna ta bröd, olja och salt med sig ut – en proteinrik och ganska sund måltid. Det är väl det vi kan kalla för urbocadillon – bocadillons moder.

Andalusiska barn äter en typ av bocadillo som mellanmål på eftermiddagen (merienda). En vit bulle som mor gör ett hål i och som sedan fylls med olivolja och rikligt med socker.

Klassikerna

Egentligen kan man fylla en bocadillo med allt möjligt – det finns typiska bocadillon från varje region, det går mode i det, det är social klass över det och så väljer man naturligtvis pålägg efter personlig smak.

Ett besök i områdets barer ger oss en mycket varierad bocadillo-meny att välja bland.

Serranoskinka är, som sagt, den mest kända och älskade versionen, och den serveras på flera sätt: med manchego-ost (jamón serrano y queso) eller med färsk tomatpuré (catalana). I Katalonien är det vanligt att rosta brödet och sedan gnida in det med en mogen tomat, tills man bara har skalet kvar i handen. Vill man ha en litet kraftigare smak, och samtidigt få i sig lite av den hälsosamma vitlöken, tar man en vitlöksklyfta och gnider in brödet, innan man tillsätter tomaten (kom ihåg att ju mer man gnider, desto starkare resultat, både för dig och din omgivning). Till slut häller man på lite god olivolja.

De spanska bröden är spröda och fasta i konsistensen och vill man ha på mycket pålägg, tar man bara bort lite av inkråmet. Och pålägget, ja det kan som sagt vara vad som helst – även rester från gårdagen – inklusive såsen. Tryck lätt ihop bocadillon, vira in den i foliepapper och vips, så är den mättande frukosten klar – tillsammans med 1.000 kalorier per kubikcentimeter.

Man kan välja bland många traditionsenliga specialiteter: bocadillo med tortilla de patatas, potatisomelett, bocadillo med calamares a la romana (bläckfiskringar). Båda kan ätas med majonnäs eller ali-oli – och här passar en kall öl in i bilden. En kraftigare variant här i Málaga är påläggstypen manteca colorá eller chicharrones. Det är restprodukter från tillredningen av lomo en manteca, en av de dyraste grisspecialiteterna, där grisens fläskfilé steks i grisfett och därmed kan konserveras. Det finns två varianter, den ena är naturell och den andra med paprika. I affärerna kan man hitta både rent grisfett från stekningen (manteca blanca, vitt fett, eller manteca colorá, rött fett med paprika). Och manteca med fläskfile-bitar (chicharrones). Denna typ av bocadillos kan inte rekommenderas personer med kolesterolproblem men är dock en av de bästa om man skall utföra hårt fysiskt arbete – smaken är dessutom förstklassig.

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco