Kommer spanjorerna någonsin att komma i tid?

Kommer spanjorerna någonsin att komma i tid?

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Sydeuropéernas avslappnade förhållande till tid accepteras som en universell sanning, men är det verkligen så?

Spanjorer är världsberömda för att vara allt annat än punktliga. Spanien beskrivs ofta som ett evigt mañana-samhälle, där allt och alla ligger efter i tidsplanen. Det finns såklart undantag i ett sådant nationellt påstående, men talar jag om majoriteten av invånarna i vår lilla stad i södra delen av landet har termen ”att komma i tid” ganska flexibla gränser. Vi kände till denna allmänna egenskap innan vi flyttade hit, men det är en sak att vara medveten om de lokala vanorna att komma sent och någonting helt annat att leva med tidsramar som är “más o menos” (mer eller mindre).

På grund av detta bestämde jag mig för att göra en liten informell kulturundersökning i vårt kvarter, för att försöka förstå varför spanjorer, eller åtminstone spanjorerna i södra Spanien, aldrig kommer i tid.

Klockor kan dateras tusentals år tillbaka, så punktlighet bör nu vara en naturlig vana för mänskligheten. Men trots att alla invånare på kusten gissningsvis äger minst en analog eller digital klocka, och trots att varje bar, slaktare, apotek och många gathörn har ett stort väggur, och trots att kyrkklockorna ringer stup i ett för att påminna om tiden, kan du aldrig förvänta dig att ett möte sker den tid man kommit överens om. Jag pratar inte bara om att träffa vänner, då även vi svenskar tillåter oss att komma några minuter för sent, nu tänker jag på alla typer av avtalade möten – möten med advokat, tandläkare, bröllop eller officiella möten hos kommunen.

Redan efter några veckor på den iberiska kontinenten insåg vi att om en hantverkare lovade att komma om en timme skulle vi i bästa fall se honom någon gång på kvällen, men mer troligt nästa dag. Om han lovade att komma under helgen, lärde vi oss att vi inte skulle komma att se honom förrän om två veckor, och garanterade han att jobbet skulle göras nästa månad, så lärde vi oss att vi lika gärna kunde glömma allt om det.

Vid flera tillfällen har vi sett lokala hantverkare prata i mobiltelefon och svara personen på andra sidan linjen att de är ”en camino”, vilket betyder att de är på väg. Ofta är de inte det! Sanningen är att personen, som i detta fall är rörmokare, har huvudet under diskbänken hos sin nuvarande kund. Vid andra tillfällen har de precis satt sig ned med sitt dagliga morgondrama på den lokala baren medan de lovar personen i telefonen att de bara är några sekunder bort.

Det första att vara medveten om när det kommer till andalusiernas uppfattning av tid är att inga av dessa löften har gjorts för att mena någonting illa. Ingen ser dem som lögner, minst av allt personen som säger dem. Det handlar om avsikt, och det är ärligt.

För det andra får man inte glömma bort människors natur, vars särart och temperament är mer passionerat här och därför är de generellt mer spontana än människor från norra breddgrader.

Kan det vara så att det finns fundamentala skillnader i vår fysiologiska sammansättning, inte bara kulturellt utan genetiskt?

För att undvika stress och besvikelse måste vi bara inse att andalusiernas uppfattning av tid helt annan än vår. Människor här är fullt medvetna om att de normalt är sena, men eftersom alla gör likadant och eftersom alla följer samma spelregler så är det inte ett problem, åtminstone inte för dem. När vi gick med i en lokal vandringsgrupp skämtade de ofta om ”la hora inglésa” (engelsk tid) kontra ”la hora española” (spansk tid). För dem var inte det viktiga att vi började prick kl. 8.30 utan i stället att alla hade fått en redig kopp kaffe innan vi gav oss iväg. Vad var problemet om vi började lite senare än planerat? Ingen led av det, förutom möjligtvis vi – de alldeles för stressade utlänningarna med vår punktlighet.

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco