Ligger svenskarna också som de bäddat?

Det har nu gått två år sedan EU mobiliserade historiens största ekonomiska hjälppaket. Covid-19 hade skakat om flera medlemsländers ekonomi så hårt att det var tal om en direkt ekonomisk återuppbyggnad av en del EU-länder. Ett av dessa var Spanien – igen. Ytterligare en gång spred EU ut ett säkerhetsnät under den spanska ekonomin, precis som det gjordes efter finanskrisen -08. Det var både sympatiskt och klokt. Sympatiskt för att EU baseras på att lyfta tillsammans. Och klokt för EU inte kan fortsätta som en samlad stark enhet om de ekonomiskt sårbara i söder faller bort.

Trots det blev det tuffa förhandlingar kring de stora hjälppaketen. En liten handfull medlemsländer var helt enkelt inte intresserade av att Spanien och några andra medelhavsländer skulle tilldelas en så stor del av kakan. Det var särskilt Sverige, Danmark, Finland och Holland som opponerade sig. ”Spanjorerna får ligga som de bäddat”, sas det. Just det har jag hört jag vet inte hur många gånger i alla möjliga sammanhang. Och ja – det ligger väl något i det. Spanien har aldrig varit i närheten av att tilldelas en medalj för bra förvaltning. Men det är inte heller alla som är födda i en välbäddad säng från Hästens. Kommentaren ”som man bäddar får man ligga” är alldeles för trångsynt. Särskilt nu när vi står med bägge fötterna i en ny kris – en energikris. Jag ska inte uttala mig om hur svenskarna har bäddat. I stället vet jag i vilket sits de har satt sig: i en dyr sådan. Majoriteten av de senaste tio årens nya bostadsägare har fallit för dyra lägenheter, stora hus och inte tvekat inför att ta stora bostadslån. Det är sunt att tänka att man inte ska leva utöver sin förmåga, men sådana tankar har hamnat i glömska ihop med de ”hemska” tankarna på räntehöjningar och höga energipriser, som nu fullständigt tar de högt belånade svenskarna på sängen. Detta trots att vi alla har vetat – eller bör ha vetat – att nollräntornas tid är lånad tid samt att energin sålts till lågpris sedan monopolen upphörde. Särskilt energipriserna stör nattsömnen hos de svenska husägarna som nu fruktar vinterns elräkningar, som förväntas bli både två, tre och fyra gånger högre än förra vintern. Vidare finns det risk för att tusentals svenska familjer antingen tvingas gå ifrån hus och hem eller kasta sig ut i desperata lånelösningar för att kunna bo kvar i sina bostäder.

Det är första gången någonsin som jag noterar att nervositeten sprider sig bland skandinaver. Precis som i Bryssel pratas det om nya energikällor, men – låt oss nu vara helt ärliga – infrastrukturen till det finns inte i norr.

Därför heter hoppet EU, där man för fullt håller på att organisera framtida kollektiva energiavtal som både ska säkra stora mängder energi och förnuftiga priser till alla medlemsländer. Det är precis som med covid-19-vaccinerna. Och undrar om det inte också kommer att skapas ett nytt stort hjälppaket till de länder och de personer som lider mest under den nuvarande energikrisen. Sker detta behöver man inte spendera mer än två sekunder på att tänka kring den ljumma spanska attityden. Man tar ett stort steg bakåt, så att man blixtsnabbt får en massa energi och hjälp till de länder som har mest behov av det – bland dessa de skandinaviska länderna, som troligtvis kan komma att få det svårt att hålla värmen.

Det är just detta som är så viktigt och imponerande med EU. Vi lyfter tillsammans, i flock. ALLTID.

Och ingen glöms bort. ALDRIG. Oavsett hur man har bäddat.