Lorcas födelsehem, den gröna geckon och de första européerna

Under coronapandemin fick man fram till maj i fjol inte korsa provinsgränserna i Andalusien, vilket för oss innebar att vi snällt fick hålla oss innanför Granadaprovinsens gränser. Men det var faktiskt inte så illa, för det gav oss möjlighet att gå på upptäcktsfärd i vår provins allra yttersta hörn. Vi hittade många spännande saker såsom okända byar, fantastiska landskap, små fina hotell ute på landsbygden och spår efter de allra första européerna, eller mer exakt, spår efter homo ergaster. Dessa har vi aldrig hört talas om tidigare och vi förvånas över att det bott människor i Granadaprovinsen för 1,4 miljoner år sedan. Vem kunde ha trott det?

Utan pandemin hade vi förmodligen aldrig upptäckt vilket rikt kulturarv Granadaprovinsen faktiskt har. Det är ganska häpnadsväckande att det förutom fynd från förhistorisk tid, stenålder och bronsålder även finns så fantastisk och mycket vacker natur med även geologiska rariteter. Alla dessa fynd har fått provinsens framsynta och kloka att grunda El Geoparque de Granada www.geoparquedegranada.com/el-geoparque/ där alla fynd finns. Parken är enorm: 4 722 km2! I juli 2020 togs den med i Unescos kulturarvsprogram, så det inger respekt. Det finns så mycket att se så det skulle ta månader att se allt. Men någonstans ska man börja, så vi börjar med att besöka Lorcas födelsehem i Fuente Vaqueros, strax väster om Granada.

Federico García Lorca är en av Spaniens största poeter och författare, och hans rykte har nått långt utanför landets gränser. Han föddes i byn Fuente Vaqueros, som ligger mitt i ”la vega granadina” – Granadas skafferi, som ligger på slätten väster om staden. Här gick det att odla allt, men det var framför allt tobak och spannmål som odlades mest. Lorcas far var en välbärgad markägare och Lorcas födelsehem präglades av välstånd. Här föddes han i juni 1898, som den äldsta av fem barn.

Det är roligt att se huset och höra om familjens liv. Federico lyckades bli ganska berömd under sitt korta liv, speciellt på grund av sina dikter men även på grund av sina pjäser, som speglade en samhällskritik, särskilt då de fokuserade på de mycket dåliga villkoren som kvinnor levde under i början av 1900-talet. Om man som kvinna inte gifte sig och fick barn så var man inte mycket värd. Lorcas mest kända pjäser är troligtvis: Blodbröllop och Bernarda Albas Hus.

Lorca tillhörde naturligtvis den intellektuella eliten i Granada, och då han dessutom var vänsterorienterad och homosexuell var han inte viktigt för Franco-styret. Lorca togs således till fånga och dödades av Francos mannar i gryningen den 18 augusti 1936. Hans kropp dumpades i en massgrav och har därför inte kunnat identifieras senare. Lorca blev bara 38 år, men under sitt korta liv lyckades han sätta sin mycket vackra prägel på spansk litteratur och kultur. Ett besök i hans födelsehem kan verkligen rekommenderas. Det ges en guidad visning varje heltimme från kl. 10 till 13 varje dag. Se: www.universolorca.com/lugar/ där det även hänvisas till andra platser med anknytning till Lorca.

Nu kör vi norrut. Vi vill nämligen utforska den norra och sällan besökta delen av Granadaprovinsen. Vi tar motorvägen mot Murcia och svänger av vid avfart 25 mot Pozo Alcón. Vägen leder över dammen till den enorma vattenreservoaren Embalse de Negratín. I Pozo Alcón tar vi den mycket vackra vägen A 326 mot Huéscar, som längs en lång sträcka löper strax söder om bergen som utgör nationalparken Cazorla. Här befinner vi oss i ett vackert och böljande jordbrukslandskap där det odlas mycket mandel och körsbär. En promenad genom detta landskap i februari, när mandelträden blommar, är ett måste. På nätet har vi hittat det lilla rurala hotellet El Geco Verde, som ligger söder om vägen mellan Pozo Alcón och Castril, och där ska vi bo. Se: www.elgecoverde.com/ Man får en noggrann vägbeskrivning när man bokar.

Det lilla hotellet ligger i en stor ombyggd ”casa de campo” (lantgård) och detta har varit ett hotell i 15 år. Hotellet drivs av en italiensk dam och kanske även en man, men någon man såg vi inte skymten av. Det ligger verkligen mitt i ingenstans och det är väldigt lugnt och fridfullt, och rustikt och lantligt. Middag går att beställa och består av tre rätter för 15 euro per person, och maten är god. Det är en härlig vistelse.

Efter en lugn natt fortsätter vi på vackra A 326 mot Castril, som vi har besökt flera gånger tidigare och som har en fin ”pasarela” (promenadbro) som leder över floden. I dag kör vi bara förbi, för vi ska ju fortsätta till Huéscar, 27 km. längre österut. Egentligen har Huéscar inga direkta sevärdheter men vi stannar ändå där och tar en promenad runt i staden. Och jo, staden är väldigt trevlig med sitt torg i centrum och en stor kyrka. Det är liv och rörelse och då staden ligger långt ifrån andra städer med shoppingmöjligheter så använder alla de lokala butikerna, och på detta sätt har staden liv och välstånd. I Huéscar bor 7 200 personer, som huvudsakligen livnär sig på jordbruk.

Och nu ska vi åka vidare till orten Orce, 15 km, söderut. Orce hamnade på kartan när det där hittades spår efter de första européerna, som bodde där för 1,4 miljoner år sedan. Det har byggts ett museum vid själva fyndplatsen, se: ww.orce.es/museo-primeros-pobladores-de-europa/

Fyndet i Ocre var en bit av ett kranium som tros härstamma från homo ergaster – som kan klassas som en underkategori till homo erectus (den upprättgående människan) som levde i Afrika för ca 2 miljoner år sedan. Forskarna diskuterar om homo ergaster och homo erectus är samma eller underarter, men nog om det. Saken är den att här vid El Altiplano de Granada har man hittat spår efter de allra första européerna. Och det är en stor sensation, för vem skulle ha trott det? Länge ansågs neandertalarna vara de äldsta européerna, och de levde från 200 000 till 40 000 f.Kr. men nu har man alltså hittat en skelettdel som är över 1 miljon år äldre! Tillsammans med kraniumbiten har det hittats skelettdelar av sabeltandade tigrar, noshörningar, stortandade björnar och mammutar. Allt detta går att se på museet där det även visas en lite ofrivilligt rolig film föreställande en homo ergaster som går omkring naken och verkar lite vilsen. För rollen som homo ergaster har man valt en lokal man med det mest primitiva utseenden, men han är för tjock för rollen och verkar inte riktigt trovärdig. Men det är lite roligt och ett besök på museet är ett måste.

Staden Orce har också annat att erbjuda, som en enorm borg, Alcazaba de las Siete Torres, från 1600-talet.

I centrum ges det en gratis rundtur kl. 13 och den utgår ifrån turistbyrån som ligger i Calle Tiendes 18 – precis vid centrumtorget.

Och nu när man här hittat ett så betydande fynd av människor från 1,4 miljoner år sedan måste man ju använda sig av det för att locka turister. Därför har det skapats en lång vandringsled som heter: Gran Senda de los Primeros Pobladores (de första nybyggarnas rutt). Den är 143 km lång och tar sex dagar att gå. Denna vandringsled börjar och slutar i Huéscar och passerar städerna: Castril, Castilléjar, Galera, Orce och Puebla de Don Fadrique. Jag blir oerhört lockad att gå vandringen och genom att googla Mapa-Ruta-primeros-pobladores-de-Europa kan du hitta en översiktskarta och en etappbeskrivning. Vissa etapper är över 30 km och andra är mellan 12-15 km, men då det inte handlar om speciellt många höjdmeter bör det vara möjligt. Och tack vare att etapperna går mellan de nämnda städerna bör det vara möjligt att hitta övernattningsställen. Om jag en gång går denna vandring blir En Suecos läsare de första som får läsa om det!