”Jag ska inte vara bland de första att vaccineras, då man inte känner till biverkningarna ännu”, har du säkert redan både läst och hört otaliga gånger, ofta efterföljt av flera konspirationsteorier (speciellt på sociala medier).
Jag håller mig ifrån dessa ändlösa diskussioner. För mig själv tänker jag bara två tankar; de kommer här:
Min första tanke är: Ingen av oss blir ”bland de första” att vaccineras. Vaccinen från Pfizer, Moderna och Oxford/AstraZeneca har redan sedan augusti/september testats på mellan 15 000-50 000 försökspersoner. Erbjuds vi att vaccinera oss under årets andra kvartal kan vi sälla oss till skaran av alla vuxna i Sverige, som då ska ha erbjudits vaccin, liksom de 2,5 miljoner spanjorer och 25 miljoner européer som redan fått det lilla sticket. Och erbjuds vi vaccinet under sommaren, kan siffrorna multipliceras med både tre, fem och tio.
Min andra tanke är, frågan som jag fortfarande inte hört ett förnuftigt svar på: Vad skulle du göra om vaccinen inte tagits fram? – eller först skulle komma ut på marknaden om ”några år”? Faktum är att världen går på knäna – alltså riktigt nere på knäna. Visserligen märks det knappt i välbärgade nordeuropeiska länder, där en del bara förlorat några mindre, försumbara summor. Men tittar man lite längre än ens egen näsa räcker ser vi en utarmad värld som tappert kämpar för att överleva. Människor utan sparade tillgångar lever på familj och nya krediter. Människor som förr levde på knappa medel står nu i ”svältkön” för en måltid hos kommunala soppkök. Och när det kommer till alla världens fattiga och hungriga vågar jag inte ens tänka på vad de har gått igenom under året som varit. Men dem, vanan trogen, hör vi aldrig någonting om. Vi kan bara konstatera att dödssiffrorna och effekterna av epidemin på världsplan är mycket, mycket högre än de siffror som vi ser i vår priviligierade västvärld.
Det är just därför som jag nu säger att vi befinner oss mitt i ett tredje världskrig mot en kemisk bomb, som heter covid-19. Men nu är det här: coronavaccinet.
En del jublar, andra lägger benen på ryggen. Och jag funderar över om inte fler är lite fundersamma kring de nya vaccinen. ”Ska vi eller ska vi inte?”, frågar många sig. Det är helt mänskligt att tvivla när man står inför någonting nytt, men vi kan också se det från en annan vinkel och fråga oss själva: ”Ska vi leva eller ska vi överleva?”. Under det senaste året har vi överlevt – inte levt. Säger vi nej till vaccination säger vi också nej till en förändring – och så kan världen fortsätta i samma, miserabla lunk som nu. Vi har inte en bred palett av möjligheter men, tack vare vetenskapen, kan vi snart välja. Jag är överhuvudtaget inte imponerad av WHO:s roll i coronakrisen, men en sak har de rätt i: ”Aldrig tidigare har världen stått så enad och samarbetat så intensivt för att lyckas utveckla ett vaccin eller en medicin.” Tillsammans har man stöttat forskningen – både ekonomiskt och administrativt. Tack vare det har det bland annat gått så fort. Att jag skriver bland annat beror på att vi inte får glömma bort det 15-års förarbete, som började redan under 00-talet, då man startade flera olika forskningsprogram i rädsla för nya sorters influensor. Detta arbete har gett en grund till de vaccin som man sedan coronautbrottet har kunnat arbeta vidare på. Det är också på grund av detta som de första EU-medborgarna kunde få de nya covid-19-vaccinen redan innan årsskiftet 2020/2021.
Biverkningarna av vaccinen på kort sikt är få och ganska harmlösa. Skulle det, mot all förväntan, finnas långsiktiga biverkningar får vi först veta det om 10, 15 eller 20 år, precis som med alla andra vacciner och mediciner. Frågan är bara om vi har tid, råd och lust att vänta på det? Vi står ansikte mot ansikte med ett virus som just nu drabbar oss hårdare än någonsin tidigare. Förra våren hoppades vi på att viruset skulle försvinna av sig själv. I somras trodde vi att viruset skulle dö i sommarvärmen. Men vi hade fel – helt fel. Facit är att vi inte har en chans mot coronaviruset. Vi har bara ett vaccin. Så ta det.
Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tlf.: 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com
PUBLICERAD AV:
D.L. MA-126-2001