Palos de la Frontera – upptäcktsresandets vagga

Staden Palos är späckad med byggnader och museer, som berättar den fascinerande historien om den tiden då världen blev större, och det är både spännande och roligt att söka upp de platser där hela expeditionen blev verklighet. Det var inte lätt att ta fram skepp, proviant, pengar och besättning till detta, i dåtidens, vanvettiga projekt. Men här, strax söder om staden Huelva berättas historien om hur det trots allt lyckades.

Från Parador de Mazagón ska vi ut och besöka de platser som haft betydelse för upptäckten av Amerika, och de ligger här, precis runt hörnet, bara ca 14 km från paradoren. Vi börjar med klostret La Rábia, som ligger 4 km från Palos de la Frontera. Detta kloster hade stor betydelse för Columbus projekt, för det var här som han fick lov att bo mellan åren 1485-1492. Klostret tillhörde franciskanerorden och han fick mycket stöd av munkarna, och det var de som satte honom i kontakt med Pinzón-familjen, utan vars hjälp expeditionen aldrig varit möjlig.

Klostret är mycket vackert, ja, det är ett av de mest autentiska kloster jag besökt. Det byggdes på 1400-talet och det mesta av det står kvar där, än i dag, som det stod på den tiden; med patior, matsal, kyrka, stora och små möteslokaler och en autentisk munkkällare. I den stora mötessalen på första våningen skrevs viktiga dokument under av de inblandade parterna, och i alla fall jag hörde historiens vingslag när jag stod där i det vackra rummet med högt till tak.

Men hur fick Columbus egentligen idén om att han kunde hitta Japan genom att segla västerut? Jo, bland dåtidens kartologer började man tro att jorden inte var platt, utan faktiskt rund. Det var naturligtvis en kättersk tanke, som mötte stort motstånd hos prästerskapet, men det fanns även människor med visioner, som inte köpte kyrkans påstående om att Gud hade skapat jorden platt, och därmed basta! Bland dessa visionärer fanns Toscanelli, som var astrolog och kosmograf, och han hade ritat upp en karta som Columbus hade fått i sin ägo. Kartan kan ses på internet och den visar Kanarieöarna till höger och Zipangu till vänster med Atlanten där emellan. Men inte bara det: Columbus visste intuitivt att jorden var rund. Han var övertygad om detta och nu gällde det att få med sig andra på sin idé. Columbus var ju italienare och urfattig, så han behövde mycket hjälp.

Hjälp fick han dels från det katolska kungaparet Isabella och Ferdinand, och dels från familjen Pinzón, som var rika och mäktiga män i Palos. De var tre bröder: Martín, Vicente och Fernando. Martín var den äldsta och han var visionär och modig nog för att sätta in sitt eget skepp, La Pinta, i projektet. Han hade också stort inflytande i staden Palos, och det var han som övertalade männen, som kom att ingå i besättningen, om att vara med – mot betalning naturligtvis. Men i slutändan saknades det dock några stycken ändå, så fängelset i Palos öppnades och fångar därifrån frigavs med villkor att de följde med på resan. På så sätt samlades det ihop 120 män, som skulle bemanna de tre skeppen.

Den 3 augusti lättade den lilla flottan ankar från Palos med Columbus som kapten på Santa María, Martín Pinzón som kapten på La Pinta och Vicente Pinzón på La Niña. Det första målet var Kanarieöarna, som ju tillhörde Spanien.

Replikor av de tre skeppen, Santa María, La Pinta och La Niña, kan ses ett par hundra meter från La Rábida klostret, då man där byggt en kajanläggning och ett museum som visar skeppen och förklarar historien. Varje heltimme visas där även en video på 20 minuter. Jag tycker jättemycket om detta museum, som heter Muelle de las Carabelas. Här ligger alltså alla tre, och man får komma ombord och utforska vartenda hörn på dessa skepp, som byggdes till världsutställningen i Sevilla 1992.

Förutom skeppen har det också byggts två småbyar – en liten medeltida by samt en by som visar hur de infödda bodde.

Seglingen skedde inte utan problem, för Columbus hade sagt att det var 750 leguas (mil) över till Zipangu. Men det stämde ju inte, för jorden är ju mycket större än man trodde på den tiden. Därför började Columbus att föra en dubbel loggbok – en som stämde överens med de sagda 750 leguas samt en som stämde överens med den verkliga sträckan som de egentligen seglade, vilken ju var en aning längre. Men besättningen anade oråd och hotade med myteri om de inte vände om. Columbus fick lov att skicka bud efter Martín Pinzón, som de flesta hyste stort förtroende för, och han lyckades övertala dem om att fortsätta, med villkor att om de inte kom att se land inom tre dagar så skulle de vända om. Av de tre skeppen var det La Pinta som var det snabbaste och det mest sjödugliga, och det var från riggen på detta skepp som en matros, den 12 oktober, kunde ropa: ”Tierra!!! Tierra!!! Tierra!!!

På museet kan man se matrosen som fortfarande står och hänger uppe i riggen och ropar. Ja, det var en världshändelse, som fortfarande firas, och därför är den 12 oktober en helgdag i hela Spanien samt den spansktalade delen av Sydamerika.

Det var på ön Guanahaní som man gick i land, och den beboddes av Los Taíons, som gick runt helt nakna och bodde i fina hyddor.

Efter några dagar hos Los Taíons seglade de tre skeppen vidare, och Santa María kom ifrån de andra. På norrsidan av ön La Hispaniola (som i dag är politisk uppdelad i de två staterna Dominikanska Republiken och Haiti) gick Santa María på grund julnatten 1492. Skeppet kunde inte räddas, men hela besättningen lyckades bärga delar av det med hjälp av några infödingar, som ställde upp med sina kanoter. Och nu var goda råd dyra, Columbus fattade beslut om att bygga ett litet fort av resterna från Santa María och blev vän med hövdingen för infödingarna som hade hjälpt dem. Som tur är kom La Niña förbi den 6 januari, och därmed kunde Columbus komma hem. Han tvingades dock lämna kvar hela den 49 man stora besättningen på ön, för dem fanns det nämligen inte plats till på La Niña. Columbus lovade att kan skulle återvända till ön för att hämta dem, och det löftet höll han. 

Efter en svår seglats tillbaka över Atlanten anlände Columbus till Spanien den 12 mars 1493. Han mottogs av de katolska monarkerna Isabella och Ferdinand, och han både hyllades och ärades. Han utnämndes till vicekung över allt det som han upptäckt i monarkernas namn och fick 10 procent av allt som hans upptäckter kunde inbringa. Man hade hittat små mängder guld hos infödingarna, vilket naturligtvis gav blodad tand. Martín Pinzón anlände Spanien sjuk och svag, och dog bara ett par dagar efter ankomsten.

I Columbus andra expedition deltog 17 skepp och 1 500 män. De kastade loss den 23 september 1493. Det ska nu sägas att när Columbus äntligen kom tillbaka till fortet på La Hispaniola var alla 49 män som lämnats där döda. Det visade sig att infödingarna var kannibaler, men vilket öde de 49 männen mötte på ön är fortfarande okänt.

Columbus gjorde totalt fyra resor, men det är en annan historia.

I staden Palos kan man besöka Pinzón-brödernas hus. Detta byggdes på 1400-talet och står här fortfarande i dag, näst intill som det stod på den tiden. Adressen är: Calle Colón 24 och det är öppet för besök kl. 11-14. Pinzón-huset är möblerat med möbler i tidens anda och det finns också små scener som visar viktiga händelser. Där, i huset, visas också en film. Detta är en gripande film på ca 15 minuter som handlar om hela projektet, och när vi var där var vi flera som hade tårar i ögonen. Ja, att komma så nära denna världssensation var en stor upplevelse för oss, som jag hoppas att många får lust att uppleva. Om besöket här dessutom kombineras med en övernattning på Parador de Mazagón, kan det nog inte bli bättre.

Nu ska det nämnas att man i Palos även kan se La Fontanilla, som var den källa varifrån det togs vatten till de tre karavellerna, samt kyrkan San Jorge Mártir, som var platsen där besättningen deltog i den sista mässan före sin avresa. Och skulle man befinna sig i byn när det är matdags, kan vi rekommendera restaurangen El Paraiso, som ligger på huvudgatan.

Det är Columbus som vi har att tacka för att vi i dag kan äta bland annat potatis, tomater, majs och avokado, som alla ursprungligen kommer från den sydamerikanska kontinenten. Och motsatt väg gick ris, sockerrör, kaffe, oliver och citrusfrukter, som ju har sina ursprung i Europa och Asien.