Utflykt till Cerro Chinchirilla och Lanjarón - En sko på berget och man flyter vid källan

I slutet av 1800-talet flockades de rika och berömda från hela Europa i Lanjarón för att bada i de olika mineralrika källorna, som enligt vad som sägs kunde bota en hel mängd olika sjukdomar, allt från magproblem till psoriasis.
Låter det mystiskt? Ta då en tur upp till la Ermita del Cristo del Zapato, och bli tyngdlös i Lanjaróns nya flotarium.

Vägen till en ermita
När man åker på vägen från Motril till Granada och när man kommit cirka halvvägs till Granada, ser man till vänster en lockande, skinande vit byggnad som balanserar på toppen av ett berg. Är man som jag, kliar och kryper det i kroppen för att få komma upp och spana in stället. Byggnaden är en ermita, vilket betyder ett heligt avsides liggande kapell.
Den vackraste vägen upp till ermitan åker man genom att köra mot de tre byarna Los Guajares, cirka 10 km upp på Granadavägen ifrån kusten. Vägen till Los Guajares svänger till vänster över en bro vid Guadalfeo och man följer vägen förbi den första Guajar (som heter Guajar Fondón) och kör upp till Guajar Faragüit. Direkt efter att man passerat byn går det en väg till höger upp mot Pinos del Valle och den tar man.
Ett stycke upp längs med den här vackra bergsvägen ser man en bergskam och en besynnerlig byggnad, som liknar en liten borg. Det är El Castillo (eller torre) de la Venta de la Cebada, och ventan (värdshuset) som är övergiven, ligger precis där intill. Vi stannar bilen och går bort och granskar den märkliga byggnaden. Historien säger att förr i tiden tog turen från Granada ner till kusten två dagar och La Venta de la Cebada (kornkrogen – eftersom den låg vid en stor sluttning där man odlade korn) låg halvvägs på El Camino Real – den kungliga vägen mellan Granada och kusten. Här kunde man övernatta på sin färd. Krogen med sitt torn låg så att man kunde se hela vägen ned till kusten uppe från tornet. Då kunde man också se om det var vänner eller fiender som närmade sig.
Idag ligger krogen mer eller mindre i ruiner men vi kunde inte låta bli att gå in och undersöka stället. Det är en spännande byggnad som med ett par miljoner euro skulle kunna bli ett ansenligt hotell eller konferenscenter. Men det får någon annan göra!

En målnings vilja
Vi fortsätter till Pinos del Valle och parkerar så snart vi har passerat en gammal tvättplats på vänster hand. Det är bakom tvättplatsen som vår stig till Ermita del Cristo del Zapato börjar.
Det finns en intressant historia om den här ermitan. Legenden säger att en herde en dag fann en målning av Kristus på bergstoppen där ermitan ligger idag. Målningen föreställer Kristus hängande på korset i en vacker dräkt, men bara med en sko. Herden tog målningen med sig ned till Pinos del Valle och ställde den i en av byns kyrkor. Men nästa dag stod målningen åter uppe på samma bergstopp.
Och detta skedde tre dagar i rad. Byns befolkning tog målningens egenhändiga återvändo upp till bergstoppen som ett tecken på att de skulle bygga ett litet kapell där uppe och således uppstod La Ermita del Cristo del Zapato under 1790-talet. Idag kan målningen ses uppe i ermitans lilla kyrkorum. Den har blivit renoverad ett par gånger, nu senast 1984. Betydelsen med att bara ha en sko har jag inte kunnat hitta. Så finns det någon läsare som vet, hör gärna av er.

En vitmålad klippa
Turen upp till ermitan tar cirka en timme och det är en 340 meters stigning att övervinna. Stigen går i sicksack och allt medan man går uppåt, avslöjar sig gradvis det enastående landskapet. Man ser småbyarna längs med vägen till Granada ligga som ett pärlband och framför fötterna på oss ligger El Embalse de Béznar, som förser delar av kusten med vatten. När vi närmar oss ermitan ser vi att det inte bara är själva byggnaden som är vitmålad utan också klippan som byggnaden ligger på. Ermitan balanserar bokstavligt talat på en bergstopp och det är mycket spännande att gå runt där uppe och se ut mot all världens hörn.
Idag är det härligt väder, så vi njuter av solen från ermitans sydsida samtidigt som vi äter vår medhavda lunch och beundrar den femstjärniga utsikten.

Lanjarón på uppsving
Nu ska vi till Lanjarón för vi har hört att det berömda badhuset blivit ombyggt. Ända sedan romartiden har Lanjarón varit känt för sina källor, som är bra både invärtes och utvärtes. Vatten på flaska från Lanjarón är känt över hela Spanien och det stora ”tapperiet” är ett av det första man passerar på vägen in till byn, om man kommer från väster.
I slutet av 1800-talet flockades de rika och berömda från hela Europa i Lanjarón för att bada i de olika mineralrika källorna som enligt vad som sägs kunde bota en hel mängd olika sjukdomar, allt från magproblem till psoriasis.
Det byggdes stora, fina hotell och själva badanstalten, från1928, var ett praktpalats. Men under 1960-talet var det en tillbakagång för byn och idag är åtskilliga hotell i dåligt skick.
I dessa spa-tider har badanstalten blivit ombyggd och är nu åter mycket vackert och inbjudande. Också byn ser ut att ha fått en slags renässans, så det finns återigen hotell längst med huvudgatan. Idag har Lanjarón till och med blivit känt som utgångspunkt för seriösa vandringsturer i Las Alpujarras och åtskilliga resebyråer arrangerar vandringssemestrar med början i byn.

I tyngdlöst tillstånd
Badanstalten erbjuder en lång rad olika behandlingar, från undervattensmassage till gyttjebad, men vi ska prova det nya flotariumet. Se alla behandlingarna på badanstaltens webbsida: www.balneariodelanjaron.com och kom ihåg baddräkt, handduk och badskor.
Ett flotarium är en bassäng som är fylld med mycket salthaltigt vatten – lika salthaltigt som Döda Havet. När man lägger sig ned i vattnet flyter man helt enkelt ovanpå och upplever därför ett helt tyngdlöst tillstånd. Det är en mycket speciell upplevelse, som både är kul och annorlunda. En sådan "flytning" tar en halv timme och kostar 20 euro. Vattnet är härligt varmt, men man kan bara ligga två personer i bassängen åt gången. Är man fler än två får man räkna med mer tid. Det är en god idé att förbeställa tid genom att ringa till badanstalten på tel. 958 770 137. Nu för tiden är det mycket stor efterfråga på de olika behandlingarna och hela anläggningen sjuder av liv.
Man får lov att ta lite vatten med sig hem i en flaska, men det sker på bestämda tider. Då står folk i kö med sina flaskor och får dem fyllda av stolta damer som högtidligt delar ut vattnet. Det är på det hela taget en statskontrollerad anakronistisk stämning över platsen, som både är kul och intressant att uppleva. Både La Ermita del Cristo del Zapato och Lanjarón är bestämt värda en utflykt.