La Sueca på P.A.D.

Runt omkring på kusten finns gårdar där man tar hand om övergivna djur bl.a. katter, hundar och hästar, vars ägare har lämnat dem av en eller annan orsak. Någon kanske skaffade en hund när barnen var små men orkade sedan inte längre ta hand om den efter några år, när valpstadiets söta dagar var över, knöt en plastpåse kring huvudet på den samt band ihop benen och lämnade den att dö i ett dike. En annan kanske tog sig an en liten söt och go katt, som efter ett tag visade sig vänta ungar. När ungarna så föddes var man inte intresserad av dessa så man dumpade dem helt enkelt i en kartong i en container. Hästägaren kanske hade en häst som han tidigare använt sig av i arbetet på gården, men som av någon anledning inte lägre duger till tungt arbete, varför den har fått lämna plats åt en starkare häst och glömts bort i ett skjul.

Många djur far illa, det vet vi, och jag tänker inte göra en djupdykning i det denna gång. Istället har jag begett mig till P.A.D. (Proteccíon de Animales Domesticos) i Cerros de Aguila i Mijas Costa, där man tar hand om övergivna hundar och katter. Jag besöker hundgården, som bekostas huvudsakligen av privata donationer.
Gården ligger någon minuts bilfärd från Centro Comercial Miramar, i Fuengirola, när man kör in mot landet, på höger sida. Det finns ingen riktig parkering, men jag parkerar vid sidan av vägen och går den sista biten och när jag hör hundarna skälla vet jag att jag är på väg rätt. Efter ca 50 meter står jag framför dörren och försiktigt öppnar jag den. En söt liten beagel, som springer lös och glatt viftar på svansen möter mig. Till höger i en stor bur sitter fyra små valpar och tittar bedjande på mig med sina oskyldiga ögon, framför mig är en länga med flera rum med nätgrindar, och i varje rum sitter två hundar och tittar på mig som om de säger ”är du här för att ta med mig på promenad?”
Jag sätter mig ned med Sue, en engelsk kvinna som arbetar på gården och hon berättar för mig hur en vanlig dag på gården ser ut.

Arbetet börjar kl. 08.00 på morgonen. Först kontrollerar de att alla hundar och valpar är okej. Sedan städar de alla utrymmen, tvättar filtar och dynor som hundarna har i sina rum, och städar igen. Klockan 11.00 öppnar de upp portarna för volontärer och potentiella nya hundägare. Då är vem som helst välkommen att komma och ta med en hund på promenad, eller ännu bättre, för att adoptera en hund. Sue berättar för mig att de har en del volontärer som kommer varje vecka och går ut med alla hundarna, gosar med dem och ger dem kärlek, och att volontärernas bidrag betyder mycket för gården. Sedan stänger gården för siesta kl. 14.00 och öppnar igen mellan 15.00 – 18.00 då man återigen är välkommen att hälsa på.
Fyra personer är anställda på gården och de ser till att allting är rent, att hundarna får mat, och kallar in veterinär om någon hund uppvisar oroväckande symptom.
Då jag har lovat en vän att titta till en hund som lämnades på gården nyligen, ber jag om att få ta med lilla Boston på promenad. Det är en liten hund med gyllenbrun, mycket fin päls men med ett grymt underbett. Boston hittades ute på campon där han setts under en längre tid, utan halsband och utan minsta tecken till husse eller matte.
När Boston och jag passerar de andra hund-
arna uppstår ett öronbedövande oväsen som om alla säger: ”det är min tur sedan!”.
Boston är snäll och går fint och när vi kommer ut på en liten gräsplätt bredvid gården visar han sig vara en liten akrobat som kan gå på bakbenen och när han tittar upp på mig så får jag för mig att han ler. När jag hukar mig ned för att mysa med honom kryper han upp i min famn och det känns som om det alltid har varit min hund.
Så är det dags att lämna tillbaka honom. Med risk för att låta som Moder Theresa säger jag att om jag skulle ha möjlighet så skulle jag ta med lilla Boston hem på en gång, samt de små valparna, samt beaglen, och allihop! Känslorna tar överhand, det är inte rättvist att så många fina hundar har övergivits, vissa lämnats att dö, men min verklighet är att jag inte kan ha en hund just nu. Som en tröst vet jag att de mår bra på P.A.D. i väntan på att en sann hundvän öppnar dörren till sitt hem. Hittills i år har de adopterat bort ca 89 och för stunden har de 47 hundar.

Läs mer om P.A.D. verksamheten och adoptioner på: http://pad.theprintshop.es