La Sueca på tennisbanan

Innan jul, när jag följde med AHN:s inofficiella Málaga CF supporterklubb till matchen på Rosaleda, träffade jag Nisse (Nils Olof Jabe). När vi stod på perrongen i väntan på tåget som skulle ta oss till matchen, började vi tala om det ena och det andra och kom in på ämnet tennis. Det visade sig att Nisse har spelat tennis under många år. När han så fick höra att jag som liten tjej (ca 19 år sedan) hade Björn Borg som idol, och det enda som jag ville göra då var att spela tennis, väcktes tanken hos honom om att ta med mig ut på tennisbanan.

Vi träffas en förmiddag och åker gemensamt till Algarrobo, till Daryl Collins Tennis Club Mijas. Vi är lite tidiga till vår banbokning så vi sätter oss på klubbens terrass med utsikt över tennisban-orna, som delas med den danska klubben och restaurangen som också inryms i samma byggnad, och dricker en kopp te. Medan vi sitter där och pratar om tennisminnen och om mitt möte med Manolo Santana kommer andra klubbmedlemmar och Nisse presenterar mig för sina vänner och bekanta. Efter en stund kommer Daryl Collins själv och slår sig ned bredvid oss. Det är fortfarande tid kvar innan banan blir ledig så vi sitter och pratar och Daryl berättar om tennisklubben som byggdes 1972, varefter hans far tog över den 1982 och som han själv driver idag. Det visar sig att det är Daryl själv som ska ge mig tennislektionen så vi går också igenom vad det är jag ska lära mig. Jag märker att jag har glömt allt jag en gång lärt mig om tennis.
Tiden är inne. Nisse, Daryl och jag går till en av tennisbanorna som ligger lite avskilt och utan insyn, skönt tycker jag för då slipper jag tänka på publik, även om jag gärna bjuder på några skratt, men ändå. Tennisracket får jag låna och så sätter vi igång.
Det första vi gör är att Daryl kontrollerar mitt grepp för nu är det dags att träna min topspin forehand. Daryl slår iväg första bollen till mig, jag träffar, men oj vad fel det känns. Han korri-gerar mitt grepp, jag träffar nästa, den flyger långt över staketet – oops. Nästa boll träffar jag också, och nästa, och nästa, och med ytterligare lite korregeringar och tips börjar jag till slut, efter riktigt många bollar, känna att det känns rätt och att jag börjar få in det rätta slaget. Just när jag får koll på vad det är jag ska göra ska vi gå igenom two handed backhand underspin. Han visar mig greppet och talar om för mig hur jag ska stå och tänka för att träffa bollen rätt. Jag försöker göra som han säger, men jag känner i hela kroppen att det är fel och kan också se det på resultatet – katastrof!
Efter många svingar, efter många missar och bollar som flugit härs som tvärs, stackars Nisse som är så snäll och plockar bollar åt mig, får jag in några få träffar som jag till och med får beröm för. Sedan är lektionen slut.
Jag har haft en otroligt rolig dag på tennisbanan, en del frustration när jag inte träffade bollarna som jag ville men det har verkligen återuppväckt mitt intresse för tennis. Helt ärligt är det väldigt länge sedan jag har haft så roligt, och tänka sig att det kan vara så kul att svinga ett racket och träffa en boll. Varje slag har varit en tävling med mig själv om att slå nästa slag bättre än den förra. Daryl har varit pedagogisk med ett enormt tålamod för jag måste erkänna att jag många gånger under lektionen känt mig som en riktig ”la sueca” – inte min stil. Men roligt har jag haft!
Nisse och jag avslutar med var sitt danskt smörrebröd med rostbiff som smakar riktigt gott och varsin öl för att fira min första dag på tennisbanan på 19 år. Vi pratar om tennisen, livet och framtiden och det är lite tråkigt att inte veta när jag håller i ett racket nästa gång, det här fångade verkligen mitt intresse.
Till att sluta med måste jag bara nämna den enorma träningsvärken jag hade i armarna dagen efter, men det var det absolut värt, för leendet på mina läppar finns fortfarande kvar.