Bijan – Perser i Spanien, en forskare med en förkärlek till Bergman

Bijan - Perser i Spanien, en forskare med en förkärlek till Bergman

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Stämningen i rummet förändras när Bijan stiger in. Vardagens bekymmer, på något sätt, tynar bort och en mjuk harmoni sprider sig ända in i mörkaste vrå, liksom lugnet i ett buddistiskt tempel. Hans hår är vitt, han är en sann gentleman, hans ansikte utstrålar visdom och vänlighet och han är omsluten av någonting obeskrivligt, en känsla, som minner om mystiken i tusen och en natt.
Ingmar Bergman, början på resan
"Jag var en liten pojke när jag första gången så en film av Ingmar Bergman, det var på Teherans filmklubb, jag gick i skolan i samma stad, och den hette ’Såsom i en spegel’. Jag tyckte om film, men jag blev kär i Bergmans. Jag kunde inte tro mina ögon, svartvit film, djupet, mörkret, stämningen som skapades, en annan värld, helt underbart vackert, då visste jag vad jag ville göra." Det är så Bijan börjar sin historia, och det var också så som hans livs resa började.

Bijan var bara 14-år när han, efter att ha sett sin första Bergmanfilm, visste vad han ville göra med sitt liv. Han ville göra som Ingmar Bergman, han ville göra film. Den unga pojken med de stora drömmarna kom från en av överklassens förnäma familjer. Ivrigt berättade han för sin far om drömmen att resa till Sverige och studera film tillsammans med Bergman, men svaret blev ett klart nej. Det ansågs inte lämpligt att sonen till en så välansedd familj skulle studera till någonting annat än läkare eller jurist. Bijan funderade och efter en tids lyckades han, tillsammans med sin farfar, övertyga fadern att låta honom resa till Sverige, för att studera på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Fick han inte skapa film så ville han finna kreativitet på annat sätt, genom teknologi, men den verkliga orsaken var att leta efter Bergman.

Ingen Bergman och vidare i livet
I Sverige möttes Bijan av stor besvikelse, Ingmar Bergman var i Amerika. Trots det stannade han för att studera, både i Stockholm och i Uppsala. Han var 17 år när han reste och 20 år när han hade fått nog av kyla och mörker samt avsaknaden av Bergman och den unge Bijan flyttade till Schweiz för att vidga sina kunskaper. I Schweiz arbetade han, vid sidan om teknologistudierna, på en teater som ljud- och ljustekniker och det var där han träffade en fransk ballerina och de blev djupt förälskade och gifte sig senare. Det tog inte lång tid innan det unga paret fick två tvillingpojkar, och det förde Bijan i djupa tankar. Var han rätt i livet? De hade allt de kunde önska sig, men var det livet rätt för en ung familj?

Bröstcancer, flytande kristall och Howard Hughes
Svaret blev att de sålde allt och flyttlasset gick till Ibiza. "Ibiza var ett lugnt paradis för vår familj, det var perfekt. Människorna jag lärde känna på ön var intressanta. de var artister, författare, skådespelare och också en del rika affärsmän som dragit sig tillbaka, och all deras kunskap fanns tillgängliga för mig genom deras historier. Det jag lärde mig på Ibiza var bättre än alla universitet och skolor som jag gått på", berättar han entusiastiskt, och tillägger att han som levebröd fann en guldgruva när han startade ett litet företag vari han installerade och reparerade elektronisk utrustning till de rika människornas lustbåtar.
En kväll, under en middag med andra öbor, träffade han en fransk professor, specialiserad inom bröstcancer, som berättade att han ville finna ett system för att upptäckta tumörer innan de var synliga genom röntgen, med andra ord ett system som kunde upptäcka anarkistiska celler, som kan kolonisera sig och bilda en tumör. Trots att Bijan inte visste någonting om medicin tyckte han att det lät mycket intressant och professorn bjöd in Bijan att arbeta vid sin sida. Professorn var 68 år och Bijan inte ens 30 år. Arbetet innebar en del resor och under en forskningsresa till England träffade Bijan en nyexaminerad kemist som kom att ge Bijan lösningen. Tillsammans tog de fram, av kolesterol, en flytande kristall, vilket patenterades, som var ytterst värmekänslig och som de kunde använda för att visualisera effekten av cellmutation. För när en cell byter protein så uppstår en värmeskillnad, om än enormt liten, som den flytande kristallen reagerar på. Det som nu behövdes var ett sätt att kunna visa denna temperaturskillnad som kristallen reagerade på.
"Jag kände till att ett företag ägt av den legendariske Howard Hughes familj, i Silicon Valley, hade teknik som via satteliter fotografera temperaturskillnader i ökenmarker för att finna vatten. Jag drog en parallell, att om de kan göra det, så är det den tekniken jag behöver för att kunna se extremt små celltemperaturförändringar. Jag reste dit. Först tvekade de, men när de såg mina innovativa idéer fick jag tillgång till att använda deras superkänsliga detektorer.

Tillbaka på Ibiza utvecklade Bijan nu en prototyp med den kunskap han hade, och genom en professor i Strasbourg fick han bekräftat att den fungerade, men att den behövde utvecklas. Bijan fortsatte arbetet och tillslut, genom en presentation, i Luxemburg, av prototypen, fick Bijan tillgång till tekniken som han saknade.
Nu utvecklade han nu en väl fungerande mas-kin, patenterade den, och affärerna tog fart. Han blev inbjuden till universitet och forskningsanstalter världen över, höll föreläsningar inför forskare, vetenskapsmän och doktorer.
När han var 38 år hade hans dröm om att utveckla en maskin för att hjälpa till att diagnostisera bröstcancer i ett tidigt stadium, och det var dags att uppfylla en annan dröm.

Tillbaka till filmen
Bijan fortsatte inom cancerforskningsområdet med sina framgångar, men nu tog han sig också tid till att ta upp sin filmdröm igen. En kort tid studerade han på New York Film Academy, men fann inte vad han sökte. Han tyckte inte om läran att den moderna filmens klipp ska vara max 30 sekunder och snabba dialoger. Han ville närma sig Bergmans värld med långa klipp och känsla så han tog istället kontakt med oberoende produktionsbolag. Där lärde han sig arbetet bakom kameran och hela arrangemanget bakom långfilmer, och kunskapen tog han sedan med sig i egna filmprojekt och med åren har han kommit att träffa stora namn såsom Tim Burton, Julia Roberts, John Travolta, Richard Attenborough, Jack Lemon etc.

Ett lugnare liv
Mycket av sin tid ägnade Bijan åt både filmens – och vetenskapens värld. Men så en dag drabbades hans fru av leukemi, vilket fick honom att dra sig tillbaka för att finnas vid hennes sida och vårda henne i hemmet. Tillsammans kämpade de under många år mot sjukdomen som till Bijans förtvivlan segrade och hans fru avled i hans armar för nu fyra år sedan. Utan sin fru, och med barn som flugit ut, bestämde Bijan sig för att flytta till Marbella, som under en lång tid hade varit familjens stilla plats för att komma undan vardagen.

Idag bor Bijan kvar i Marbella. Han arbetar fortfarande med både film, var han producerar egna kortfilmer, och med vetenskap, som rådgivare vid flertalet medicinska forsknings- och produktionscenter, även i UCA och i Japan, för forskningen kring lungcancer. Hans framgångar kring preventiva metoder mot bröstcancer har lett till ett nära samarbete med den spanske onkologen och patologen Armando Tejerina och hans upptäckter används idag i utvecklandet av nya behandlingsmetoder.
Om sig själv och sina yrkesval i livet säger han:
"Jag är en kreatör, jag har ett kreativt sinne, jag letar efter nya system, tekniker, en teknologi som inte finns, eller så skapar jag en värld i en liten kamera – en film. Många har kallat mig lite galen för att jag tagit mig an projekt som ansetts vara omöjliga. De sa att jag behövde minst 20 år och 20 miljoner dollars för att nå mitt mål, men för mig tog det 18 månader och 105 000 dollars. Jag tror att man måste ha en liten smula galenskap och en stor dos envishet och drömmar för att gå mot strömmen, och det har jag gjort. Hade jag levt det trygga livet hade jag inte räddat liv med min forskning och inte heller uppfyllt mina drömmar om att göra film, som började med Ingmar Bergman".

Bijans första uppfinning
Bijan var bara 12 år när han reagerade på att grannfruns barn alltid grät om nätterna. Hans fick veta att grannfrun var döv och därför inte vaknade när barnet grät. Det gav Bijan huvudbry. Med hjälp av en gammal grammofon, ett margarinlock i aluminium, delar av en radio, en liten motor och en ficklampa byggde han en apparat som genom margarinlocket absorberade ljudvågorna till motorn som skapade vibrationer sängen och som fick ficklampan att blinka så att grannfrun skulle vakna. Denna uppfinning blev vida omskriven i Iransk press.

Bijans senaste film/tv-projekt
"Sockervadd" (Algodon de Azucar) är Bijans senaste projekt. Det är en TV-serie som följer fyra kvinnors liv; deras kärlekshistorier, sorger, glädjeämnen och drömmar. Inspelningen börjar i september.
Se trailern på: www.youtube.com/watch?v=IzN2-LFVTQ4 eller: www.artafilms.com.

Av Sara Laine

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

SUECO

PLUS+

SPARa 20%

00
Dagar
00
Timer
00
Minuter
00
Sekunder

Spara 20% på ditt första år med SuecoPlus+

Använd koden:

plus2021

Sök på En Sueco