Kära läsare januari 2013

Att resa är att leva, det sa H.C. Andersen – och det köpte vi, och så la vi till innebörden att vi ska ut och uppleva världen. Och sedan Andersen gjorde sina guldåldersresor, så har det ju onekligen blivit något enklare att göra hans bedrift. Det har samtidigt blivit mindre tidskrävande. Det går till och med så snabbt att det hela kan arrangeras under en förmiddag med hjälp av Internet, kreditkort och kanske ett kort samtal till GE Money Bank – och vips, så sitter vi på Bali med en drink i handen. Vi solar, badar, äter och dyker. Köper lerskålar, halsband och annat krimskrams, som vi just i köpögonblicket tror att lokalbefolkningen själva ha gjort iklädda bastkjolar och blomsterkransar, och som vi helt säkert kommer kunna använda för att tillföra lite exotisk färg i vardagen när vi kommer hem. Krimskramset hamnar tillslut i en låda med kontoutdragen från GE Money Bank. Deprimerade över den korta semestern börjar vi sedan drömma om nästa resa. Så reser i alla fall inte jag, tänker du nog – förhoppningsvis! Men dessvärre är det inte så jätteöverdrivet, om man ska tro på de psykologer vars mottagningar svämmas över av just-hemkomna-från-semestern-patienter, som ska ha hjälp för att möta vardagen igen.

Googlar man ordet resa får man små 73 miljoner träffar. De flesta handlar om semesterresor. Men ordet betyder även att förflytta sig i tid och rum. Och således används det till allt från bröllopstal från brudgum till brud – livets resa… och till Idol, där i stort sett alla deltagare i det ögonblick som de åker ut, med tårar i ögonen, säger: Det har varit en stor resa! Har det blivit inflation i användandet av ordet? Eller har vi bara tillslut förstått att det att resa inte endast handlar om en skidsemester på sportlovet och en 2 veckors sommarsemester på en vit sandstrand? Låt oss titta på den där H.C. Andersen igen. Läs här vad han skrev i sin allra första resebok, Skuggbilder från 1831: ”O resa! Resa! Det är dock den lyckligaste Lott! Och därför reser vi också Alla; Allt Reser i det hela Universum! Även den fattigaste Mannen äger Tankens bevingade Häst, och blir den svag och gammal, tager Döden dock med honom på Resan, den stora Resa, som vi alla reser. Vågorna rullar från Kust till Kust; Molnen seglar på den stora Himlen och Fåglarna flyger över Mark och Ängar. Vi reser Alla, även de Döda i deras stilla Gravar, flyger med Jorden runt Solen. Ja, ’resa’, det är en fix Idé hos hela Universum, men vi Människor är Barn, vi kommer att leka ’Att resa’ mitt under vår och Tingens stora naturliga Resa”. Aha! Kanske skulle vi se på det där ”att resa är att leva” en gång till, för har inte välsignade Andersen med sina ord fått oss till att känna livet och döden, vara medvetna åskådare? För mig, så som jag uppfattar det, är det inte menat som en uppmaning till att resa ut i världen, en flykt från vardagen, vädret eller problemen.

Tillbaka till tid- och rumresorna. För hur skulle det vara om tid och rum inte existerar? Båda begreppen är mått/förståelseenheter, som vi människor har skapat för att förstå förändring. Ser vi på TV en man som går genom sitt vardagsrum handlar det inte om rörelsen genom ett rum – det är endast hunden som tror det och som springer bakom TV-apparaten för att se vart han tog vägen. Det är en rad olika nu, som vi observerar – inte tid, utan tidsmässiga koncept. Okej, men om tid och rum inte existerar, varför reser vi? Kunde man inte lika gärna stanna kvar hemma? Kanske. Men oavsett vad så handlar det om att vara övertygad om vad man gör. Känna sig själv och känna efter. Vara resande i nivåer av medvetande…wow, det är det alltså något perspektiv i, något never ending story!

Gott nytt år!

Helle Espensen