La Sueca - jag och min smartphone

Jahopp, då sitter jag också här, med en smartphone. Jag har försökt att stå emot, ja till och med kämpat. Men vad hjälpte det när jag behövde ny mobil och började titta på alla möjligheter och fördelar med en smartphone (nu behöver jag inte köra vilse längre då jag har GPS i mobilen!), jämfört med en traditionell mobil – ingenting. Min kamp fördröjde bara det idag nästintill oundvikliga, om jag inte väljer att i stort sett vara avskärmad från min omgivning, då det är få av mina vänner som ringer och skickar meddelanden på det idag gammeldagsa sättet – dvs. utan någon app.
Kalla mig larvig, eller vad ni vill, men jag har en tendens att bli anti allting som är superhypat. Ett exempel är när Dr. Martins var inne när jag var tonåring, alla skulle ha dem, så jag gick och köpte mig ett par Caterpillar. Ett annat är när alla tjejer lyssnade på pojkband som Take That (okej, Robbie spelas nästan dagligen i min bil nuförtiden) och East 17, då gick jag och lyssnade på Nirvana, Metallica och Guns N’ Roses. Jag har alltid velat vara med, men när alla ska göra eller ha samma sak är det någonting i mig som säger att jag ska göra annorlunda. Tonårsuppror sa folk på den tiden, men nu då, jag är ju inte tonåring längre.
Så vad har jag varit emot nu? Jo alla dessa smartphones och surfplattor som alla ska ha, speciellt om de börjar på ”i”. Jag vet att de är bra, speciellt ”i”-modellerna (ja, jag har många timmars användande i ryggsäcken även om jag aldrig ägt någon tidigare), och jag erkänner att datorerna av samma tillverkare vinner över PC med hästlängder, men med alla ”ska ha” har jag hållit kvar vid min laptop från HP samt min vanliga, gamla Nokiamobil. Och hållit kvar vid min gamla nalle har jag gjort ännu hårdare efter att ha iakttagit min smartphonestinna omgivning. Jag tycker att det är urtrist att folk idag är så upptagna med sina smartphones att de ska ligga framme på bordet när de lunchar och äter middag eller vad det än gäller, telefonen ska alltid vara med och allt som oftast verkar mobilen vara prioriterad nuförtiden. Jag får lust att resa mig och gå när vänner, framförallt väninnor, sitter och facebookar eller twittrar när man träffas för en fika, oavsett om vi bara är två eller en flera. Varför träffas överhuvudtaget om mobilen och de sociala medierna är viktigare? Ett sådant beteende är rent ut sagt oförskämt!
Och så jag då. Ja, jag har fått ge vika, min Nokia gav upp. Så nu sitter jag här med en smartphone. Positivt är alla kontaktmöjligheter med familj och vänner, som med alla möjliga appar dessutom är gratis (nåja, till priset av en relativt låg månadskostnad för internetuppkoppling), perfekt! Och det är underhållande att läsa dagstidningar, bloggar, statusuppdateringar etc. när man sitter och väntar på sin tur när det är 50 nummer före i kön på vårdcentralen. Dock märker jag att jag lätt skulle kunna förvandlas till en mamma som har barnet på ena armen och smartphonen i andra handen, twittrande och facebookande. Jag märker dessutom att det är oerhört stressande att ha en smartphone och hela tiden höra när jag får e-mail, meddelanden eller när någon kommenterar någonting i något av alla sociala medier. Att inte tala om WhatsApp och Viber, var jag kan ha flertalet konversationer igång samtidigt – men hur ska jag hinna med? Och om jag skulle sätta telefonen på ljudlöst så blir jag ju alldeles för nyfiken på vad som händer så jag kollar ju telefonen hela tiden. Ja, som ägare av en smartphone finns det alltså många fördelar, men även utmaningar. Att hålla kvar vid sina goda manér är en utmaning som jag nu antagit. Ingen vill väl bete sig på ett sätt som man själv tycker är dåligt. Och vem är egentligen intresserad av att veta vad jag gör eller var jag är i tid och otid?
Så är detta ett nyårslöfte, att inte slukas upp av smartphonesvärldens ohyfs? – Nej, men det är en ren förhoppning om att lyckas bevara ett sunt förhållande till min nya mobil, någonting som jag önskar att flera med mig arbetar på innan vi ser behandlingshem för smartphoneberoende ploppa upp som ogräs runtomkring oss.