Capileira - En sval bergsby med en pärla till vandringstur

Capileira är en av de högsta av de små attraktiva bergsbyarna i Las Alpujarras och den ligger dramatiskt på kanten av floden Poqueiras branta stup. Byn ligger på 1 500 meters höjd och här uppe är det kyligare än nere vid kusten. Vi befinner oss här i det tempererade klimatbältet och bergsluften är frisk. Naturen omkring Capileira är dramatisk och storslagen, och en av Las Alpujarras allra finaste vandringar börjar i byn och tar vägen förbi floden Poqueiras. Det är en vacker och varierande vandring och bergsbyn är charmerande och annorlunda, så har man fått nog av kusten i sommarvärmen är det en mycket bra idé att ta en sväng upp i bergen på Sierra Nevadas södra sida, i det vackra Alpujarras.
Las Alpujarras är namnet på det område som ligger på Sierra Nevadas södra sluttning och det märkliga namnet härstammar från arabiskan och betyder någonting i stil med ”de oberäkneliga och upproriska”. Namnet refererar till tiden efter att det sista muslimska kalifatet på den iberiska halvön hade fallit 1492, och när man under den första tiden därefter tillät morerna att slå sig ned här där de blev boende, i stället för att gå i exil. Men sedan gjorde morerna i området uppror mot de kristna år 1568 och så var det slut på tålamodet och de tvingades lämna Spanien. Det är detta uppror som har gett namn till området: Las Alpujarras – de oberäkneliga och upproriska.
Idag osar det lugn och ro samt idyll här på södra sidan av Spaniens tak och det hela är så annorlunda från kusten att man är skyldig sig själv ett besök på dessa höjder: bergsluften är frisk och klar, husens arkitektur är mycket annorlunda – den är identisk med den som berberna från Marocko hade, och växtligheten är mycket lik den vi har i Sverige. Nästan hela året runt kan man se snöplättar på bergssluttningarna och vattnet, som med stor kraft forsar i floderna, är iskallt. Besök Capileiras hemsida på: www.capileira.es.

I Capileira börjar en mycket vacker och varierande vandring på ca 8 km och i byn kan man se skyltar som visar vägen till vandringsturen som kallas La Cebadilla. La Cebadilla är namnet på en liten bosättning som kom till när man byggde ett kraftverk för att utnyttja Poqueiraflodens forsande vatten till att generera elektricitet. Kraftverket ligger 3-4 km norr om Capileira och det finns en fin liten stig som leder dit. Vandringen är en rundtur och stigen leder norrut från Capileira längst med Poqueiras dramatiska branter, först på flodens östra sida och på tillbakavägen på den västra sidan. Stigen är ordentligt markerad med vit-gula ränder, så det finns inte mycket att ta fel på. I början går stigen uppåt ett par hundra höjdmeter och vid en tidspunkt når den fram till en av de fina gamla bevattningskanalerna som araberna byggd. Araberna hade en tradition av att bygga bevattningssystem, kanske för att de ursprungligen kom från ökenområden där vatten var en stor gåva som man värderade högt. De byggde ganska många bevattningskanaler på båda sidor av Poqueira och därmed lade de grunden för hela områdets ekonomi: odling av vete, korn och potatis. Bevattningskanalerna (acequinas) fungerar fortfarande idag, så det finns fortfarande orsak till att sända de gamla byggherrarna en vänlig tanke när man ser vattnet porla friskt ned mot markerna längst ned.
På den tiden när man skickade ut muslimerna ur Spanien 1958 var man klar över att man var i behov av någon som visste hur bevattningssystemen fungerade varför man lät en arabisk/muslimsk familj bo kvar i varje by, så att den livsviktiga kunskapen inte gick förlorad. Men utöver det stod man alltså kvar med tomma byar. Men vad skulle man göra sedan, utan människor skördas ingenting. Med anledning av det bjöd man in människor från Galicien att flytta till Las Alpujarras, helt gratis, med hus och mark. Och det gjorde de. Det är också därför som en del av ortsnamnen i Las Alpujarras idag har galiciskt klingande namn som på typiskt galiciskt vis slutar på -eira: Capileira, Pampaneira, Poqueira.
Vår stig leder norrut och framför oss reser sig Mulhacén som med sina 3 483 meter är det högsta berget på den iberiska halvön. På Mulhacéns södra sluttningar ligger det plättar av snö, så det är en fantastisk syn att gå här med snön alldeles nära, en vild ravin med fina gamla eras (tröske säten) på vänster sida och en vacker barrskog på höger sida.

Snart börjar stigen att gå nedåt och vi siktar La Cebadilla. Det första man ser är den övergivna kyrkan samt de få byggnader som huserade de människor som arbetade i kraftverket, när det byggdes någon gång på 50-talet. Kraftverket ligger vid platsen där de två floderna Naute och Toril möts och bildar floden Poqueira, som här är riktigt kraftig. När kraftverket byggdes bodde det omkring 50 personer i La Cebadilla, men idag är byn helt övergiven. Dock fungerar kraftverket fortfarande, men nuförtiden är den obemannad och ”självgående”.
Vår stig korsar nu floden och leder tillbaka mot Capileira på ravinens västra sida, men om man önskar fortsätta upp mot Mulhacén så går det en vacker stig norrut längst med floden Nautes bredd. Den stigen leder upp till Poqueira, ett refugium som ligger på 2 500 meters höjd och varifrån man kan välja åtskilliga vandringsturer på Spaniens tak. Vi övernattade på refugiet i maj 2006 och det var en oförglömlig upplevelse, även om övernattningen inte direkt präglades av lyx.
Men nu går det söderut längst en vacker gammal åsnestig som följer ravinen och leder förbi åtskilliga små ”gårdar”, som till större delen är övergivna, för vem vill idag köpa en gård dit men endast kan ta sig till fots eller med en åsna? Hur som helst så är det i alla fall en otroligt vacker och spännande sig att gå, som gör det mesta går rakt fram. Vid ett tillfälle leder stigen dock nedåt mot den vackra bron över Poqueira, som heter Buchite (eller Albuchite). Här passar det bra att äta sin medhavda matsäck och att ta ett iskallt dopp, för detta är den enda platsen där man kommer riktigt nära vattnet. Kom därför ihåg handduk och eventuellt badskor, för jag kan garantera att man har behov av nedkylning när man når floden.
Den vackra bron leder stigen upp mot Capileira, så man får mentalt förbereda sig på uppförsbacke. Man blir dock belönad med en vacker utsikt över dalen och över mot Sierra de Contraviesa i söder, och halvvägs upp passerar man en vacker brunn där man kan svalka sig och stilla sin törst.
Efter ca tre timmar, inklusive pauser, är vi tillbaka i Capileira och nu när man är i byn ska man naturligtvis inte missa en liten upptäcktsfärd på dess vackra gränder, där man kan beundra de speciella husen, som i gamla dagar inrymde stall på bottenplanet och bostad för människor på övervåningen – ovanpå värmen (och lukten) från djuren.
Om man känner för att övernatta i byn kan vi rekommendera det lilla rurala hostalet Atalaya, som ligger till höger precis när man kör in till byn och som har en fin utsikt ned över dalen. Se: www.hostalatalaya.com. Ett dubbelrum med utsikt kostar 35 €.
För oss var det ”tea time” efter vandringen, så vi fortsatte till Bubión, där det i byns västra del finns ett fint ”tea house” precis vid huvudvägen. Här dukades det storstilat fram te och kakor till oss, så vad mer kan man begära?